Jag kom av dunkla skäl att tänka på det här med smeknamn. Jag heter Robert men har aldrig blivit kallad Robban. När jag var liten kallade min mamma mig visserligen för för Charlie Svensson. ”Kom nu, Charlie Svensson, så går vi.” Men något smeknamn var det väl knappast. Mer en pseudonym. Men jag är övertygad om att jag skulle lystra till det namnet än idag om någon ropade det.
När Robban Broberg blev populär bland barn för sina barnprogram hade jag gärna blivit kallad Robban. Men icke.
I lumpen blev jag ”Hul” för mina lumparkompisar. Kanske en form av smeknamn. Det kom sig av att det i dagsprogrammet stod de tre första bokstäverna i efternamnet när någon av oss skulle leda en övning.
Men andra hade smeknamn, även om en del snarare var öknamn. På gården på 7:e tvärgatan fanns Danken. En olyckshändelse med en förnicklad blydank gav honom en förskjuten näsrot och ett nytt namn.
Från min högstadieskola minns jag Budda och Pricken. Båda var några år äldre än jag. Varför Budda kallades så var lätt att räkna ut. Men Pricken var mer svårförklarat. Bland klasskompisar minns jag egentligen bara en som hade ett smeknamn. Det var Björn som själv döpte sig till Une. Ingen brydde sig mig veterligen om varför. Men namnet fastnade.
När jag gick på gymnasiet fikades det på varuhusen runt stortorget. Jag tillhörde de som fikade på Flanör. Men i gänget som fikade på Domus förekom många smeknamn. Grytan, Rymmarn, Larry och Belmondo för att nämna de namn jag minns på rak arm.
Jag minns också några smeknamn på personer som jag inte hade någon direkt relation till. Folk som andra kände. Det var t ex Räkan, Våfflan och Stört-inne Bengtsson.
På högskolan fanns Fotnoten, Paradigmet och Skinnbrallan. Skinnbrallan är för övrigt den enda kvinnan med smek-/öknamn jag minns. Namnet kom sig naturligtvis av att hon då och då hade just skinnbrallor. Hon slutade efter en termin. Fotnoten och Paradigmet blev långvariare.
Smeknamnen har dock tunnat ut betänkligt på senare år. Senast jag lärde känna någon med ett smeknamn var för 10-15 år sedan då jag träffade Luckan.
Bland mina vänner i engelskspråkiga länder är det dock vanligt med olika former av kortnamn. Det är inte smeknamn i egentlig bemärkelse utan mer vedertagna kortformer av namn. Edward blir Ted, tex, även om jag inte känner just någon Ted. Däremot har jag en kompis som kallas Ben. Det är lätt att förstå eftersom Benjamin, är jämförelsevis otympligt. Min kompis Lecky heter egentligen Alisdair. Hur det blir Lecky är inte lätt att begripa, men det är onekligen lättare att säga.
I Sverige (och svensktalande Finland?) tycks den här formen av kortnamn vara förbehållna kvinnor. Anki, Ansi, Kicki, Cissi, Cilla mfl. Mansnamn verkar gå åt andra hållet. Enstaviga namn som Per, Karl och Bo blir ofta Pelle, Kalle och Bosse. Manliga dubbelnamn blir däremot gärna kortade. Bakom PA, PO, PG, BG, Boje osv döljer sig så gott som alltid dubbelnamn.
Det här får väl betraktas som ett MVMA (Mindre Viktigt Meddelande till Allmänheten).
by 