Almedalsveckan. Politiker och opinionsbildare, men mest av allt är det kommunikationsproffsens vecka. Därför blir jag förvånad när jag stöter på arrangemang som går så på tvärs mot vad alla kommunikatörer vet. 3 392 evenemang ordnas under 88 timmar.*) Hur klokt är det då att arrangera ett evenemang som varar i tre timmar? Anar man en viss hemmablindhet?
Man behöver inte vara någon mästerlig kommunikationsstrateg för att inse en sak: Man gör det onödigt svårt för sig när man bjuder in till tretimmarsevenemang. Särskilt när tid är en ovanligt snål resurs och konkurrensen om uppmärksamheten extra stor.
Ändå finns tretimmarsevenemangen i programmet. Världsnaturfonden, Stockholm Water Institute och Stockholm Environement Institute ordnar seminariet ”Nej tack, jag är nöjd med min tjock-TV! Är nöjda människor farliga för samhällsekonomin?”. Det börjar 10:30 och slutar 13:15, så det når inte riktigt upp till 3-timmarsribban. Lyckligtvis serverar man också lunch så själva seminariet är förmodligen inte mer än två timmar.
Mat och mingel
Naturskyddsföreningen och Ekologiska Lantbrukarna vill lägga beslag på sina intressenter mellan 16:00 och 19:00 för att lyssna på ”Sverige får fler och fler ekokonsumenter – men varför får vi inte fler ekoproducenter?” Också här döljer sig en måltid och mingelmöjlighet inom tidsramen. Så paneldebatten varar förmodligen inte längre än två timmar här heller.
Genusföretagarna och Diversity Partners diskuterar ”Mångfaldssamhället – hur samverkar vi mot främlingsfientlighet?” mellan 08:00 och 11:00. Eftersom det ingår förtäring, enligt programmet, får man förmoda att deras morgonpigga deltagare får frukost innan de bänkar sig för att lyssna på två timmars diskussion.
“Predikar för de redan frälsta”
Jag lovar att detta inte är ett koncept som lockar någon som inte redan har en uppfattning i de frågor som avhandlas. Om jag är lite nyfiken avsätter jag inte tre, eller ens två, timmar av min tid.
Men jag tror jag förstår hur det kan bli så snett. För att få en allsidig belysning bjuder man in många till panelen. Och så tänker man att man ska vara snälla mot paneldeltagarna och låter de få 15 minuter var som inledning. Sen ska de diskutera också. Så får man lägga till tid för en frågestund och plötsligt var det svårt att klämma in allt på två timmar.
Världens största utmaningar
Motsatsen står Linköpings universitet för. ”Världens största utmaningar” avhandlas på en halvtimme! (10:00 -10:30)
Det är en utmaning. Vem som helst förstår att ämnet är för stort för att klaras av på så kort tid. (Redan det gör mig nyfiken). Men inte ens relativt avgränsade frågeställningar som nöjda människors eventuella farlighet för samhällsekonomin eller hur man samverkar mot främlingsfientlighet går att utreda på två timmar. Universitets approach verkar därför långt mer fruktbar. Bjud på ”food for thought” som kan leda till fortsatt engagemang. Och kräv ett minimum av deltagarna tid. Då får man fler deltagare.
Almedalsverkan börjar på söndag (29/6) och pågår till och med söndagen därpå (6/7). Det här inlägget får väl karaktäriseras som ”uppsnack” om jag lånar en term från TV-kanalernas fotbollsstudior.
*) Om man räknar med att en dag i Almedalen varar mellan 08:00 till partiledartalets början 19:00. Under Almedalsveckan 2014 arrangeras 38,5 evenemang i timmen. Det betyder att ett evenemang i genomsnitt skulle behöva vara drygt en och en halv minut för att en person skulle kunna delta i alla. De skulle dessutom behöva vara på samma plats för att eliminera transporttid. Inte nog med det. De skulle behöva följa direkt på varandra utan någon paus.
by 