Förkylningar är aldrig roliga. Trots att det förmodligen är den vanligaste sjukdomen har läkarvetenskapen ingen bot. Det är bara vila och vätska som gäller. Och vänta. Vänta tills kroppen själv rett ut det. Den hjälp som finns att få går nästan helt ut på att lindra symptomen och göra väntan så dräglig som möjligt.
Det finns förstås en lång rad huskurer vars verkningssätt är höljda i dunkel men som anses ha en tillfrisknande effekt eller bättra på kroppens förmåga att ta hand om förkylningen. Vitlök, t ex. Det finns också naturmedel som uppges ha samma effekt. Mest känd är förmodligen Echinacea, röd solhatt.
Skolmedicinen erbjuder febernedsättande medicin som också är inflammationsdämpande. Bland mer naturmedicinskt orienterade anser en del att man inte ska ta febernedsättande mediciner. De menar att febern är kroppens sätt att ta hand om förkylningen. Skolmedicinarna fnyser.
De vanliga febrenedsättande, smärtstillande och antiinflamatoriska medicinerna baseras antingen på acetylsalicylsyra, paracetamol, diklofenak eller ibuprofen.
Acetylsalicylsyran är äldst i sammanhanget. Den finns i Aspirin (den första av detta slags mediciner), Magnecyl och Treo. På senare tid har acetylsalicylsyran fått dåligt rykte för att den irriterar mag-tarmkanalens slemhinnor. Samma bieffekt har läkemedel baserade på Ibuprofen (t ex Ipren och Ibumetin) och diklofenak (som t ex Voltaren). Läkemedel baserade på paracetamol (som Alvedon och Panodil) har inte den biverkningen. Istället kan de ge skador på levern.
Man ska naturligtvis inte överdriva risken för biverkningar men personligen tuggar jag i hellre i mig acetylsalicylsyre-tabletterna än paracetamol-varianterna. Jag tänker att jag lättare upptäcker om jag får problem med magen än med levern.
Snor och nästäppa är förutom feber det vanligaste förkylningsymptomet. Det finns flera olika nässprayer som t ex Neseril och Nasin som på ett nästan mirakulöst sätt rensar näsborrarna. Problemet är att verkan avtar efter några dagars flitig användning. Personligen brukar jag därför bara använda den typen av spray när jag ska sova. Dessemellan sprayar jag näsan med koksaltlösning. Sån finns numera med mentol vilket nästan gör sprayandet angenämt. Koksaltösningen löser upp och gör det lättare att snyta sig. Den hittar också vägen till bihålorna om man hjälper den på traven genom att ligga ned.
I England kan man köpa något som heter “Lemsip”. Det är ett pulver avsett att lösas upp i varmt vatten. Det är i princip ett te med ohyggligt mycket socker, citronsmak och paracetamol. Paracetamolet dämpar febern och värken, sockerchocken piggar upp. Sammantaget är det ungefär vad man behöver när man är lite förkylningsdeppig. Personligen tycker jag dock att det är näst intill odrickbart för att det är så sött. Men man kan ta till sig konceptet och göra eget te som man smaksätter med lagom mycket socker och citron och tar en värktablett till.
En klassisk variant är te med rom. Effekten är nog mest placebo men det är inte fel det heller. Te med mjölk, honung, kanel eller muskot är en gotemplarvariant som fungerar ungefär lika bra.
En stadig whiskey framhåller många som sin bästa förkylningsmedicin. Personligen har jag svårt för sprit när jag har feber. Även ett milt rus känns obehagligt. Däremot kan jag tycka att ett glas whiskey precis när man känner de första förkylningsbesvären kan vara välgörande. Effekten är förmodligen inbillad (Även om jag har en teori om hur det fungerar som antagligen skulle få skolmedicinarna att vilja spärra in mig på mentalsjukhus).
