Passerade två “torgmöten” på Drottninggatan i Stockholm igår. Vid Åhléns höll Folkpartiet möte. Birgitta Ohlsson och Erik Ullenhag och därtill två politiker som jag inte kände igen talade. Jag räknade inte men gissar att det var 30 personer som stod och lyssnade.
Längre upp, vid Pub, hade Socialdemokraterna möte. Två för mig okända personer talade – en ställde frågor och den andra svarade. Inga åhörare.
För den som ordnar torgmöten kanske det kan vara intressant att fundera över orsaken till skillnaden i antalet åhörare. Var det läget, var det “kändisfaktorn”…
Men för den som vill kommunicera med väljare kan man fundera över om det är någon vits att ha torgmöten alls.
Vilken politiker som helst samlar fler än 30 vänner eller followers på Facebook, Twitter eller YouTube.
De sociala medierna ger dessutom en bättre dialog. Jag lyssnade inte på mötena på Drottninggatan men det hade förvånat mig om talen hade följts av en frågestund värd namnet. Tidigare erfarenheter säger mig att de som frågar i de flesta fall är politiska motståndare som vill argumentera snarare än väljare som söker information.
På nätet kan båda kategorierna ställa sina frågor och få svar.
Men jag ska inte avfärda torgmöten helt. De skickar i alla fall en signal till väljarna: Vi finns.
Partier som Fi och Piratpartiet finns inte i denna mening, trots att de är aktiva på nätet och då och då lyckas skapa sig uppmärksamhet i gammelmedia.
by 