Almedalen – Robert Hultman Communication & Marketing

2017-07-11

Musiken gick fram i mediebruset

Panta mera vinner i år min Almedalstävling där en bra idé slår en bra budget. Levande musik är ett bra sätt att nå igenom mediebruset i Almedalen. En liten ensemble med gitarrer, dragspel, saxofon och stämsång räckte långt. Det var inte första året kvartetten vandrade runt i Visby med en låda med texten ”Panta så spelar vi”. Man kan nog fila på konceptet för att öka genomslaget men de syntes och hördes till en överkomlig budget.

I år har det varit ovanligt svårt att utse vinnaren i min Almedalstävling. Det har varit ganska få exempel på väl genomförda kampanjer med en bra idé och en liten budget. Kampanjen #ochjagprotesterade, som MakeEquals genomförde, hade en bra idé och liten budget och därtill ett angeläget budskap. Men kampanjen förutsatte nazistiska NMRs deltagande för att fungera. Mitt pris förutsätter att deltagandet kan stå på egna ben. Min poäng är nämligen att hitta exempel på sådant som låter sig kopieras.

Uniformerade deltagare har jag tidigare lyft fram som ett bra sätt att synas i Almedalen. I år fanns det flera exempel på det. Men alla försöken har haft det gemensamt att de inte haft tillräckligt många deltagare och varit för kortvariga.

Förrförra årets vinnare i min tävling var ”Köttskatten”. I åtminstone tre år har förespråkarna för en köttskatt stått på Donnersgatan, vilket är precis vid Almedalsscenen, och samlat namn. Varje dag, hela dagarna med en amatörmässigt målad skylt. Få besökare lär ha missat dem. Men i år hade man bytt budskap och samlade nu namn för att kräva att regeringen gör något för att halvera köttkonsumtionen till 2030. Om man inte längre vill kräva en köttskatt är det förståeligt men ur kommunikationssynpunkt är det många steg bakåt. De börjar om från noll. Det ska man inte göra i onödan.

Märkliga fordon kan man se ett och annat under Almedalsveckan. Inga bilar dock eftersom Almedalsområdet är bilfritt (bortsett från en och annan lastbil som tränger sig fram i gränderna med varor). En knallröd cykelbil med MTR-dekaler fångade mångas uppmärksamhet. Men ett problem med uppseendeväckande fordon är att de riskerar att stjäla uppmärksamheten från det man vill kommunicera.

Lite samma problem hade Ateas ”Game of Phones”. En intressant installation som fångade besökarnas uppmärksamhet. Många lät sig fotograferas sittande på tronen men hur många uppfattade vem som gjort den och varför? Budgeten för tronen gissar jag för övrigt diskvalificerar den från deltagande i min tävling.

Tidigare vinnare:
Tomma kartonger (2016)
Köttskatten (2015)
Martin Borgs, Slöseriombudsmannen (2014)
Cykla en smoothie, Allmännyttan (2013)
Almedalsbordellen, Järfälla Tjejjour (2010)

2017-07-112017-08-24

Några bilder från Almedalen 2017

Almedalen. Parken med dammen och stadsmuren i bakgrunden — Själva Almedalen är relativt lugn och fridfull också under Almedalsveckan.

Jag har roat mig med att fotografera partiledarna i Almedalen i år. Bilderna har jag lagt upp på mitt Instagram-konto. Det är de minst lajkade bilderna någonsin på mitt konto!

Det minst lyckade partiledarfotot. Det var dåligt med ljus i tältet där pressträffen ägde rum

Annie Lööf gjorde ett avspänt intryck när hon intervjuades av Expressens Niklas Svensson.

Anna Kinberg Batra sprack upp i ett leende när mångfaldsdemonstrationen som passerade utanför tältet brast ut i en talkörshälsning till henne.

Politikerna och politikertalen får mest uppmärksamhet i mediernas rapportering från Almedalen. Ändå är de bara en bråkdel av det som sker under veckan. I år konstaterade medierna också att säkerhetsnivån har höjts. Bastanta blomlådor i betong som blockerade infarterna till Almedalsområden var kanske det tydligaste uttrycket. Antalet uniformerade poliser var inte påtagligt större men däremot syntes fler livvakter och privata säkerhetsvakter.

Drygt 4 000 evenemang och 40 000 besökare under åtta dagar. Veckan varar söndag till söndag men tyngdpunkten ligger på måndag till och med onsdag både vad gäller evenemang och besökare. Trycket på boende och resor är högt. Många gotlänningar hyr ut sina bostäder till besökare under veckan.

En städbolags-VD jag pratade med berättar att veckan innan Almedalsveckan kallas Ajax-veckan i folkmun. Då städar folk nämligen ur sina bostäder inför uthyrningen.

Att få en plats på båtarna eller flyget till ön är svårt i början av veckan, liksom hem i slutet. Flygbolagen har täta turer. På måndagsförmiddagen var det bara drygt en minut mellan planen som landade på Visby flygplats. Rena rama luftbron. I strömmen av flygplan kom också några mindre plan som jag gissar var chartrade av Almedalsbesökare. Jag gillar flygplan, så jag tog mig tid att plåta några.

Jag plåtade inte bara partiledare utan passade också på att konterfeja några andra “kändisar”. Partiledarutmanaren Birgitta Ohlsson, Överbefälhavaren Micael Bydén, Försvarsminister Hultqvist och Säpochefen Anders Thornberg för att nämna några.

I år var miljö (hållbarhet) det största ämnet för seminarierna i Almedalen. Säkerhet och försvar är ett annat ämne som har en självklar plats i Almedalen. Försvaret var förutom ÖB representerat av en rote JAS som flög över vid ett tillfälle och örlogsfartygen HMS Carlskrona och HMS Nyköping.

Men Visby är inte bara Almedalen ens under Almedalsveckan. För den som vill fanns det också en annan cirkus att besöka.

Så fanns det förstås de som inte brydde sig om vare sig det ena eller det andra spektaklet utan njöt av staden och varandras sällskap.

2016-07-07

Tomma kartonger smartast i Almedalen i år

Almedalsbesökare går förbi två flyttkartonger med hashtaggen byggförfan

Årets vinnare i min årliga Almedalstävling där en bra idé slår en bra budget är Moderata Ungdomsförbundet. Flyttkartongskampanjen för hashtaggen #byggförfan är förmodligen den almedalskommunikation som haft den lägsta budgeten någonsin.

Gissningsvis var det 100 flyttlådor som var utplacerade innanför murarna i Visby på måndagen. Det ger en mediekostnad på, säg 2000 kronor. Plus lite A4-utskrifter med ortsnamn och ett par #byggförfan-schabloner och lite färg. Summa summarum gissningsvis 5000 kronor.

Synligheten var det inget fel på. Kartongerna fanns “överallt” och även den som inte ägnade dem särskild uppmärksamhet bör ha sett hashtaggen på dem. Men att ha en tvådelad kampanj som denna kan vara lite riskfyllt. För att få veta vad #byggförfan står för och vem som är avsändare måste man ge sig ut på nätet.

En MUF-tweet om #byggförfan var måndagens näst mest retweetade tweet i Almedalen enligt digkom16. Visserligen bara 50 retweets men ändå tvåa. Så förmodligen tänkte muf:arna rätt om de chansade på att almedalsbesökarna är tillräckligt “tech savvy” för att det ska fungera.

Inledningsvis var jag skeptisk till att det inte framgick vem avsändaren var. Men att muf ville vara mystisk har säkert två skäl. Dels att stimulera nyfikenhet, dels att inte alienera meningsmotståndare direkt och kanske riskera att få sin kampanj saboterad. Det är enkelt att ha sönder flyttlådor, om någon skulle vilja det.

Kampanjen varade bara under måndagen, moderaternas dag i Almedalen. Var det ett smart drag eller bara en resursfråga? Jag tror ju för min del att flyttlådorna hade fungerat resten av veckan också. Åtminstone fram till onsdagens regnskurar som hade gått hårt åt kartongerna om de stått kvar.

Tidigare vinnare i tävlingen har varit:
Köttskatten (2015)
Martin Borgs, Slöseriombudsmannen (2014)
Cykla en smoothie, Allmännyttan (2013)
Almedalsbordellen, Järfälla Tjejjour (2010)

2015-07-082015-10-01

Trägen vinner också i Almedalen

En man med plakat med texten "Skriv på för köttskatt"

”Köttskatten” är årets vinnare i tävlingen där en bra idé slår en bra budget. Idéhöjden är i och för sig inte mycket att skryta med men genomförandet är konsekvent och budgeten den minsta man kan tänka sig.

Att man kan åstadkomma mer i Almedalen med en bra idé än med en bra budget, är en tanke som jag omfamnar med värme. Varje år letar jag särskilt efter såna exempel och brukar utse en vinnare.

Årets vinnare ”köttskatten” bedrev för, åtminstone, andra året i rad namninsamling på Donnersgatan, precis vid Almedalsscenen. En till tre kampanjarbetare har stått där med ”sandwichplakat” och namninsamlingslistor varje dag under Almedalsveckan. En stor del av Sveriges politiska, påverkans- och opinionsbildningselit har inte kunnat undgå dem när de passerat.

Som alltid måste resultat mätas mot målen. Jag vet inte vad köttskattskampanjen hade för mål med sitt deltagande. Om det var att få många namn på sina listor blev de måhända besvikna. Om det var för att få ökat stöd för en köttskatt åstadkom de nog inte mycket. Men om det var för att etablera frågan i beslutsfattarelitens medvetande måste de ha lyckats klockrent.

En sönderskjuten och krockad ambulans visade på Röda Korsets vardag i delar av världen.

Röda korset var en annan kandidat till priset. Runt hörnet från köttskattskampanjarna, på Tage Cervins gata, hade Röda Korset sitt tält. Men i blickfånget hade de en illa tilltygad ambulans. Ambulansen var full med skotthål och därtill krockad. Som hämtad ur en del av Röda Korsets vardag.

Trots det centrala läget var ambulansen något undanskymd. Ensam hade den gjort större intryck. Som den stod nu, tillsammans med ett utställningstält av det slag det går tretton på dussinet i Almedalen, förtogs mycket av uppmärksamhetsvärdet. Den visar i alla fall på värdet av att visa upp eller ställa ut något som avviker från mängden.

I baksätet på en Ford cabriolet från 50-talet sitter en man och en kvinna. I framsätet sitter en man vänd mot dem. — MHRF intervjuade politiker i riksdagens trafikutskott. Här en ledamot från Mp och en från S.

Någon kandidat till utmärkelsen var de aldrig. Men MHRF (Motorhistoriska Riksförbundet) intervjuade trafikpolitiker i en gammal Fordcabriolet nere i hamnen. Snyggt att knyta ihop verksamheten med aktiviteten i Almedalen. Någon kioskvältare var dock inte upplägget. Utfrågningarna var glest besökta.

Några män och kvinnor i neonfärgade T-shirts — LP-verksamheten syntes väl med sina färgglada T-shirts. Men vad ville de?

”Uniformerade deltagare” brukar jag alltid ta upp i det här sammanhanget. Förra året syntes KRIS (kriminellas revansch i samhället) i stora skaror med T-shirts i Almedalen. De var där i år igen om än inte lika många. Samma koncept men med större synlighet med sina signalgröna T-shirts var LP-verksamheten.

Jag vidhåller att uniformerade deltagare är ett enkelt sätt att få uppmärksamhet i Almedalen. Ju mer avvikande uniform desto större uppmärksamhet. Men om man, som både KRIS och LP-verksamheten, nöjer sig med att gå omkring i T-shirt syns man visserligen men så mycket mer åstadkommer man inte. I bästa fall väcker man kanske nyfikenhet.

Tidigare talades det om att Fi (Feministiskt initiativ) skulle kunna få en dag under Almedalsveckan i och med att man har en plats i regionfullmäktige. Jag känner inte till de eventuella turer som lett till att så inte blev fallet. Fis motdrag var att ”göra varje dag till Fis dag”. Gudrun Schyman höll därför tal varje dag på Donners Plats.

Det var nog smart. Helt säkert var det många gånger mer effektivt än att bokstavligt talat bränna pengar som Schyman gjorde i Almedalen 2010. Den gången fick hon visserligen mer uppmärksamhet. Men i likhet med T-shirtbärarna fick budskapet inget genomslag.

Sammanfattningsvis var det dock få exempel på lågbudgetalternativ med stort genomslag i årets Almedalsvecka. Aktivitetsnivån var på det hela taget lägre i Almedalen i år än föregående år. Men förra året var det valår. Det verkar märkligt nog spela stor roll. Egentligen borde det vara tvärtom.

Tidigare vinnare i min tävling har varit:

Martin Borgs, Slöseriombudsmannen (2014)

Cykla en smoothie, Allmännyttan (2013)

Almedalsbordellen, Järfälla Tjejjour (2010)

2015-07-062015-07-06

Konsult i Almedalen – eller ein Mädchen für alles

Torget Donners Plats med några få människor.

Så var Almedalsveckan över för den här gången. Ska man summera blir kortversionen att den var som vanligt. Nästan ovanligt vanlig. Bara more of the same. Veckan bekräftade också en gammal sanning. Som konsult är man ein Mädchen für alles.

På vårkanten är man fin konsult och tänker djupa tankar och planerar strategiskt. Under själva Almedalsveckan bär man kartonger, kompletterar medialistor och gör annat som är branschens motsvarighet till att få skit under naglarna.

På ett av veckans många rosévinsmingel blir jag och min gäst serverade av en ung medarbetare på den arrangerande byrån. Det är hans första jobb efter examen från Handelshögskolan. Han hade knappast räknat med att det var något han skulle ägnat sig åt när han svettades över böckerna på en av landets mest prestigefulla utbildningar.

– Men vår VD går också runt och serverar vin här, skyndar han sig att tillägga.

Som konsult i kommunikationsbranschen är man ein Mädchen für alles, som sagt.

Med åtta partier i riksdagen har veckan blivit åtta dagar lång. Söndag till söndag. Men i praktiken har veckan blivit kortare. Tyngdpunkten vad gäller evenemang ligger måndag till och med onsdag och den trenden har förstärkts i år. Den inledande söndagen var Almedalen i stort sett död. På måndagen smygstartade det, liksom. Redan på torsdagen började en del arrangörer ta ned sina tält och på lördagen var det så gott som dött igen.

Medierna blir fler och fler i Almedalen. Och de närvarar med fler medarbetare. Trots det är Almedalen ingen vidare bra plats för att nå ut med nyheter. Nyhetsmedia intresserar sig för partiledartalen och en eller annan nyhet från deras ekonomiska seminarier. I övrigt är de väldigt förtjusta i andra medier och vad de gör. Och så är de förtjusta i Dagens Medias DJ-battle. Lite hårddraget.

Hampus Brynolf, på Intellecta har i flera år arbetat med att granska Almedalsveckan ur ett metaperspektiv. Han och några av hans kollegor sammanställer hårda fakta som de delar med sig till den som är intresserad. Här är hans sammanfattning av veckan.

2015-05-182015-05-18

Lennart Bodström och pepparkaksdebaclet

Den förre SFS-ordföranden, utrikesministern och utbildningsministern Lennart Bodström gick bort häromveckan. Lennart Bodström var en av de första politiker jag hade att göra med. Därtill gjorde han det bästa ”första intryck” någon politiker gjort på mig.

Första gången jag såg honom ”live” var i Almedalen 1984 när Olof Palme talade. ”Politikerveckan” hade väl nätt och jämt blivit ett begrepp och åhörarna tror jag inte var fler än 200-300. Sittplatserna framför scenen räckte åt alla som ville sitta. Under ett träd bakom sittplatserna stor några ministrar och andra S-toppar med sommarställen på Gotland och lyssnade på Palmes tal.

Personlig integritet
Under ett annat träd stod Ove Rainer, tidigare justieminister och Fåröbo på sommrarna, ensam, utfryst och lyssnade på talet. Rainer hade tvingats avgå i november året innan efter ett mediedrev med kritik mot hans ”skatteplanering”. (En intressant historia i sig, där Rainer framstår som ett oskyldigt offer för en moralisk indignation som bottnade i avundsjuka.)

Utrikesministern Bodström lämnade klungan av S-toppar och gick fram, hälsade på Rainer och samtalade en stund. Det vittnade om personlig integritet.

Studenternas vän
Men mest minns jag honom som studenternas vän. När han var utrikesminister i Olof Palmes regering var han värd för ett möte med SFS senat i Arvfurstens palats. Det gick inte att ta miste på hans entusiasm över att få ta emot gamla ”studentbyråkrater” i denna överdådiga miljö. En entusiasm som inte bottnade i att han fick visa upp sig där, utan i att vi fick ta del av den. Sånt märker man.

Lennart Bodström fick så småningom lämna utrikesministerposten och bli utbildningsminister. Det är i de flestas ögon, och också i formell mening, en degradering. Men jag är inte säker på att Lennart Bodström faktiskt tog det så. Som gammal SFS-ordförande låg den högre utbildningen honom varmt om hjärtat. Att vara utbildningsminister är på många sätt den mest ansvarsfulla och finaste befattning man kan ha.

Pepparkasdebaclet
Jag arbetade på SFS under denna tid och träffade honom vid flera tillfällen då. Som utbildningsminister lovade han att alltid ta emot SFS-representanter med högst en dags varsel. Något han också infriade. Jag undrar om någon minister tidigare eller senare varit så tillgänglig för studenternas representanter.

Vid ett av de tillfällen vi SFS-representanter träffade utbildningsministern Bodström hade vi med oss pepparkakor. Det var den 13 december och vi tyckte att det kunde passa eftersom det var luciadagen. Jag kom på den ljusa idén att vi kunde spritsa ”Höj studiemedlen” på pepparkakorna vi tog med oss. Alla tyckte det var en lysande idé.

Kvällen innan kavlade vi pepparkaksdeg och gräddade pepparkakshjärtan på SFS kansli som då låg på S:t Eriksplan. Ingen av oss hade någon nämnvärd erfarenhet av pepparkaksbak så vi stod med näsan djupt i kokboken. Vi gjorde kristyr och sprits-strutar av smörpapper efter bokens instruktioner.

Det visade sig emellertid vara svårt att få plats med budskapet ”Höj studiemedlen” på de pepparkakor vi bakat. På en, av kanske 40 bakade pepparkakor, kunde man med god vilja uttyda budskapet. På uppvaktningsdagens morgon köpte vi några lite större pepparkakshjärtan från Dalpojkens bageri på Rörstrandsgatan. Det gick med nöd och näppe att få plats med texten i kristyr på dessa.

När det väl var dags att ge sig av till Utbildningsdepartementet på Mynttorget, insåg vi att vi måste ha något att bära pepparkakorna i. Någon hittade en skokartong på kansliet. Den fick duga även om det inte kändes som en idealiskt förpackning att bjuda en minister på pepparkakor ur.

Ungefär samtidigt som vi började spritsa pepparkakor kvällen innan uppvaktningen kom vi på att det kunde vara en bra idé att ha en bild från pepparkaksuppvaktningen. Det var alltid bra att kunna visa medlemskårerna vad vi gjorde.

Jag ringde därför min kompis Staffan som var en anständigt duktig fotograf. Kunde han komma och plåta oss hos utbildningsministern i morgon? Jodå, det kunde han.

Bengt Persson, som då var ansvarig för studiesociala frågor på SFS, och jag stod och väntade ganska länge i foajén på Mynttorget utan att Staffan dök upp. Den akademiska kvarten förflöt med råge och vakten undrade om vi verkligen ville träffa utbildningsministern. Till sist bestämde vi att det trots allt var viktigare att faktiskt prata med ministern än att ha en bild av händelsen.

Bodström tog emot och bjöd på kaffe. Jag minns att jag noterade att han hade samma kritstrecksrandiga kostym på sig som när han tog emot SFS senat på utrikesdepartementet. Den var sliten i ärmen.

Vi tog fram vår skokartong. Så gott som alla pepparkakor hade gått sönder på vägen dit.

Vi och drack kaffe och åt pepparkakssmulor medan vi argumenterade för varför studiemedlen borde höjas. Eftersom innehållet i vår skokartong endast med stor fantasi kunde tolkas som pepparkakshjärtan med texten ”Höj studiemedlen” i kristyr på, berättade vi var det var. Bodström skrockade gott med orörlig överläpp och förklarade, inte oväntat, att statsfinanserna inte medgav några egentliga höjningar.

Så dök Staffan upp i dörren till utbildningsministerns tjänsterum. Han hade försovit sig. På den här tiden gick det ännu att snacka sig förbi vakten på departementen med ett smort munläder. Därför kunde han faktiskt rikta kameran mot oss tre framför fönstret mot Mynttorget. I en tid när film fortfarande var ganska dyrt, åtminstone ur studentperspektiv, var tre, fyra exponeringar ungefär vad man kostade på sig.

En pepparkaksbumerang?
Tillbaka på kansliet var vi lite osäkra på hur vi skulle värdera dagens uppvaktning. Framgång eller fiasko? På eftermiddagen hörde Staffan av sig, efter att ha framkallat filmen och gjort kopior. Motljuset gjorde att bilderna inte blev bra.

Lennart Bodström, å sin sida, återkom till händelsen i flera tal han höll inför studenter. Han tyckte det var en lysande illustration till att också studentrepresentanter fått se hur svårt det var att få statens kaka att räcka till.

Om pepparkakorna hade någon effekt på studiemedelssystemet lär vara svårt att utreda. En studiemedelsutredning (SOU 1987:39) föreslog i alla fall en förändring av det system som funnits i drygt 20 år. Vi ville ha mer pengar till systemet. Utredningen föreslog en omfördelning av pengarna från bidragssidan till återbetalningssidan. Kakan blev inte större bara annorlunda delad.

Fotnot:
För den som av någon outgrundlig anledning vill läsa mer om studiemedelsresonemangen den gången finns ”Det omöjliga systemet – En studiemedelsantologi”, Robert Hultman (red) m.fl. ISBN 91-971059-0-2. Hittar man den ingen annan stans hittar man den väl iaf på Kungliga biblioteket.

2014-10-272014-10-27

Med Fi:s regionala framgång lever Almedalen farligt

SVTs Östnytt meddelar att arrangörerna för Almedalsveckan överväger att ge Feministiskt Initiativ en egen dag under veckan 2015. Det skulle mycket väl kunna vara ett dråpslag mot arrangemanget.

Almedalsveckan är ett “format” som redan lever farligt. Med SD i riksdagen blev veckan åtta dagar lång. Och det är mer än till och med de största entusiasterna riktigt orkar med. Vi har redan sett hur veckan börjar tunnas ut efter dess fjärde dag, onsdagen, för att blir en ganska blek tillställning den avslutande helgen.

En nio dagar lång Almedalsvecka kommer definitivt att göra tillställningen mindre lockande och mindre effektiv. Den stora poängen med Almedalsveckan är att “alla” samlas på en plats under samma tid. Ju längre veckan blir desto fler kommer att välja att bara vara där en del av tiden. Och eftersom olika människor kommer att välja olika tider försvinner många möjligheter till möten.

Bakgrunden till att man nu överväger att ge Fi en dag är att arrangemanget är ett för mig okänt beslut från 1996. Då beslöts att partier representerade i regionfullmäktige också skulle få möjlighet till en dag i programmet. Att ge lokala partier en dag må ha varit en bra tanke men arrangörerna måste inse att Almedalsveckan numera är en nationell arena och inte en regional.

Fi har upplysningsvis ett mandat i regionfullmäktige på Gotland och fick 2,4 procent av rösterna i valet där 2014.

Östnytts nyhet på webben:
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ostnytt/fi-far-egen-dag-i-almedalen

2014-08-252014-08-25

Romson och SUV:arna – Med en egen världsbild blir argumenten bättre

När Åsa Romson höll sitt tal i Almedalen i år sa hon en sak som fick mig att haja till. ”Vad är det som säger att mannen som sitter ensam i sin stadsjeep ska prioriteras högre än kvinnan som tar tunnelbanan in till jobben varje dag?” Vadå? Det är väl tjejer som kör SUV:ar? Jag bestämde mig för att kolla hur det är med den saken.

Om Romsons världsbild inte stämmer när det gäller vilka som kör SUV:ar kan tyckas vara en trivial fråga. Men det kan mycket väl vara symtomatiskt. Kanske är det så att Romson (och andra miljöpartister) har format en världsbild som ska passa deras politik.

Man anar en echo chamber-effekt. Man pratar mest med människor som delar samma åsikter och ser världen ur samma perspektiv. Den egna bilden förstärks därmed hela tiden medan avvikande bilder och åsikter dränks i strömmen av likriktade budskap.

Bara ett argumentationstrick?

Det kan också vara så att Romson, som ett rent argumentationstrick, målar upp en skev bild av verkligheten som hon sen argumenterar emot. Det vore hon i så fall vare sig den första eller den enda politiker som gör. Det är ett förvånansvärt effektivt trick. Vi är mer inriktade på att värdera argumenten och förslagen än på att ifrågasätta premisserna.

Romsons premiss att män sitter ensamma i SUV:ar medan kvinnor trängs på bussar och tåg är en del av hennes tal där hon beskriver hur män orsakar klimatförändringar som drabbar kvinnor.

”Mycket förenklat kan man säga att klimatförändringarna orsakas av rika män, men drabbar fattiga kvinnor. Det är samma mönster oavsett om vi tittar i Sverige, Europa eller världen.

Dagens passiva klimatpolitik är att sätta lata mäns intressen framför kvinnor och barns.
Det måste ifrågasättas.

Vad är det som säger att mannen som sitter ensam i sin stadsjeep ska prioriteras högre än kvinnan som tar tunnelbanan in till jobben varje dag?
Vad är det som säger att mannen som flyger på affärsresa måste få en egen flygplats mitt inne i centrala Stockholm medan den kvinnliga studenten inte har nånstans att bo?
Och vad är det som säger att den svenske mannens rätt att äta kött varje dag går före den sudanesiske kvinnans rätt att slippa klimatkatastrofer som förstör hennes skörd?” 1)

Förenklad men sann?

Hur är det då med denna ”mycket förenklade” världsbild? Är det män som kör SUV:ar? Är affärsresenärer män? Är bostadslösa studenter kvinnor? Vill män äta kött varje dag?

Min magkänsla sa mig att det är oftast är kvinnor som kör stadsjeepar. Det verkade dessutom ganska lätt att kolla upp. Så jag gjorde en empirisk undersökning. Jag kollade om föraren av de SUV:ar jag såg var män eller kvinnor. Målet var att kolla 100 SUV:ar. Eftersom min undersökning delades upp på flera dagar och på flera platser råkade antalet kollade SUV:ar bli 102.

Lika vanligt att kvinnor kör SUV som män

Av dessa 102 SUV:ar kördes 49 av kvinnor och 53 av män. Romsons premiss att SUV:ar körs av män får med andra ord ett ganska svagt stöd. 52 procent män mot 48 procent kvinnor. Det mest rättvisa sättet att göra en mycket förenklad bild av denna del av verkligheten vore att säga att det är lika vanligt att kvinnor kör SUV:ar som att män gör det.

Men jag måste ju erkänna att jag var lite besviken över resultatet. Min magkänsla var ju den att det var vanligare att kvinnor kör SUV:ar än att män gör det. Var kan den magkänslan komma ifrån?

Förklaringen visade sig vara ganska enkel. För att testa min förklaring kollade jag vilket kön förarna av 100 personbilar hade. (Också här råkade det blir något fler än 100 – nämligen 111). 24 av de 111 förarna var kvinnor och 87 var män. Bara 22 procent av personbilsförarna i allmänhet var kvinnor.

Vanligare att kvinnor kör SUV än “vanliga” personbilar

Det är alltså relativt sett vanligare att kvinnor kör en SUV än att de kör en personbil vilken som helst. Att välja just SUV:ar (eller stadsjeepar med Romsons ordval) som exempel på mäns större klimatpåverkan var med andra ord inte vidare väl valt. Att hon ändå valde SUV:ar som exempel gissar jag beror på att i hennes världsbild är SUV:ar större miljöbovar än andra bilar (vilket i sig är någon som kan ifrågasättas) och att det är män som kör dessa miljöbovar (för de är ju större miljöbovar).

Den relativa kvinnodominansen bland förare av SUV:ar var inte den enda iakttagelse som följde det förväntade könsrollsmönstret. Det visade sig nästan alltid vara män som kör om det fanns både män och kvinnor i bilen. Det stämmer också med vad man kan förvänta sig. Jag har tyvärr inga siffror på detta.

Om undersökningen:

Fredag 15/8 kl 10-11 observerade jag 7 SUV:ar på E20 mellan Västerås och Örebro. Av dem kördes sex av kvinnor och en av en man.

Tisdag 19/8 kl 11:30 -12:30 Vällingby observerade jag 27 SUV:ar varav 19 kördes av kvinnor och 8 av män.

Onsdag 20/8 kl 13:30 – 15:30 i Råcksta och Bromma Kyrka observerade jag 26 SUV:ar varav 17 kördes av kvinnor och 19 av män.

Fredag 22/8 kl 12:30 -14:00 i Stockholm City – Roslagstull observerade jag 23 SUV:ar varav 10 kördes av kvinnor och 13 av män.

Sammantaget såg jag c:a 10 SUV:ar där jag inte kunde avgöra om de kördes av en man eller kvinna.

Observationerna av ”vanliga” personbilar gjordes:

Fredag 22/8 14:00 – 14:15 vid Roslagstull 79 bilar varav 16 kördes av kvinnor.

Måndag 25/8 kl 11:45 – 11:40 vid Bergslagsvägen i Vinsta 32 bilar varav 8 kördes av kvinnor.

Det går naturligtvis att göra invändningar mot datainsamlingsmetoden. Även om jag försökt sprida datainsamlingen till olika tider på dagen och till olika platser kan man inte utesluta någon form av bias som hänger samman med tid och plats. I Råcksta kan resultatet t ex ha påverkats av det pågår ett stort bygge där och män dominerar stort på byggarbetsplatser vilket kan ha gett utslag i observationerna av SUV-förare.

Det finns definitionsfrågor: Vad är en SUV? Vilken fyrhjulsdriven bil med hög markfrigång som helst? Jag har t ex inte räknat Volvo XC70 men väl Volvo XC80 och XC60. Det finns nämligen en svårfångad designsida av SUV-definitionen. Här är nog risken för bias mindre. Att könsfördelningen skulle vara påtagligt annorlunda bland förare av t ex Volvo XC70 förefaller mindre troligt.

Huvudinvändningen är rimligen den att urvalet är litet. Men den som har tid får gärna göra en mer omfattande undersökning.

Fotnot:

1) Romsons Almedalstal 2014 (citerat från: http://www.mp.se/just-nu/asa-romsons-almedalstal-2014). Lyssnar man på talet på webben (http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/%C3%A5sa-romsons-hela-tal-i-almedalen-2683560 c:a 21:10 in i inslaget) hör man att hon avviker något från detta manus men inte så att innebörden förändras. Hon säger t ex ”buss och tunnelbana” istället för manusets ”tunnelbanan”.

2014-07-102014-07-10

Almedalen – A festival of politics

What’s this Almedalen that I’ve been going on about for weeks now? There are many possible answers but my answer is that it is a unique democratic arena. A festival of politics. A venue where politicians and influencers of all sorts meet. During this years Almedalen week some 30 000 people participated, doubling the population of Visby, the host town. More than 3 300 program events took place this year. Averaging 38,5 events per hour.

The Swedish foreign minister (and former prime minister) Carl Bildt gave his answer in a tweet before going there this year. ”Well, I’m off the annual tribal jamboree of self appointed thinkers and talkers. But it’s fun and useful. #Almedalen. ”

The back bone of the week are the speeches given by the leaders of the parties in the national assembly, riksdagen. At seven every evening they speak from the scene in the Almedalen park that has lent it’s name to the entire event. The speeches are broadcasted live on TV and covered by all leading newspappers. They are commented on by political commentators, experts on rhetoric and others in a way that no other speeches are.

Festival atmosphere
The park is also the geographical centre of the weeks activities. But as the as the week has grown both in number of participants and events the area in wich the events take place has grown too. But it is still concentrated to the blocks closest to the Almedalen park. During the Almedalen week the old city centre and harbour area is entirely dominated by the Almedalen activities. This creates what best can be described as a festival atmossphere.
The fact that Visby where Almedalen i situated is a medieval city with it’s city wall intact and narrow streets with cobblestone paving of course ads to the experience.

But the political speeches are of course not the entire content of the week. The political parties usually hold an economic seminar on their day of the week. But there are many more seminars than the ones arranged by the political parties. Organisations of all sorts and companies that have their market in the public sector or are doing business in areas subject to special regulations also arrange seminars. There are seminars from eight in the morning to when the party leaders speaches begin at seven in the evening.

Parties and partying
There are numerous ”mingle parties” every day arranged by organisations and companies where politicians, lobbyist, journalists, people from labour unions, non-governmental and other organisations meet, make connections and discuss informally. Known for the rosé wine served there these ”mingles” have become one of the most prominent features of the Almedalen week. At least in the public perception of Almedalen.

To be fair the partying isn’t limited to the mingle parties. There is substantial partying in restaurants and bars too. But still most of the particiants in Almedalen make sure that they are in shape for the more serious activities the following day.

As there are eight parties in the riksdagen the week is now eight days long. But everything peaks on wednesday and to be honest very little happens on the last two days of the week. By then many have gone home. Depending on what the goal of your participation is the less busy second half of the week may be your best opportunity to get attention.

So what’s new?
So what’s new, you may ask. Political and social elites meet and discuss all the time, don’t they? I’d say that the real importance of Almedalen lies in the accessibility to the top decision makers in the government. Swedish politicians are fairly accessible even outside Aledalen. But ministers and public administration governance are more difficult to get to meet.
But you’ll find them in Almedalen and you’ll find them open minded. They all come to meet with people, to listen rather than to talk. In Almedalen you’re elite by default.

This year I saw the director-general of the Social Insurance Agency in the small party tent the agency had pitched on the dockside in the harbour. The agency has been under a lot of critisism recently and the director-general was there to answer questions from the public. I’m sure that if you had wanted you could have caught up with him afterwards for a one-on-one discussion.

“They tried to prepare me for it…”
Just to give you another example. A couple of years ago I saw the minister for finance Anders Borg at the counter in the same bar as I was. There was one body guard by his side and mayby others elsewhere in the room but no made any attempt to stop me when I walked up to the minister and introduced myself. I had no agenda but didn’t want to miss the opportunity to talk to the minister and we chatted for some 10 minutes about the Tax Agency and its attitude towards tax payers.

But you don’t have to take it from me. CNNs Fareed Zakaria and Paul Johnson of the Guardian were full of praise of the Almedalen week after participating this year. Or why not listen to Ankit Desai, an Indian student, studying at the Stockholm School of Economics. He told Radio Sweden that Almedalen is “like nothing I have seen before. They tried to prepare me for it, but I have just been blown away”.

2014-07-042015-10-01

Borgs var bäst i Almedalen

Martin Borgs satte sprätt på 20 000 kronor på Donenrs Plats. — Martin Borgs satte sprätt på 20 000 kronor på Donners Plats. Så här såg inbjudan ut.

Slöseriombudsmannen Martin Borgs är årets vinnare i Almedalen. Åtminstone när det handlar om att visa att en bra ide kan slå en bra budget. I onsdags sprutade han ut 20 000 kronor över Donners Plats i Visby. Tilltaget genererade publicitet i många medier med en helsida i Expressen som kronan på verket.

20 000 motsvarar vad en ”vanlig svensk” betalar i skatt varje månad och manifestationen var ett sätt att illustrera hur lätt politiker sätter sprätt på skattepengar. Skillnaden är den att det här var fråga om Martin Borgs alldeles egna pengar, ingen annans, som han satte sprätt på.

– Det är ungefär vad jag betalade förra året i hyra för en konferenslokal i en timme, berättar Martin Borgs.

Nu fick han dessutom tillbaka ungefär 5 000 kronor från åskådare som fångat pengar. Det är naturligtvis en gissning men jag tror inte att han fick pengar tillbaka på lokalhyran förra året.

Att man kan åstadkomma mer i Almedalen med en bra idé än med en bra budget, är en tanke som jag omfamnar med värme. Varje år letar jag särskilt efter såna exempel och brukar utse en vinnare.
I år var det inte svårt att hitta vinnaren. Det var nämligen inte överdrivet gott om exempel i år. Men det förtjänas att påpeka att Martin Borgs pengasprutande hade klarat betydligt hårdare konkurrens.

Andra kommunikationsinsatser som väckte uppmärksamhet och som rimligen inte har haft en större budget är Pantamera, Stoppa Lexbase och Skoltoaletten. Skoltoaletten har förmodligen varit lite kostsammare. Men där de båda första är personalintensiva har Serviceentreprenörernas skoltoalett varit obemannad, så det rör sig i slutändan kanske ändå om ungefär samma belopp.

Returpack har haft spunnit vidare på sitt pantamera-tema från TV-reklamen. De har haft musiker som spelat musik på gatorna i ”Almedalen”. Konceptet ”återvinn så spelar vi” där det var tänkt att förbipasserande ska lämna pant i en låda istället för att lägga pengar i hatten fungerade nog bara sådär. Musikerna gjorde klokt i att spela trots att pantburkarna uteblev.

KRIS – Kriminellas Revansch i Samhället – satsade på vad jag brukar kalla ”uniformerade deltagare” och de gjorde det i sin enklaste form. Ett antal personer som är svårt att uppskatta men som kan ha varit någonstans mellan 30 och 100 har burit T-shirts med texten ”Stoppa Lexbase” på bröstet och ”Byt livsstil” på ryggen. De har synts bra i vimlet i Almedalen.

Som alltid är det svårt att utvärdera kommunikationsinsatser utan att veta vilket mål de har. Det handlar som bekant inte bara om att fånga uppmärksamheten utan också om att få fram ett budskap. För att kunna göra någon rimlig bedömning av hur man lyckas måste man också veta vem målgruppen är. Men med dessa reservationer kan man utgå från att det aldrig är fel med exponering.

Man kan invända att femenaktivisterna som med bara överkroppar försökte rusa upp på scenen när Fredrik Reinfeldt talade åstadkom mer publicitet med en mindre budget. Men aktiviteter som går ut på att störa andras aktiviteter är diskvalificerade.

Tidigare vinnare har varit:

Almedalsbordellen, Järfälla Tjejjour (2010)
Cykla en smoothie, Allmännyttan (2013)