För en tid sen köpte jag en Hawaiiansk ukulele från 1920-talet på ebay. En Kumalae. Jag fick den till ett bra pris. Ett tag såg det ut som att jag skulle få den till vrakpris men så sprang buden iväg och med bara sekunder kvar av auktionen höjdes budet med en hel tusenlapp. ebays budautomatik såg ändå till att jag vann auktionen.
När ukulelen sen, efter en del turer, äntligen kom visade den vara i så gott som nyskick. Den hade inte spelats mycket på i sina dar. Lyckan var för en stund nästan total.
När jag spelat lite på den visade det sig dock att stränghöjden var på tok för hög. Jag fick nästan kramp i fingrarna av att spela på den. Det förtog mycket av glädjen. Min gode vän och ukulelebyggare Sven förbarmade sig dock över mig och min ukulele. Han har slipat ned stallet och sadeln så att det nu är en njutning att spela på ucken. Ljudet är också stort och vackert. Sven slipade också ned banstavarnas kanter. När träet åldras krymper det. Bandstavarna på gamla uckar sticker därför ut en aning utanför halsen. Det är oskönt att spela på dem. Jag slipade själv ned bandkanterna på de nedersta banden och nu har Sven slipat av de övriga också.
Jonah Kumalae var en av de främsta i den andra generationen ukulelemakare på Hawaii. Han hade en brokig historia. Han började som lärare och musiker, började tillverka ukulelar, blev en driven affärsman och poi-makare. (Poi är den ätliga produkten av Taro-växten och en basvara på Hawaii). Han fortsatte som tidningsutgivare och politiker. Jonah Kumalae var dessutom 8-barnsfar. Under sitt liv var han inbegripen i många dispyter och konflikter. Stämd för att inte ha betalat öl för 299 dollar! Åtalad för förskingring av offentliga medel. Inbegripen i ett bråk om vem som skulle få framföra musiken i Hawaiipaviljongen på världsutställningen i San Francisco med mera, med mera.
Hans ukulelar och ukuleleproduktion är omgiven av motstridiga uppgifter. 1911 var startåret för hans ukuleleproduktion. Det tycks alla vara överens om. Liksom att tillverkningen upphörde 1940 när han dog. Att han var en av de mest framgångsrika producenterna av ukulelar, mätt i antal producerade ex råder det också enighet om. Någon produktionsstatistik finns tydligen inte. När det gick som bäst för Kumalae menar en del att han producerade 300 ukulelar per månad. Andra 600. När denna glansperiod inträffade råder också delade meningar om. En del menar att det var på 1930-talet. Andra menar att produktionen aldrig återhämtade sig efter det att Kumales fabrik eldhärjades 1922. I branden förstördes 4000 ukulelar enligt Kumalae. Det bör tala för att storhetsperioden föregick branden. Sonen Jonah Kumalae Jr berättar i en tidningsintervju att tillverkningen fortsatte med bara fyra anställda i hus på bakgården hos familjen efter branden. Men om det var för en kort tid eller för återstoden av produktionstiden framgår inte. John King som gjort ordentlig källforskning runt ukulelen konstaterar att Kumalaes annonsinföranden i the city directory var sporadiska efter branden.
Jag tror att min ukulele tillverkades under tiden närmast efter branden. 1915 vann Kumales ukulelar en guldmedalj på Världsutställningen i San Fransisco. Efter det har alla hans ukulelar en dekal på huvudet som talar om detta. Innan branden 1922 har ukulelarna också en etikett på insidan av botten, synlig genom ljudhålet. På etiketten finns adressen till fabriken som brann ned. Senare (oklart dock hur mycket senare) försågs de med en ny etikett. Min ukulele har ingen etikett i ljudhålet utan bara ett nummer skrivet med blyerts.
by 