Category: Allmänt

Det slår mig hur olika folk använder Facebook och Twitter. Många har liksom ett ständigt pågående samtal med sin omvärld. De meddelar dagligen, ibland oftare, trivialiteter, viktiga händelser och tankar om vartannat. Jag älskar den typen av meddelanden. De knyter mig närmre och ökar min förståelse för dem och deras liv.

Några är periodare. Ibland är de flitiga som få och ibland är de borta veckor i streck. Somliga av dem använder Facebook och Twitter som resedagböcker, verkar det som.

Alla får naturligtvis använda sociala medier som de vill men det finns de som stöter bort mig, som framstår som osympatiska på grund av hur de använder Facebook eller Twitter. Det är “skrytmånsarna”. Inte en rad, inte ett livstecken förrän de har gjort något som de kan hoppas andra ska bli imponerade av. Uppdateringarna fullkomligt skriker: Se så märkvärdig jag är!

Det som förvånar mig mest är dock alla som på det mest förutsägbara sätt lämnar sina uppskattande kommentarer till sådant skryt. Man misstänker att de står i beroendeställning till den som skryter, flörtar med dem eller försöker ställa sig in av något annat skäl. Eller också är det bara så att de hoppas få lite uppmärksamhet tillbaka till vilket pris som helst.

Alla, privatpersoner som företag, kan nog ha skäl att fundera över hur deras Facebookande och Twittrande uppfattas av andra.

Jag tyckte som jag skrev i föregående post att Mona Sahlin var bättre än Fredrik Reinfeldt i debatten i SVT. Som debattör alltså. Jag skulle ge Sahlin fyra getingar eller plus och Reinfeldt tre.

Men så fel man kan ha. Reinfeldt sopade tydligen mattan med Sahlin. Detta enligt både Aftonbladets och Expressens webläsares betyg på debattörerna. En knapp timme efter debattens slut gav 81 procent Expressens läsare Reinfeldt 5 getingar och 11 procent av dem gav Sahlin 5 getingar. 8 procent av Expressens läsare gav Reinfeldt en geting medan 68 procent av läsarna gav Sahlin 1 geting.

Resultatet avvek så från min egen bild att jag undrade hur många som röstat (det framgår inte av Expressens sida) och om det kunde vara resultatet av en kampanj.

Men också i Aftonbladet är Reinfeldt en nästan lika klar vinnare och Sahlin nästan lika tydlig förlorare. Och där kan man se att drygt 34 000 personer röstat. Det är lite för många för att en organiserad kampanj av ett ungdomsförbund ska kunna slå igenom.

I aftonbladet får Reinfeldt fem plus av 61,9 procent och Sahlin fem plus av 28,5 procent. 49,6 procent av läsarna ger Sahlin ett plus och 23,8 procent ger Reinfeldt ett plus.

Edit: En och en halv timme efter debattens slut har 9924 personer på DN.se talat om vem som gjorde bäst intryck på dem. 28 procent tyckte att Sahlin gjorde bäst intryck. 72 procent att Reinfeldt gjorde det.

Jag såg kvällens partiledardebatt mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin på SVT. Personligen tyckte jag att Mona Sahlin gjorde bättre ifrån sig än Fredrik Reinfeldt. På rak arm kan jag inte påminna mig att jag sett Sahlin göra bättre ifrån sig. Reinfeldt däremot kom i mina ögon inte upp i sin normala standard.

Det sägs att antalet osäkra väljare är ovanligt stort i årets val. En debatt som denna en vecka innan valet skulle kunna vara mycket betydelsefull för valutgången. Jag tror inte att den här debatten var det.

Debatten fördes på ett sätt som förutsätter att den som lyssnar vet vad den handlar om. “Skattesänkningar för pensionärer”, “jobbskatteavdrag”, “sjukpenningreform”, “avdragsrätt” (för akasseavgift)… båda talarna använder begreppen som om det var självklart vad de betyder. Den som följer den politiska debatten vet det nog. Men de osäkra väljarna är inte bara osäkra de är också rätt ointresserade (rätta mig om jag har fel). Inte blev de mer intresserade av att höra en debatt om saker de inte vet vad det är eller bryr sig om.

Enligt Aftonbladets på webben ikväll har drygt 771 000 väljare redan röstat. Förra valet hade 579 000 väljare röstat en vecka innan. En debatt en vecka innan valet missar många väljare. (Även om det går att ändra sig och rösta annorlunda på valdagen).

Idag är det fyra veckor till riksdagsvalet 2010 och nu har alla spelbolagen Alliansen som vinnare i valet. Också Paf och Ladbrokes som för en månad sedan hade s+mp+v som vinnare har nu lägre odds för en alliansvinst.
Betson ger 1,6 gånger pengarna vid en alliansvinst och 2,1 vid s+mp+v-vinst. Nordic bet ger 1,68 vid alliansvinst och 2.05 vid s+mp+v-vinst. Paf ger 1,7 gånger vid alliansvinst och 2,05 vid s+mp+v-vinst. Hos Ladbrokes är oddsen 1,6 för Alliansen och 2,20 för s+v+mp.
Ingen av bolagen har längre spel på Sverigedemokraterna. Paf har odds på att Piratpartiet kommer in i riksdagen (4,85). Unibet har inget spel på valutgången eller på enskilda partiers valresultat. Däremot kan man spela på vem som blir nästa språkrör för mp. Båda de nuvarande kommer ju att avgå inom den kommande mandatperioden.

Idag är det jämt två månader till riksdagsvalet 2010. Enligt de opinionsundersökningar som publicerats under våren är valutgången oviss. Man frågar sig då vad vadslagningsmarknaden säger om valutgången. Det sägs ju att vadslagningsoddsen historiskt har visat sig vara bättre på att förutsäga valreslutat än opinionsundersökningar.

Själv har jag inte kontrollerat påståendet. Men till och från under 15 år har jag tittat på studier om vadslagning som förutsägningsmekanism. Ledande på området är Iowa Electronic Markets vid universtitet i Iowa. (http://www.biz.uiowa.edu/iem/markets/).

Men inte heller vadslagningsbyråernas odds ger ett entydigt svar. Betsson och Unibet tror på en Alliansseger. Nordic bet ger samma odds för en Alliansseger som för en s+mp+v-vinst. Paf och Ladbrokes håller s+mp+v som segrare.

I princip ska det vara så att den byrå som har flest spelare i ett spel har de mest rättvisande oddsen. Tyvärr kan man inte se vilket av spelbolagen som har flest deltagare i denna vadslagning.

Betsson och Unibet har spel också på enskilda partiers resultat. Där är de ganska likartade förutsägelser. Och det är där man hittar det mest anmärkningsvärda resultatet: Sverigedemokraterna får mer än 4 procent av rösterna i valet!

Kd får också över fyra procent, centern under 5,5 procent (hur mycket under säger oddsen dock inget om), Fp över 6,5 medan V får under 6,5. Oddsen är lika stora för att MP får över 9,5 procent som att de får under 9,5.
För M och S har bolagen olika procentsatser. Hos Betson är det 31,5 procent och båda partierna får över detta resultat. Hos Unibet är det 29,5 för M och 32,5 för S. Båda partierna får över dessa reslutat enligt oddsen.

Paf har ett särskilt spel på Piratpartiet där den som spelar på att partiet kommer in i riksdagen får 4,85 gånger pengarna och den som satsar på att de inte gör det får 1,15 gånger insatsen.

Ärlighet varar längst. Det har vi fått lära oss och för min del både hoppas jag och tror att så är fallet. Tyvärr verkar det dock som att man på Internet kan komma anstötligt långt genom att ljuga och vilseleda.

Var och en som provar att söka på “gratis” eller “free” i kombination med ord som t ex bilder, pictures, illustrations, typsnitt, film eller vad det nu må vara kommer att få många träffar.

De sidor som kommer först i sökmotorns listning kommer att erbjuda 10 000 eller 100 000 free downloadable av vad det nu var du sökte. Men när man tittar närmre är de inte gratis. Ibland är det svårt att förstå vad de har tänkt gömma sig bakom när de blir anklagade för att ljuga. Andra erbjuder några av sina saker gratis. En del erbjuder lågupplösta bilder gratis men bättre upplösning mot betalning, vilket väl iofs inte är att ljuga. En del free-erbjudanden visar sig vara royalty free- dvs man betalar ingen avgift för att använda bilden, ljudet eller vad det nu är. Men man måste ändå betala för den först.

Gratis visitkort låter väl bra? Vistaprint erbjuder mig flera gånger i veckan gratis trycksaker. Och javisst. Trycksakerna är i sitt enklaste utförande gratis och försedda med Vistaprint-reklam. Portot kostar dock. Och det vore naturligtvis mycket begärt att Vista print också skulle betala det för att jag ska få mina visitkort. Men det sluga är naturligtvis att när jag nu ändå måste betala så kan jag lägga några kronor på att slippa vista-print-reklamen och några kronor på att få designa fritt och några kronor på en dekorfärg… och så kostar mina visitkort lika mycket som någon annastans.

Ärlighet varar längst. Men man kommer tydligen undan med denna typ av oärlighet. Annars skulle den vara utdöd. Alla fotografer, illustratörer, kompositörer mfl som ser sig utkonkurrerade av dessa gratis-aktörer kan kanske säga “Så går det” när man beklagar sig över att “gratisföretagen” inte håller vad de lovar och lägga till “när man inte är beredd att betala för något man tänker använda”.

Man påminns åter om det gamla uttrycket “There’s no such thing as a free lunch”.

Polisen i New York har gjort en husrannsakan hos siten Gizmodo, som skrev om Apples nya Iphone. En prototyp man kommit över efter att en Appleanställd glömt den på krogen. Husrannsakan skedde rimligen på initiativ från Apple. Ett initiativ som är ett rejält misstag. Frågan är om det rent av är början till slutet för Apple.

Få företag har så lojala kunder som datortillverkaren Apple. Jag tillhörde själv den entusiastiska skaran användare i mitten på 80-talet när Machintosh Plus var en helt revolutionerande upplevelse, ljusår bättre än allt annat (utom möjligtvis de nästan helt okända och dyrare Xerox-datorerna).
Apple var, och är fortfarande för många, inte bara en föregångare när det gällde användargränssnitt och design utan också något mer. En uppstickare, en utmanare, en outsider, kreativitetens vän, en svuren fiende till alla “BMW-driving spreadsheet lunatics” och “number crunching engineers”.

99,6 procent nöjda användare hette det i marknadsföringen och Apple lyckade bättre än de flesta med att få sina användare att bli ambassadörer för företaget och marknadsförare av deras produkter. En strategi som allt fler anammar och som webben gjort lättare att genomföra. En strategi är som klippt och skuren för sociala medier.

Men frågan är hur det går när man nu slår till mot Gizmodo. Rollerna blir omvända. Gizmodo är den lille aktören som gav de mest hängivna entusiasterna information om den länge och med spänning emotsedda nästa version av ikonen Iphone. Apple sätter egenintresset framför användarnas och reagerar som vilket stort vinstmaximerande företag som helst.

Hur kul är det att vara ambassadör för det företaget?

Askmolnet från den isländska vulkanen som satt stopp för flygtrafiken i stora delar av Europa är intressant ur flera vinklar. Inte askmolnet i sig så mycket som hur människor och organisationer hanterar konsekvenserna.

Först kan man konstatera att social nätverkssajter som Facebook och Twitter är utmärkta i just sådana här situationer. Jag vet tämligen väl vilka i vän- och bekantskapskretsen som drabbats på olika sätt. Jag kan alltså ta hänsyn till det i både privat och professionell planering.

Den andra reflektionen är hur olika människor reagerar när de inte kan resa hem som planerat. Några, men de tycks vara förvånansvärt få, löser de praktiska problemen och gör det bästa av ytterligare några dagar på ett resmål de flesta av dem i alla fall ville åka till.

Andra tycks bli mer eller mindre lamslagna och uthärdar dagar i flyktinglägerliknande misär på flygplatsen. Många ägnar sin tid åt att ringa flygbolagen, researrangören, konsultatet, arbetsgivaren och alla de kan komma på och bombarderar dem med argument och krav. Ibland också hot och svordomar.

De “tysta offren” är alla de som är kvar hemma och plötsligt upptäcker att de är ensamstående föräldrar en vecka till eller inser att de måste sköta kollegans jobb också. I värsta fall drabbas de av bådadera och har därtill en äkta hälft i upplösningstillstånd på någon flygplats långt borta.

När askan lagt sig återstår det många intressanta analyser att göra och slutsatser att dra. Ger Askmolnet fler virtuella möten och färre resor framöver. Fast vulkanutbrott är sällsynta och minnet kort, så det är nog en övergående effekt i så fall.
Kommer företag att se över sina resepolicys, fundera över nyckelmedarbetares behov av resor etc, etc.
Många företag har fått testa sina krishanteringsplaner på ett oväntat scenario. (Vilken är ett definierande kriterium för en kris – den är oväntad.) Andra företag inser att de behöver krishanteringsplaner.
Alla företag och organisationer har förhoppningsvis insett att det är lika viktigt att berätta vad man gör och tänker göra som att faktiskt göra något.

Jag ordnar och leder också kurser och workshops på olika tema. Retorik, krishantering, massmediaträning, varumärkesworkshops m m står på menyn.

I november 2009 ordnade jag en kurs i retorik på Barbados. Kundföretaget har de senaste nio åren anordnat kurser för ledande befattningshavare på Barbados. Kurstemat har varierat år från år men har alltid varit ambitiösa utbildningar med kvalificerade kursledare från olika håll i världen. Ofta från ansedda lärosäten. Därför var det extra roligt att koncernchefen vid avslutningen sa att “det här är den bästa kursen vi haft under de här nio åren”.

Så här såg det ut när några av kursdeltagarna arbetade med enskilda uppgifter utanför kurslokalen.

Skrivbordsrensning:Jag hittade ett tal jag skrev när jag var informationschef på branschorganisationen IT-Företagen. Det bör ha varit runt 2005 och vi presenterade ett IT-politiskt visionsprogram kallat “Sverige 2.0”.

Det är naturligtvis alldeles för långt för att platsa på webben. Men den som trotsar formatet och läser ändå ska finna ett intressant perspektiv på IT med utgångspunkt i den då både uppblåsta och spruckna “IT-bubblan”.

Det kan också vara intressant att fundera över likheter och skillnader med diskussionen om sociala medier:

Continue reading “Lösningen på alla problem….
….eller orsaken till dem!?”