En av mina absoluta favoriter från uppväxtåren, Hans Alfredsson, fyller 80 år idag. Han och Tage Danielsson var 1960- och 70-talens humorgiganter i Sverige. Hasse & Tage, deras bolag Svenska Ord, deras färgglada hundar och andra revyer och deras filmer var rena njutningar.
Tage Danielssons intelligenta texter och ordlekar parade med Hans Alfredssons gränslösa fantasi och fabuleringsförmåga skapade magi. Humorn och skrattet kom alltid först i deras produktioner, men ofta fanns också en djupare mening. Om man inte från början insett att det fanns flera bottnar gjorde man det när man njöt av minnet av ett skämt eller hörde det igen.
Det finns mycket att säga om deras rika produktion men det får jag göra en annan gång.
Hasse Alfredssons sommarprogram 1974 fick mig att bli ett devot Hasse-fan. Jag var 14 år och mycket av programmet (som då var en och en halv timme långt) ägnade han åt sin uppväxt och sina ungdomsår. Jag kunde lätt identifiera mig med hans beskrivningar av sin tafatthet på kärlekens område och mycket annat. Jag insöp hans berättelser om resor till Paris och London. Jag minns än hur han beskrev en pub i Londons East end: The Prospect of Whitby som hade en öppen spis som var så hög att man kunde gå raklång in i den om man hade velat.
Jag spelade in hans sommarprogram på en Philips kasettradio mamma hade köpt för att vi skulle ha på vår bilsemester i Skåne det året. Jag hade tre kasettband och ett och ett halvt gick åt när jag spelade in programmet. Bandet med den sista halvtimmen gick förlorat någon gång. Men den första timmen lyssnade jag på många, många gånger. Länge kunde jag stora delar av programmet utantill.
Av programmet framgick också vilka några av hans inspirationskällor varit. Det engelska komikerparet Flanegan & Allen från 1940-talets England var en av dem. Deras “Underneath the Arches” spelade Hasse i programmet. Den blev “Ett glas öl” (När man ser på hur barnen växer upp och står i) i “88-öresrevyn” några år tidigare. Andra engelska underhållare som t ex George Formby fick låna musiken till andra låtar i Svenska Ords produktion. Kanske var det där som mitt intresse för “pop-musik” från 1930 och 40-talen väcktes.
Hasse Alfredsson berättade också hur man haft en fest i Ramlösa Brunn vid inspelningen av TV-serien baserad på Jolos “De tre från Haparanda”. Man hade ätit jordgubbar och druckit rosévin och Hasse Alfredsson hade hållit drottningen av Englands tal vid den spanska armadans anfall. “Ni vet den där: My beloved people. I’ve come amongst you not for sport and pleasure but for the sake of England. Though I have the weak and feeble body of a woman I have the soul of a man, and a king, and the king of England too. If the prince of Spain or any other prince of Europe… sen hoppade jag i bassängen med kläderna på.”
Det där stycket i hans sommarprogram etsade sig särskilt fast i mitt minne. Jag lärde mig det snart utantill, liksom i stort sett hela programmet. Utan ansträngning, bara genom att lyssna och njuta gång på gång.
När jag många år senare pluggade på högskolan började jag (i en strävan att få uppmärksamhet, ffa av det motsatta könet) hålla improviserade tal på korridorsfester och andra tillställningar. Det var en homage till Alfredsson Lindemän. Eller en blek kopia om ni vill. Jag steg upp på en stol eller ett bord och tog till orda. Inledningen var alltid den ovan citerade inledningen till drottningen av Englands tal. Utmaningen låg i att komma på en fortsättning på talet medan jag citerade inledningen. Ibland blev det bra, ibland mindre bra. Men jag insåg, liksom Alfredsson säkert gjort, att åhörare är välvilligt inställda när de förstår att det handlar om improvisation.
Sista gången jag höll ett sånt tal var det nog mindre välbetänkt. Den PR-byrå jag då arbetade på var på besök hos vårt Londonkontor. På kvällen bjöd vi några ledande befattningshavare på Londonkontoret på middag på Hotell Dorchester. Det var en flott middag i ett chambre separé. Jag minns att deserten bestod av något slags chockladbakelse med flarn av bladguld på. Rätt perverst att äta guld. Det var generöst med vin också och flera av mina kollegor var redigt berusade mot slutet av middagen.
Själv började jag så småning fundera över om det inte vore på sin plats om min chef höll ett tal och sa några ord. Men när deserten i stort sett var uppäten visade han inga tecken på att ta till orda. Vid det laget var jag så inställd på att ett tal var helt nödvändigt att jag såg mig tvungen att själv leverera det eftersom chefen inte gjorde det. Jag slog dessertskeden mot glaset reste mig upp och tog till orda. “My beloved people….”
Slutet på talet blev något om att Europa förändrats sedan drottning Elisabeths dagar och att en spansk armada eller för den delen en svensk delegation numera var vänner. Mina (berusade) svenska kollegor uppfattade nog inte alltför mycket av vad som sades och våra kollegor på Londonkontoret kunde med viss ansträning dölja sin förvåning och se uppskattande ut. Sen gick vi på nattklubb och jag bestämde mig för att aldrig mer hålla drottningen av Englands tal.
Några år senare hade jag företaget Teli som kund. Teli tillverkade AXE-växlar år Televerket. Men eftersom Televerkets efterfrågan på sådana växlar snart var tillfredsställd (Ericsson tillverkade dem åt resten av världsmarknaden) behövde Teli utvecklas och ett led i det var att bli synligare. Därför inrättade man Det Svenska Talarpriset. En jury med namnkunniga personer under ledning av professorn i retorik Kurt Johanneson utsåg pristagarna. Första året gick priset till Hans Alfredsson.
Jag gjorde en tidning och ett videoprogram, Teli-linjen, åt Teli. Därför skulle jag intervjua pristagaren. Det var första gången (och enda?) jag träffade min ungdomsidol Hasse Alfredson. Jag gjorde intervjun tillsammans med en TV-fotograf i byxorna på Södra Teatern på Mosebacke medan Kurt Johannseson talade på scenen. För att inte störa professorn viskade både Alfredsson och jag under intervjun. Sen gick Hans Alfresson ut på scenen för att ta emot diplom och prischeck. När professorn överlämnat priset tog Hasse Alfresson till orda och han sa: “My beloved people. I’ve come amongst you not for sport and pleasure….” och han slutade precis där han slutat i sommarprogrammet 1974.
Grattis på 80-årsdagen Hans Alfredsson! Du vet hur mitt födelsedagstal till dig börjar…
Andra som skrivet med anledning av Hasse Alfredssons 80-årsdag:
TT/Spektra i DN: Hans Alfredsson vill inte fylla 80
DN Kultur: Så skapades totalkonstnären Hasse Alfredsson
by 