Jag är blodgivare. Jag har inga besvär av att bli stucken och jag mår inte dåligt av blodförlusten. Däremot, och det erkänner jag villigt, känner jag mig duktig när jag lämnat blod.
Det är viktigt. Det är nämligen inte så mycket annat än den goda viljan man kan vädja till för att motivera blodgivare. Visserligen får man om man vill en liten present eller en lott, som tack för hjälpen men det är knappast därför vi blodgivare ger blod.
Blodcentralen på Karolinska i Stockholm (kanske fungerar det likadant i resten av landet?) är bra på att tala om för sina blodgivare att vi behövs, att vi gör nytta.
Den 13:e september fick jag ett SMS “Vi har brist på din blodgrupp. Kan du hjälpa oss på Blodcentralen Fridhemsplan”. Det var första gången jag fick ett sådant SMS och trodde att bristen var akut, att någon stor olycka inträffat. Jag stuvade om min dagsplanering och åkte dit. Det visade sig dock att man arbetar med viss framförhållning på Blodcentralen. Nivån av min blodgrupp hade sjunkit under “larmnivån” men bristen var inte akut. Jag hade kunnat åkt in dagen därpå, vilket hade passat mig mycket bättre. Men nu vet jag det.
Idag, den 24 oktober, fick jag ett nytt SMS “Tack! Det blod du gav har nu kommit till nytta för en patient”. Det är ju lysande. Tack vare detta SMS kan jag må bra två gånger av en och samma blodgivning!
Tänk om resten av Landstinget kunde arbeta med samma respekt för sina “kunder”. Och det är inte bara resten av Landstinget som har en lärdom att dra. Många företag skulle också kunna lära sig ett och annat av Blodcentralens sätt att bygga en kundrelation.
by 