Tidningen Resumé har för n:te gången utsett Näringslivets superkommunikatörer. 150 personer i fem kategorier. Vinnare – eller årets stjärna, som Resumé uttrycker det – är Greta Thunberg. Någon som är förvånad?
För egen del konstaterar jag att de flesta superkommunikatörerna i år är okända för mig. Av de 150 känner jag igen 22! Det kan bero på mig – att jag inte följer med. Det kan också bero på att många av de 150 faktiskt är rätt okända, att det krävs en jury på nio personer för att alla dessa namn ska dyka upp på radarn. Men å andra sidan – spelar roll då? Kommunikatören är ju traditionellt en grå eminens som verkar utan att synas. Kommunikatören gör jobbet i det fördolda, instruerar och stöttar andra som står i rampljuset.
Men den här listan innehåller inte många sådana kommunikatörer. Här listas de som syns och hörs. Ta t ex Börje Ekholm, Ericssons VD, 15:e namn på listan Företag & Näringsliv. När han talar i offentliga sammanhang är så gott som allt han säger resultatet av ett gäng kommunikatörers arbete. Men det är Ekholm, inte hans kommunikatörer som listas.
Men det som är mest slående med listan är att juryn avprofessionaliserar kommunikatören. Årets superkommunikatörer ”vet att de har en förmåga och använder förmågan för att göra skillnad”. Känsla, äkthet och engagemang är det som gör en superkommunikatör i år.
Men det finns också professionella kommunikatörer på listan. Etta på listan “Kommunikation” är John Mellkvist. Hans engagemang mot åldersdiskriminering, “ålderism”, är inte att ta miste på. Det engagemanget delar han med många, som blivit offer för den. Men att frågan nu är på dagordningen kan tillskrivas John Mellkvist. Det beror, törs jag säga, inte i första hand på hans engagemang utan på hans kompetens. På sitt LinkedIn-konto citerar han sig själv ur Resumés Almedalstidning, när han berättar om sitt tillvägagångssätt.
”Min strategi blev att börja i mina egna kanaler med målsättningen att få medier att börja skriva om det, sedan politiker att prata om det, för att till sist nå andra beslutsfattare, intresseorganisationer och fackförbund. Slutsteget på arbetsmarknaden är ju att få företagen, arbetsgivarna, att börja bry sig – och det händer faktiskt nu. De börjar nu aktivera sina egna kanaler för att profilera sig i ämnet, med olika infallsvinklar.”
Avslutningsvis några petimäteranmärkningar mot listan. Att det över huvud taget finns en kategori ”Myndigheter, organisationer & ideellt” rimmar illa med listans namn ”Näringslivets superkommunikatörer”. Superkommunikatörer kan det mycket väl finnas i myndigheter och organisationer. Men det är knappast ”näringslivet” i någon etablerad mening.
Noga räknat är det inte 150 personer personer på listan. I några fall handlar det om Instagramkonton, som kanske hanteras av flera personer, i några fall om par och i ett fall om en trio.
På vilka listor de olika namnen hamnar verkar också lite nyckfullt. Nour El Refai hamnar t ex på listan ”Medier” medan filminstitutets VD Anna Serner hamnar på listan “Kultur & Nöje”.
Men va tusan – alla gillar listor.
by 