Almedalen – En arena med unik tillgänglighet och öppenhet

Efterfrågat (2010). En av de mingelarenor i Almedalen som är ett av de riktigt värdefulla delarna av arrangemanget.

Det drar ihop sig. Nästa vecka är det dags för Almedalsvecka igen. Till vilken nytta, frågade en twittrare idag. Som med så mycket annat är nyttan olika för olika deltagare. Vilken konkret påverkan Almedalen har på enskilda beslut i politiken eller näringslivet går inte att ha någon välgrundad uppfattning om. Man kan inte heller veta om opinioner påverkas eller skapas i Almedalen. Men jag tror att vårt lilla hörn av världen blir en bättre plats med hjälp av Almedalen.

En del frågor som annars inte uppmärksammas särskilt mycket har en chans att få en stund i rampljuset. Oftast är det någon enstaka aktivitetet, som bildandet av Kulturpartiet (som var en PR-bluff) eller Gudrun Schymans penga-eldande som fångar medias uppmärksamhet. Men många når mindre men viktiga målgrupper med sina aktiviteter.

Men jag tror att den absolut viktigaste funktionen Almedalen fyller är en annan. Det är en unik arena genom att så många opinionsbildare och beslutsfattare samlas på en plats samtidigt. Och inte nog med det. De som är där är i hög grad inställda på att träffa andra och lyssna på dem. I de många informella möten som äger rum lyssnar de som annars mest bara pratar.

Hur ofta får en okänd person, utan att representera något särskilt intresse och utan någon efterfrågad expertkunskap, tillfälle att prata med finansministern? Inte ofta. Men i Almedalen händer det. Jag har själv haft Anders Borgs uppmärksamhet i 10 minuter i baren på Donners Brunn en Almedalskväll. Jag tycker det säger något om Almedalen. Och om Anders Borg för del delen.

Andra som skriver om Almedalen:
Erik Laksomaa på SvD debatt: Almedalen är slöseri med pengar
Almedalsbloggen, naturligtvis. I bloggposten “Utan politiken dör Almedalen” presenteras en undersökning som visar att nätverkandet är det som lockar mest.

Socialdemokraternas bakvända förnyelseprocess

Håkan Juholt på Sergels Torg. Foto: Natalie Sial

Min gode vän Magnus Ljungkvist är en av upphovspersonerna till S2013, en site för diskussioner om socialdemokraternas politik inför kongressen 2013. Den kongress som ska lägga fast den nya politiken. Jag tycker det verkar vara ett utmärkt initiativ.

Men den socialdemokratiska förnyelseprocessen verkar bakvänd för mig som utomstående. Först väljer man en ny partiordförande, sen stakar man ut den politik han förväntas föra. Att det är så är nu inte S2013s fel men det är rimligen ett problem för dem.

Den nye ordföranden börjar, som vi sett, sitt ordförandeskap med att skräddarsy den politiska ledningen i sitt parti. Talespersoner och gruppledare i riksdagen byts ut. Jag förmodar att det är för att få personer som delar hans syn på viktiga politiska frågor som ligger bakom. Att det inte handlar om personkemi utgår jag från. Att det skulle handla om att utse röstmagneter tror jag inte heller. (De nyutnämnda får förlåta mig för denna slutsats. Det är inte illa menat.)

Hur går det om den nya partiordföranden inte gillar den nya politiken? Ska man byta partiordförande igen? Ska man låta partiordföranden ha vetorätt? Ska partiledaren lojalt föra en politik han inte sympatiserar med?

Gissningsvis blir lösningen kompromisser mellan ordförandens och partiets syn på vilken politik som ska föras. Det finns då en uppenbar risk att partiets politik inte blir särskilt tydlig. Och om man får tro S2013 är det otydlighet som varit den socialdemokratiska politikens brist. “Två valförluster visar att det socialdemokratiska alternativet varit luddigt för väljarna” skriver man på Newsmill.

S2013 om sig själva på Newsmill

Håkan Juholt på Sergels Torg. Foto: Natalie Sial
Håkan Juholt. Foto: Natalie Sial

Har vi sett någon Juholteffekt?

Går det framåt eller bakåt för S? Är S största parti eller är M det? Ligger Kd över eller under riksdagsspärren? Det är snararare förvirringen än kunskapen som växer efter de två opinionsundersökningar som publicerats de senaste dagarna.
I Aftonbladet (United Minds/Cint) är S störst och går framåt. I Expressen (Demoskop) minskar S och M är störst. Största frågetecknet blir därför om det är en slump att det är det är så.
United Minds sista undersökning innan valet var inte särskilt pricksäker, förmodligen den sämsta av undersökningarna gjorda alldeles innan valet. I den undersökningen fick M 25,7 procent mot 30,1 i valet. S fick 28,0 i United Minds undersökning och 30,3 i valet. I Demoskops sista undersökning innan valet fick M 31,6 procent och S 28,9. Sifo var bäst och ”förutspådde” 30,0 procent för moderaterna och prickade in socialdemokraternas 30,3 procent.

Väljarunderökningar publicerade i april:
United Minds – Demoskop
M: 30.3 – 36,2
Fp: 7,3 – 6,3
C: 5,6 – 4,2
Kd: 5,1 – 3,6
S: 30,8 – 28,8
V: 5,4 – 4,4
Mp: 8,0 – 10,1
Sd: 6,4 – 4,9

Artikeln om Demoskop-undersökningen i Expressen
Undersökningen hos Demoskop
Artikeln om United Minds-undersökningen i Aftonbladet

Ännu fler priser till Bordellen i Almedalen

Min favorit bland opinionsbildningsinsatserna i Almedalen, Tjejjouren i Järfällas bordell, fick i höstas pris i tävlingen 100-wattaren. Nu har man fått ännu fler priser. Bordellen belönas nu med två Gyllene Hjul.

Dels som “Årets mest kreativa lösning” och dels för “Årets samhällsengagemang”.

Det var under Almedalsveckan 2010 som Järfälla tjejjour “öppnande en bordell” för att uppmärksamma prostitutionens baksida. Kampanjen vann en 100-wattare för bästa samhällsreklam i höstas.

Dagens Medias artikel om saken.

Bordellen bäst i Almedalen

Kvinnojouren i Järfälla öppnade en bordell under Almedalen. Lyckat grepp.
Tal och seminarier i all ära. Det jag tycker är roligast med Almedalsveckan är alla olika försök att väcka uppmärksamhet. Många försöker fånga medias uppmärksamhet för att få rubriker, andra har fokus på Almedalsbesökarnas intresse. De är i sig en viktig målgrupp för många – eftersom det handlar om opinionsbildare och politiker. Personligen håller jag ögonen öppna efter de smarta sätten. De där idéerna är viktigare än pengarna för att lyckas.

Bordellen i Almedalen är mitt tycke årets bästa uppmärksamhetssatsning. Men den hade kunnat vara lika bra för mindre pengar. Det är tjejjouren i Järfälla som står bakom den. Den lär enligt uppgifter ha kostat 2 miljoner kronor. Det har väckt anstöt. Själva bordellen är en friggebod placerad på vägen upp från hamnen till Donners plats. Att ta fram den boden har säkert varit dyrt även om det knappast handlar om hela 2 miljoner kronorsbudgeten. Det är lätt att vara efterklok men jag tror att en skylt på en vanlig dörr centralt i Visby hade gett samma effekt och varit billigare. Konceptet var nog starkare än vad tjejjouren och deras konsulter trodde.

Schyman och de 100 000 kronor hon brände var däremot inte lika lyckat. Det fångade medias uppmärksamhet som planerat men budskapet kom bort. Jag frågade några Almedalsbesökare dagen efter varför det var just 100 000 som eldades upp. Ingen kunde svara, någon hade ett vagt minne av att beloppet motsvarade löneskillnaden mellan män och kvinnor på något sätt. Även om 100 000 är en jämförelsevis blygsam budget väckte det anstöt hos många att de just eldades upp.

Personligen kan jag inte låta bli att undra om det verkligen var 100 000. Ingen skulle sett någon skillnad om det var 90 000 eller 75 000. Om inte Feministiskt initiativ som organisation lade undan några tusenlappar för bättre ändamål kan jag tänka mig att en eller annan medarbetare gjorde det på privat initiativ.

Några spridda iakttagelser i Almedalen

En Duo från BRIS musicerar i Visby under Almedalsveckan 2010

Prime PR har två år i rad burit runt en Electroluxdammsugare i Almedalen. Även om jag sett den måste jag säga att både budskap och syfte är oklart för mig.

Almegas satsning på att erbjuda bloggare internetaccess och fika tror jag var ett lågmält och smart sätt att väcka goodwill hos en inflytelserik grupp. Möjligen hade man kunna utnyttjat tillfället bättre än man gjorde för att berätta vad man vill och varför man finns.

Bris hade ungdomar som i par gick runt med plakat och spelade musik. Ett enkelt och bra sätt att få folks uppmärksamhet en stund. Men man måste ju utnyttja den där uppmärksamheten också och inte bara bjuda på musik.

Piratpartiet gjorde en slätstruken insats i Almedalen. Ett partytält i hamnen där man serverade lilafärgad slush och parkerat en gul bil som stripats med Piratpartiet. Inga aktiviteter, inget tänk. Sannolikt helt kontraproduktivt. Å så medarbetarna i lila skjortor med namn och befattning tryckt på ryggen ”Hedberg – Distriktsledare”. Jag skojar inte. Det måste varit fler än jag som tänkte ”Hedberg – Gauleiter” och associerade till en annan tid, ett annat parti.
Hur är det förresten. Har vi förbud mot politiska uniformer här i landet?