Mer om Ola Lindholms krishantering

Ola Lindholms krishantering får inte godkänt av många bedömare. Personligen tror jag att Lindholms krishantering är bättre än vad många av mina kollegor tycker. En av invändningarna mot Ola Lindholms krishantering är att den är inriktad på den juridiska processen. Han hävdar sin oskuld med målet att blir frikänd. Att låta jurister sköta krishanteringen är inte bra. Media fungerar inte som domstolar är den principella invändningen.

Jag tror inte att Lindholms argumentation är avsedd för domstolen. Hans chanser att bli frikänd är små. Han har fyra argument för varför provsvaren är positiva trots att han inte har tagit kokain:
Provsvaren är hopblandade
Det är fel på provsvaret
Provet eller provsvaret är manipulerat
Han har fått i sig kokain ovetandes. Kanske genom en ögonbehandling.

Det är en tung uppgift att övertyga en domstol om att polisen eller rättsmedicanalverket gjort fel. Det händer rimligen väldigt sällan att de blandar ihop provsvar eller att utrustningen fallerar. Det är förmodligen också ovanligt att resultaten feltolkas eller att det blir fel i rapporter från laboratoriet osv.

Inga system är ofelbara och ibland blir det säkert fel också vid sådana här provtagningar och analyser. Men åklagare och domstolar utgår från att de resultat de får ta del av är riktiga. Om de skulle frikänna för att det blir fel, säg en gång på tusen, skulle testerna förlora sitt värde.
Att övertyga domstolen om att polisen eller någon annan skulle ha manipulerat provet är nog en ännu svårare uppgift.

Att han skulle fått i sig kokain ovetandes kan man inte heller utseluta. Men domstolen lär resonera på samma sätt här. Om vi skulle frikänna den som hävdar att man fått i sig en drog ovetandes skulle alla säga det. Alltså blir bevisbördan omvänd i det fallet. Den misstänkte måste själv erbjuda en rimlig förklaring till hur han kunnat få i sig drogen. Ola Lindholm har i sin blogg erbjudit en förklaring. Hans ögon har behandlats pga allergi. (Den levererades som förklaring till varför han var rödögd, vilket kunnat vara en orsak till att polisen intresserade sig för honom öht). På nätet har förklaringen redan skärskådads. Det är svårt att avgöra med vilken kunskap. Men min bild är den att preparat med kokain används för att bedöva ögat vid operationer. Tidigare fanns också ögonmediciner med kokain. Dessa ska dock ha slutat användas på 1950-talet.

Summa summarum framstår det som att Ola Lindholm presenterar sitt juridiska case. Men i själva verket är det nog för allmänheten han presenterar det. Den som vill tro på Lindholms oskuld får många skäl att fortsätta göra det. Kanske övertygar han till och med en och annan skeptiker. Att det inte håller i en domstol har han nog insett. Har han inte gjort det själv har hans advokat rimligen berättat det för honom.

Varför gör han det då i egna medier? Varför ställer han inte upp i intervjuer med tidningar och TV?
Jag skulle tro att skälen är tre.
Nu kan han hävda att han gett all information han har att ge, utan att behöva bemöta motargument av det slag jag tagit upp ovan.
Han slipper frågor om ifall han använt droger tidigare.
Men viktigast: De som har någon form av intresse för denna historia hittar Ola Lindholms information. I riksspridda medier kommer intresset att svalna fram till dess att nästa steg tas i rättsprocessen – dvs att rättegången inleds i september eller att Ola Lindholm skriver under strafföreläggandet. Lindholm når med andra ord ut utan att skapa onödig uppmärksamhet.

Expressens chefredaktör Thomas Mattson gav för övrigt ett bra tips i UnitedMinds-TV på Expressens website. (http://tv.expressen.se/nyheter/unitedmindstv/1.2431787/united-minds-om-ola-lindholm)
Rådet framfördes som en profetia, vilket måhända minska Lindholms benägenhet att följa det. Mattson tror att Lindholm (med hjälp av en PR-byrå) kommer att skriva en debattartikel på DN debatt. Artikeln har ett mediekritiskt fokus men berättar också att Lindholm beslutat skriva under strafföreläggandet, trots att han är oskyldig. Domstolarna har trots allt viktigare saker för sig.

Mitt förra inägg om Ola Lindholms krishantering

Ola Lindholms svårhanterade mediekris

Kamratpostens chefredaktör Ola Lindholm valde en ovanlig väg att hantera misstanken om att ha använt kokain.

Ola Lindholm är chefredaktör för Kamratposten och har varit programledare för många populära barnprogram genom åren. Han är nu misstänkt för att ha tagit kokain. Något som han bestämt förnekar. Misstanken mot honom har uppmärksammats stort i kvällspressen. Lindholm har inte velat kommentera misstanken i intervjuer. Istället har han skickat ut ett pressmeddelande, skrivit ett brev till Kamratpostens läsare på tidningens website och publicerat ett brev i en blogg på nätet.

Det är en annorlunda krishanteringsstrategi. Formulär 1A för krishantering föreskriver att man erkänner sin skuld och lovar bättring. Man presenterar sedan de omständigheter som kan skapa förståelse för att det blivit som det blev. Det finns också gott om exempel på hur den mest spontana formen av krishantering – att gå under jorden – fungerat bra. Nackdelen med metoden är att om media inte tappar intresset riskerar man att få vara under jorden länge. Om frågan är av tillräckligt intresse och det finns andra källor som kan förse dem med information eller synpunkter fortsätter skriverierna. Negativa uppgifter får dessutom stå oemotsagda.

Ola Lindholm har valt en annan väg. Något slags medelväg. Kanske för att formulär 1A inte passar, eftersom han hävdar sin oskuld. Han kommenterar, sparsamt, i egna medier. Jag gissar att han vill nå sina viktigaste målgrupper. Han vill “vaccinera” dem mot mediabeskrivningarna genom att ge dem sin berättelse, rak och av media obearbetad. En uppenbar nackdel är att han bara når en bråkdel så många läsare som de riksspridda medierna. Det som skulle kunna vara en poäng är att för de flesta är detta bara en nyhet som fladdrar förbi bland alla andra. Om Lindholm kan nå de riktigt viktiga mottagarna, de som har något inflytande över hans framtid, kan strategin vara bättre än den först verkar. Det finns en annan poäng också. Mer om det senare.

Affärer blåser inte över så länge det finns nytt att berätta
Ola Lindholm skriver själv att han var övertygad om att det andra provsvaret skulle fria honom från misstankarna. Hade det varit så hade saken varit över nu. Men den här “affären” har inte blåst över. Här har det hela tiden kommit till nytt som tidningarna kan skriva om. Delvis beroende på att redan misstanken fått konsekvenser. Lindholm har tagit time-out från sin tjänst. SvT låter samarbetet “vila”.

Rättsprocessen har också en “dramaturgi”. Ett preliminärt provsvar på urinprovet följs av ett nytt bättre test som gav utslag för bensoylekgonin (som tydligen är något som bildas när kroppen bryter ned kokain). Sen väcks åtal som följs av en rättegång och av att en dom meddelas. En sån här affär är med andra ord ingenting som blåser över fort.

Ola Lindholm har i sitt blogginlägg skildrat hur media arbetat och kritiserat framför allt Expressen och namngivna medarbetare och tidningens chefredaktör. Det har naturligtvis gett nytt stoff att skriva om både för Expressen och andra tidningar inklusive branschmedia. Det hade nog varit klokt av Lindholm att vänta med den kritiken.

Ola Lindholms advokat Peter Lindqvist har nu också uttalat sig för media. Det har naturligtvis gett mer publicitet. Men det spelar kanske mindre roll eftersom det vid det här laget är uppenbart att affären inte blåser över av sig själv. Advokaten lyfter fram förhållanden som kan tala för att Lindholm är oskyldig trots att provsvaren tyder på att han tagit kokain.

LIndholm satsar på att berätta sin story
Ola Lindholm har själv pekat på dessa förhållanden i sitt blogginlägg. Det är här den andra poängen med blogginlägget kommer in. Bloggberättelsen innehåller många uppgifter och antydningar om tveksamheter i polisens handläggning. Urinprovet lämnas i en “skitig trappuppgång” och inte under kontrollerade former på stationen. Polisen har antytt att detta skulle ta flera timmar. Vad som hände sen med urinprovet vet inte Ola Lindholm…

Ola Lindholm skriver också:
“En ‘vänlig’ polishand läggs på min axel med orden:
– Ola, det här behöver ingen få reda på!”
Vad händer här? Tröstar polisen honom eller är det ett mutupplägg vi får ta del av?

Sen skriver Ola Lindholm om hur Expressen fått del av sekretessbelagda uppgifter han själv inte fått förrän senare, efter att han anlitat en advokat. Han skriver också att polisen dröjde fyra dagar med att skriva sin rapport.
“…polisrapporten var daterad och upprättad två dagar efter att Expressen publicerat sin första historia och således två dagar efter mitt pressmeddelande. Fyra dagar efter ingripandet”.

Polisens eventuella motiv för att läcka uppgiften om provresultatet (eller rent av manipulera det?) är enligt Lindholm ren och skär ekonomisk vinning. Tipspengarna räckte kanske till en Thailandssemester eller i värsta fall bara en Finlandskryssning.

“Dessutom ska man vara medveten om att de stickprovstester som uppvisar positivt för kokain har en extremt hög felprocent. Så hög så att polisen har varnats för att dra några slutsatser om skuld baserat på dessa test.” Skriver Lindholm på sin blogg. Advokaten Lindqvist nämner också den höga felprocenten när han intevjuas. Hur det är med tillförlitligheten hos dessa prov vet jag inte. Men Lindholm planterar duktigt med tänkbara felkällor som gör att han skulle kunna vara oskyldig till att ha använt kokain. Man kan naturligtvis inte heller avfärda Ola Lindholms tes att han kan ha fått i sig kokain ovetandes. Det handlar ju av allt att döma om små mängder.

Sammanfattar man krishanteringen framstår det som att Ola Lindholm räknat med att affären skulle blåsa över snabbt. Hade det andra provet friat honom hade det nog också blivit så. Frågan är om han framstått i en annan dager om han “samarbetat” med massmedia istället för att göra sig oanträffbar. Ola Lindholms egen syn på saken refereras trots allt redan nu i medierapporteringen. Kunde han ha hoppats på en mer sympatisk vinkling om han talat med enskilda jouranlister? Eller hade det krävt att han “talade ut” om det missbruk han helt förnekar? Det hela är säkert en mardröm för Ola Lindholm. En kafkaartad upplevelse enligt hans egen redogörelse. Men för den som arbetar med krishantering är det intressant att följa.

Ola Lindholms blogg

Branschtidningarna Resume och Dagens media har skrivit flera artiklar om dels misstanken mot Lindholm och dels om Expressens beslut att publicera nyheten med namns nämnande.

Uppdaterat: Nu har jag hunnit läsa flera andra som skrivit intressant och initierat om Ola Lindholm och medias bevakning:
Deepedition, Medborgarjournalisten, Juristens funderingar och Johan Folin som erbjuder en medicinsk förklaring till varför Lindholms provresultat kan ha varit positiva även om han inte tagit kokain.

En senare bloggpost om Lindholms krishantering.

Bilden på Ola Lindholm är en pressbild från Kamratposten. Det är kanske inte helt lyckat att han håller i en megafon eftersom det ger fel bild av hur han hanterat situationen. Alternativet hade varit en bild där en betydligt yngre Ola Lindholm håller upp två böcker.

Uppdatering december 2011
Pressens Opinionsnämnd klandrar Expressen för att ha publicerat Ola Lindholms namn innan det fanns belägg för hans skuld. Den 29 november 2011 “fällde” Pressens Opinionsnämnd Expressen för att ha brutit mot god publicistisk sed. Expressen skriver om klandret på webben den 13 december 2011.
Att Expressen klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed påverkar knappast allmänhetens bild av vad som skett. Det är heller inget betyg på hur Lindholm skött sin krishantering. Jag ville ändå uppmärksamma detta.

Af Donner och hans kennel

Johan af Donner som stoppade Rädda Barnens och Cancerfondens pengar i sin egen ficka har ett nytt projekt på gång. En kennel. Den senaste tiden har han ägnat sig åt att göra pudel på pudel. Idag gjorde af Donner ett framträdande på ett seminarium om kriskommunikation. Dessförinnan har han låtit sig intervjuas av Resumé. Han har oförbehållsamt erkänt sin skuld. Och denna pudelkenneln är nog det bästa han kan ägna sig åt fram till dess att det blir dags att sitta av fängelsestraffet.

Jag fick en inbjudan till seminariet men övervägde aldrig att gå. af Donners medverkan var ett skäl till att det inte var aktuellt. Han har kanske intressanta upplevelser att dela med sig av. Och straffet för hans gärningar är ett annat men jag ville ändå inte gå. Och jag tycker det var fel att bjuda in honom som föreläsare. När han har avtjänat sitt straff är det en annan sak.
Sett ur af Donners synpunkt är det dock rätt agerat. Det är smart att lägga sig platt och att vända sig till folk i den egna branschen. När han om 5 år ska göra comeback är det väl hos de forna kollegorna har lär börja sitt försök att hitta en utkomst. Nu visar han tydligt att han vill göra bot och bättring och komma tillbaka som en reformerad människa.


Dagens Media har skrivit om af Donners medverkan på krisseminariet.