Det drar ihop sig. Nästa vecka är det dags för Almedalsvecka igen. Till vilken nytta, frågade en twittrare idag. Som med så mycket annat är nyttan olika för olika deltagare. Vilken konkret påverkan Almedalen har på enskilda beslut i politiken eller näringslivet går inte att ha någon välgrundad uppfattning om. Man kan inte heller veta om opinioner påverkas eller skapas i Almedalen. Men jag tror att vårt lilla hörn av världen blir en bättre plats med hjälp av Almedalen.
En del frågor som annars inte uppmärksammas särskilt mycket har en chans att få en stund i rampljuset. Oftast är det någon enstaka aktivitetet, som bildandet av Kulturpartiet (som var en PR-bluff) eller Gudrun Schymans penga-eldande som fångar medias uppmärksamhet. Men många når mindre men viktiga målgrupper med sina aktiviteter.
Men jag tror att den absolut viktigaste funktionen Almedalen fyller är en annan. Det är en unik arena genom att så många opinionsbildare och beslutsfattare samlas på en plats samtidigt. Och inte nog med det. De som är där är i hög grad inställda på att träffa andra och lyssna på dem. I de många informella möten som äger rum lyssnar de som annars mest bara pratar.
Hur ofta får en okänd person, utan att representera något särskilt intresse och utan någon efterfrågad expertkunskap, tillfälle att prata med finansministern? Inte ofta. Men i Almedalen händer det. Jag har själv haft Anders Borgs uppmärksamhet i 10 minuter i baren på Donners Brunn en Almedalskväll. Jag tycker det säger något om Almedalen. Och om Anders Borg för del delen.
Andra som skriver om Almedalen:
Erik Laksomaa på SvD debatt: Almedalen är slöseri med pengar
Almedalsbloggen, naturligtvis. I bloggposten “Utan politiken dör Almedalen” presenteras en undersökning som visar att nätverkandet är det som lockar mest.
