Att ha ett evenemang i Almedalen betyder inte med automatik att man når viktiga beslutsfattare eller får igång en debatt. Almedalsveckan brukar bjuda på åtminstone några bra exempel på hur man kan få uppmärksamhet. En uppmärksamhet som sen i varierande utsträckning förvaltas förståndigt. I år har jag, när halva veckan gått, inte sett något som imponerat.
Däremot har jag sett mycket som är överraskande dåligt med tanke på att Almedalen är en samlingsplats för vad som borde vara en elit av svenska kommunikatörer. I avsaknad av sånt som imponerar är det frestande att peka ut misslyckanden. Men vad som är lyckat eller misslyckat beror på vilka mål man har. Eftersom jag inte vet vilka mål olika aktörer har för sina aktiviteter, vet jag strängt taget inte heller vad som är lyckat eller misslyckat. Jag har dock svårt att tro att den talare som håller ett anförande på ett folktomt torg i ett i övrigt myllrande Almedalen har lyckats. Och det är en reell risk man löper i Almedalen. Jag har sett det med egna ögon.
Med fler än 1800 programpunkter under en vecka blir konkurrensen hård om deltagarnas tid och uppmärksamhet. Hur många som planerar sin Almedalsvecka med det officiella programmmet i handen är inte lätt att veta. Men säkert är det många som använder programmet när de väljer vad de ska göra mellan sina självklara punkter. Med det i åtanke är det häpnadsväckande många arrangemang som har rena sömnpiller som rubrik.
Att ha en kader med “uniformerade” deltagare är ett sätt att väcka uppmärksamhet som jag skrivit gillande om tidigare. De förekommer naturligtvis i år också. Dessvärre tycks det vara så att ju mer uppseendeväckande utstyrsel, desto mindre tycks förmågan att svara på frågor och argumentera vara.
Att använda sig av kändisar är också ett grepp som fungerar i Almedalen. Här hämtas kändisarna med fördel från den politiska arenan. Men det går utmärkt att göra magplask i denna gengre också i en ankdamm som Almedalen. En Almedalstidning utgiven av en PR-byrå som ordnar ett antal seminarier under Almedalen lyckades enligt min mening få det förra språkröret Wetterstrand att framstå som lätt patetisk. Man förkunnar att hon nu gör come back i Almedalen – på ett seminarium om inomhusklimat! I själva verket har hon långt fler uppgifter här i Almedalen. Varav de flesta nog i allmänhet får anses röra större frågor.
by 