Reklam – Robert Hultman Communication & Marketing

2014-01-142016-01-31

Dålig research kan sänka bra reklam

Reklam i Bromma Blocks i januari 2014, som upprepar påståendet att det SAS haft Stratocruisers. — Reklam i Bromma Blocks i januari 2014, som upprepar påståendet att SAS haft Stratocruisers.

”Där du nu kan köpa jeans, glittriga ögonskuggor och lagrade ostar stod förut de mäktiga Boeing Stratocruiser-planen som SAS hade beställt”. Detta påstående har jag nu stött på för andra gången i Bromma Blocks. Köpcentret i de gamla hangarerna på Bromma flygplats. Men det är osant.

Det tilltalar mig att man förvaltar arvet från flygplatsen, som nu är en av de äldsta flygplatserna ännu i drift. Det finns mycket romantik, nostalgi och mystik kring flyg och resor och naturligtvis ska man ta vara på det i sin kommunikation. Desto tråkigare är det när det förvaltas så slarvigt. Utan att vara någon riktigt flygnörd stör det mig när uppenbart oriktiga påstående som det att hangaren rymt Stratocruisers upprepas.

Jag vet inte vem som är ansvarig för texten eller varifrån han eller hon fått uppfattningen att SAS haft Stratocruisers. Så här förhåller det sig dock med SAS och Stratocruisern: (Det tog mig mindre än en halvtimme att ta reda på. Sen ägnade jag lika mycket tid åt att nöjessurfa efter bilder och film på Stratocruisern).

Vykort med bild på en Boeing Stratocruiser i SAS-dräkt. Ett fotomontage. — Så här hade en stratocruiser i SAS-dräkt kunnat se ut. (Från Leif Gustafssons samling vykort med trafikflygplan på nätet: http://www.famgus.se/Postcards/Aviation/FAPC.html)

Stratocruisern hade två våningar och var ett av de första planen med tryckkabin. Totalt 56 flygplan av typen byggdes, prototypen inkluderad. Inget av dem flögs dock av SAS.

Tidigt 1946 beställde SILA (Swedish Intercontinental Airlines) fyra Stratocruisers av Boeing. I augusti 1946 slogs de svenska flygbolagen SILA och ABA samman med danska DDL och Norska DNL i SAS. Stratocruiser-planen skulle ersätta de DC4:or SILA samma vår börjat bedriva flygtrafik med till New York (via Reykjavik och New Foundland). Bolaget hade då en tid flugit sträckan med en B-17 från det amerikanska flygvapnet som man byggt om så den rymde 14 passagerare.

Boeing hade problem med leveranser av de nya planen vilket gjorde att SAS i februari 1949 överlät beställningen på planen till brittiska BOAC. I december samma år levererades till sist planen till BOAC.

Kabinen på övre däck förefaller rymlig i detta utförande.

Det kan man möjligen tycka var synd. De båda våningsplanen gav planet ett säreget utseende men att flyga med Stratocruisern måste ha varit lyxupplevelse som går utanpå det mesta. Övervåningen kunde inredas med mellan 40 och 100 sittplatser eller 28 sovhytter. Nedre däck hade salong och bar.

Loungen på nedre däck skapar den riktigt exklusiva känslan.

Å andra sidan var Stratocruisern svår att få ekonomi i. Så det var kanske tur att SAS istället fick flyga DC4:or och DC6:or på sina långlinjer under 1950-talet.

Boeing 377 Stratocruiser var en vidareutveckling av fraktflygplanet C-97 Stratofreighter som Boeing tagit fram åt USAs flygvapen. C-97 var i sin tur en vidareutveckling av bomflygplanet B-29 Superfortress vars mest kända expemplar ”Enola Gay” släppte atombomben över Hiroshima 1945.

Flygplansmodell av en Boeing stratocruiser i SILA-dräkt byggd av Björn Bäcklund. Fler bilder på modellen finns i hans blogg: http://www.ipmsstockholm.se/home/en-svensk-boeing-stratocruiser/

Reklam- eller reportagefilm om Boeings kommande flygplan Stratocruiser

Edit: När jag läser den här bloggposten, sådär ett år efter att den skrevs, lägger jag märke till en sak med bilderna på planet. Stratocruisern var en märklig skapelse. Men det märkligaste är nog att planets fönster är runda på utsidan men kvadratiska på insidan! (Ska man gissa att interiörbilderna är tagna i en modell för att prova ut inredning?)

Edit 2: Reflektionen ovan, om fönstren, ledde till att jag fick ett mejl från Björn Bäcklund som gjort SILA-modellen ovan. Han skriver följande:

“Jag såg din anmärkning om runda/fyrkantiga fönster på Stratocruisern i din Blogg.
Trots att planet byggdes i så få exemplar så var inte alla lika. Jag blev tvungen att leta reda på bilder rätt individer bland BOAC planen för att få fönstren rätt på den svenska modellen.. Enligt Wikipedia så var det så här:
20 delivered to Pan American World Airways with round windows
Eight delivered to American Overseas Airlines with round windows for the main cabin and rectangular windows for the lower cabin
Ten for Northwest Orient Airlines with all rectangular windows
Six for the British Overseas Airways Corporation (BOAC) all cabin windows were circular.
Seven for United Air Lines. Rectangular windows on the main cabin and circular windows on the lower cabin.

(Köket hade också olika placering bland planen)”

Detta mejl fick jag i oktober förra året (2015). Att jag inte skrivit om det förrän nu beror förmodligen på att jag är en dålig människa. Eller åtminstone en dålig bloggare.

Mina källor:
http://en.wikipedia.org/wiki/Boeing_377
http://www.airlinercafe.com/forums.php?m=posts&q=5041
http://www.brommablocks.se/Global/Bromma_Blocks/Dokument/hangarernashistoria.pdf
http://www.ipmsstockholm.se/home/en-svensk-boeing-stratocruiser/

2012-11-15

Tele2 dammar av sina Comviq-rötter

”Krångla inte till det i onödan. Det lär man sig i en kiosk”. Jag kan nästan höra Lars-Johan Jarnheimers röst. Comviqs nuvarande reklamkampanj är ett eko av företagets gamla budskap och knyter öppet an till de värderingar och den affärsidé på vilka företaget grundades.

Det är inte många av företagets ledande befattningshavare idag som var med på pionjärtiden. Om ens någon. Comviq skulle vara prisledande. Det var det mest centrala i affärsidén. Budskapet var ”billigast, billigast, billigast” kommunicerat på alla tänkbara sätt.

Av det följde sparsamhet som en nödvändighet. För att lyckas krävdes det också att företaget var snabbfotat, nytänkande och prestigelöst. Företaget var en utmanare, en monopolbrytare. Alltsammans var viktiga delar i företagskulturen. Stora trötta företag och deras sätt att arbeta var varnande exempel. På Comviq (och Tele2 efter sammanslagningen) förekom aldrig lunch-till-lunch-möten. Inga påkostade konferenser eller extravaganser. Man skulle kanske tro att medarbetarna klagade på det men inte. Tvärtom var alla stolta över företagets sparsamhet.

Med Harri Koponen som VD tycks den företagskulturen ha eroderat. Marknadspositionen har blivit otydligare och profilen diffus. Nu tycks man vilja återta sin gamla position och lyfter varumärket Comviq ett snäpp samtidigt som man dammar av de gamla budskapen. Det ska bli intressant att se om det ”bara” är marknadskommunikation eller om man avser att väcka liv i den gamla företagskulturen.

Jag kom in i företaget, som informationschef, när Comviq slogs samman med Tele2 (och Kabelvision). Dessförinnan hade jag jobbat som PR-konsult åt Comviq i några år.

Lars-Johan Jarnheimer brukade samla personalen till månadsmöten på Bond Street. Det var den gata som löpte som huvudled genom kontorslandskapet i den gamla modemfabriken på Borgarfjordsgatan i Kista.
På dessa möten brukade Lars-Johan ofta referera till sina erfarenheter från den korvkiosk på Öland där han jobbat. (Sommarjobb gissar jag.)

Lars-Johan brukade också framhålla kovkiosken som sin ”reservutgång”.
– Skulle jag få sparken kan jag alltid börja jobba i kiosken igen, sa han ibland.
Några fallskärmar kunde man inte räkna med på Comviq. Förekom de så talade man i så fall tyst om saken. Ett korvkioskjobb låg mer i linje med företagets sparsamhet och prestigelöshet.

2011-12-202012-01-22

Förvånansvärt få advertorials på webben

Advertorials, dvs annonser med text som påminner om redaktionell text, är ingen stor grej på webben. Åtminstone inte på svenska sajter. Jag gjorde nyligen en genomgång av svenska online-magasin och nyhetssajter som erbjuder annonser i form av advertorials. Till min förvåning kunde jag konstatera att det inte var många.
När jag redovisade uppdraget för mina uppdragsgivare i London upptog listan endast aftonbladet.se, svd.se, dn.se och msn.se. Det finns några till, t ex atl.nu (lantbrukets affärstidning), som inte var intressanta i sammanhanget.

Det som överraskade mig mest var dock att inga sajter på områdena hälsa, livsstil, fitness eller mat erbjöd annonsering med advertorials. Det är ju annars ett område där papperspublikationerna har mycket av den varan. Annonser som berättar om olika naturmedels välgörande effekter kan nog alla dra sig till minnes utan problem.

När jag nu skriver att en tidning erbjuder advertorials så menar jag att materialet i advertorial-annonsen finns på tidningens URL. Det är naturligtvis ingenting, åtminstone inte i princip, som hindrar att man från en annons länkar till en advertorial på en helt annan sajt. Då blir utbudet av nättidsskrifter genast mycket större.

Min gissning är att det här är ett område där vi kommer att få se en hel del hända de närmaste åren.

2011-07-15

Politiskt korrekt reklam. Del 1: Jula

Häromdagen damp Julas broschyr “Bilglädje” ned i brevlådan. Framsidan pryds av en bild på en familj som av allt att döma gör sig klar för en bilutflykt. Sonen tittar på medan mamma fyller bilens däck med luft från familjens fina kompressor. Pappa kommer med matsäcken i en praktisk bärkorg i ena handen och fiskespöna i den andra.

Traditionell utbudsreklam med grejer och priser på bild. Det traditionella könsrollsmönstret har bruits på bilden. Det är så ovanligt i reklamsammanhang att jag reagerar över det. Det känns tillgjort. Man anar en strävan efter politisk korrekthet bakom bilden. Det är synd.

Det är synd att jag reagerar så. Det är klart att det ska vara kvinna som fyller på luft i däcken och en man som kommer med matsäcken. Det blir ju bättre reklam så, det väcker åtminstone lite uppmärksamhet, genererar en bloggkommentar. Därtill är det nog ett litet, litet steg mot en värld där könsrollsmönstren inte är helt cementerade.

Nästa gång hoppas jag dock att kvinnan på bilden får ha en av Julas praktiska mekaroveraller på sig. Vita jeans är ingen idealisk klädsel för den som fyller luft i bildäcken.

(Rubriken tar höjd för framtida observationer av poltiskt korrekt reklam. Ännu vet jag inte vilka)