I stormarknaden står en man och säljer grovt bröd, som man får provsmaka. Det är bakat i Finland av prima råvaror, försäkrar han. ”Inga E-nummer här inte” lägger han till.
Det är ganska typiskt för den inställning till E-nummer man allt oftare stöter på. De ses som liktydiga med konstgjorda tillsatser.
E-nummer var och är ett verktyg för livsmedelssäkerhet. Så gott som alla ingredienser i livsmedel, naturliga som konstgjorda, har flera namn. De har ett namn i vardagsspråk, ett handelsnamn, ett namn som beskriver dess kemiska egenskaper osv. Men de har bara ett E-nummer. E-numret gör det till en entydigt definierad produkt. Det hjälper oss med andra ord att veta vad som finns in livsmedlen och vilken funktion de fyller.
Framgångsrik kommunikation är uthållig
När E-nummer av allt fler förknippas med konstgjorda, tveksamma eller skadliga ämnen är det frågan om ett kommunikationshaveri. Det är ingen som tagit som sin uppgift att aktivt kommunicera deras funktion. Det har blivit en intern angelägenhet för livsmedelsindustrin.
Där finns en viktig lärdom att dra för alla. Kommunikation måste vara uthållig.
Jag är övertygad om att när E-numren infördes på 1960-talet följdes det av olika former av upplysnings- och informationskampanjer. De mystiska numren som skulle börja dyka upp på livsmedelsförpackningarna behövde förklaras.
Informationsvakuum är din fiende
Men E-numren behöver förklaras igen och igen. Varje ny generation som står framför livsmedelsbutikens hyllor behöver läras upp. Annars uppstår ett informationsvakuum. Sådana vakuum fylls alltid av den information som finns närmast till hands. Vad som är sant spelar ofta mindre roll.
Om du låter bli att kommunicera kommer någon annans kommunikation att styra hur saker uppfattas. Där finns en annan viktig lärdom att dra. Det gäller att ha initiativet i all kommunikation.
PS E 162 är rödbetsrött. Ett naturligt färgämne. DS
by 