The Chap – En företeelse utan svensk motsvarighet

Magazinet The Chaps logga


The Chap är en magasin för och om den engelske gentlemannen. Men inte bara ett magasin utan också en portal till en retro-värld vi saknar motsvarighet till i Sverige. Magasinet och dess website handlar om herrmode av det slag man förknippar med den engelske gentlemannen men också om annat retro med tyngdpunkt på 1920-, 1930- och 1940-talen. Man ordnar också olika fester och event i tidstypisk anda.

The Chap är inte ensamma om denna vurm för 1900-talet fram till och med andra världskriget, i England. En hel värld av likasinnade hittar man på The Chaps länksida. Eller vad sägs om The Blitz Party som ordnar fester som de var på tidigt 1940-tal.
Eller The Last Tuesday Society som ordnar maskeradbaler, föreläsningar och har en affär “The little shop of horrors” som är lika mycket ett museum och uteslutande saluför nödvändigheter som t ex en mumifierad råtta eller en antik lustgasmaskin.
Sverige saknar motsvarigheter. Musikalist sträcker sig retrointresset till 50-talsrock, klädmässigt likaså. Vill man hitta de med en vurm för äldre 1900-talsmode får man nästan vända sig till burlesque-scenen. Rätta mig om jag har fel. Ännu hellere: Visa mig var de finns. Jag vill gärna ha fel på denna punkt.

Avslutningsvis, ett citat från The Chaps website:
What do ties matter, Jeeves, at a time like this?
There is no time, sir, at which ties do not matter.
P.G. Wodehouse

James Bond och hans Dry Martini


Alla vet att James Bond dricker sin dry martini skakad och inte rörd (”Shaken not stirred”). Det är oortodoxt eftersom generalregeln är att man rör drinkar med klara drycker som ingredienser och skakar de som innehåller fruktjuicer eller andra grumliga ingredienser. En konsekvens av att skaka drinken är att isen avger mer vatten än om man rör den. Ett resultat blir med andra ord att James Bonds martini mot all förmodan blir aningen svagare än den traditionella martinin.

“Dry Martini. Shaken not stirred” är ett obligatorium i Bondfilmerna lika orubbligt som “My name is Bond, James Bond”. Men i vissa filmer dricker Bond inte Dry Martini utan “Vodkatini”. En drink där vodka fått ersätta gin. En dålig ersättning i min mening.

Men faktum är att det James Bond låter bartendern blanda när Ian Flemming får bestämma inte ens är en “dry martini”. Ty det Flemming lät sin romanhjälte dricka är en helt egenkomponerad drink som så småningom får namnet Vesper. I den första 007-romanen (Casino Royale) instruerar James Bond bartendern (på sidan 50 i den svenska pocketutgåvan från 1973) hur han vill ha sin “Dry martini”:
“Dry martini åt mig”, sade han. “Bara en. I ett djupt champagneglas”
“Oui, monsieur.”
“Ett ögonblick. Gör den med tre mått Gordon’s, ett mått vodka och ett halvt mått Kina Lillet. Skaka mycket väl tills den är iskall och lägg sen i en stor men tunn skiva citronskal. Uppfattat?”
“Fullkomligt, monsieur.” Idén såg ut att tilltala barmannen.
När drinken sedan väl är serverad och avsmakad ger Bond ytterligare en ledtråd till den perfekta “dry martinin”:
“Utmärkt” sa han till barmannen, “men om ni kunde få tag i vodka som är gjord på säd istället för potatis kommer ni att finna att den blir ändå bättre.”

Kina Lillet finns inte på systemet. Då och då har jag försökt få tag på en flaska när jag varit ute och rest. Men det var inte förrän när jag var i Paris häromåret som jag kom ihåg att försöka på en plats där det faktiskt fanns att få. Väl hemma blandade jag med högt ställd förväntan till en “dry martini” enligt James Bonds alla regler.
Det är en utmärkt drink. Men det är inte en dry martini. Snarare en söt martini. Kina Lillet, eller “Lillet” som drycken numera kort och gott marknadsförs som, är nämligen en söt dryck. Likt en söt vermouth. Tillverkaren avslöjar så mycket som att det är en blandning av “utvalda viner och fruktlikörer”.

Jag använde Gordon’s gin och en rysk sädesvodka enligt receptet. Vodkan spär ut ginet och gör ginsmaken mindre framträdande. För mig som gillar gin tillför vodkan med andra ord ingenting. Bara på en punkt avvek jag från receptet. Jag serverade drinken i vanliga coctailglas istället för de föreskrivna djupa champagneglasen.

Damerna i sällskapet som bjöds på denna drink uppskattade den, vilket de inte brukar göra med den vanliga dry martinin.

Min sammantagna slutsats blir den att en “vanlig” söt martini fungerar lika bra som James Bonds Vesper. Blanda gärna till drinken med Lillet om det finns till hands. Annars fungerar en söt vit vermouth nästan lika bra. Glöm vodkan om du inte ändå råkar ha någon hemma och verkligen vill göra en “Vesper” – det är bara en onödig ingrediens.

Socialdemokraternas bakvända förnyelseprocess

Håkan Juholt på Sergels Torg. Foto: Natalie Sial

Min gode vän Magnus Ljungkvist är en av upphovspersonerna till S2013, en site för diskussioner om socialdemokraternas politik inför kongressen 2013. Den kongress som ska lägga fast den nya politiken. Jag tycker det verkar vara ett utmärkt initiativ.

Men den socialdemokratiska förnyelseprocessen verkar bakvänd för mig som utomstående. Först väljer man en ny partiordförande, sen stakar man ut den politik han förväntas föra. Att det är så är nu inte S2013s fel men det är rimligen ett problem för dem.

Den nye ordföranden börjar, som vi sett, sitt ordförandeskap med att skräddarsy den politiska ledningen i sitt parti. Talespersoner och gruppledare i riksdagen byts ut. Jag förmodar att det är för att få personer som delar hans syn på viktiga politiska frågor som ligger bakom. Att det inte handlar om personkemi utgår jag från. Att det skulle handla om att utse röstmagneter tror jag inte heller. (De nyutnämnda får förlåta mig för denna slutsats. Det är inte illa menat.)

Hur går det om den nya partiordföranden inte gillar den nya politiken? Ska man byta partiordförande igen? Ska man låta partiordföranden ha vetorätt? Ska partiledaren lojalt föra en politik han inte sympatiserar med?

Gissningsvis blir lösningen kompromisser mellan ordförandens och partiets syn på vilken politik som ska föras. Det finns då en uppenbar risk att partiets politik inte blir särskilt tydlig. Och om man får tro S2013 är det otydlighet som varit den socialdemokratiska politikens brist. “Två valförluster visar att det socialdemokratiska alternativet varit luddigt för väljarna” skriver man på Newsmill.

S2013 om sig själva på Newsmill

Håkan Juholt på Sergels Torg. Foto: Natalie Sial
Håkan Juholt. Foto: Natalie Sial

Wikileaks blev upprörda över läcka

Bild på portfölj

Att wikileaks blir upprörda över att deras material har läckt tycker jag faktiskt är väldigt roligt. Wikileaks hade hemliga dokument om Mehdi Ghezali, Örebroaren som suttit fängslad på Guantanamobasen efter att ha gripits i Pakistan. Dessa dokument hade man försett Aftonbladet med och tidningen hade aviserat att man skulle skriva om saken.

Men Expressen hann före. På okänt vis har de kommit över dokumenten ifråga. Wikileaks tycks ha blivit mycket upprörda över detta. Personligen tycker jag att det är mycket roligt. Jag har nämligen aldrig varit särskilt imponerad av Wikileaks. Min syn på deras verksamhet har jag utvecklat i en tidigare bloggpost.

Dagens Media har en artikel om saken som är min källa till kunskap om detta.

Kapten Stofil lägger av


Jag har faktiskt aldrig läst Kapten Stofil, serien om världens främste bakåtsträvare, ändå tycker jag att det är tråkigt när jag nu läser att tidningen ska läggas ned. Jag har då och då tittat in på Kapten Stofils website och glatt mig åt vurmen för en del försvunna eller utrotningshotade företeelser.
Jag hoppas att Kapten Stofil fortsätter på webben, annars uppstår ett vakum som jag hoppas fylls snabbt. För även i en värld där utvecklingen för det mesta går mot det bättre är det viktigt att det finns de som vårdar det goda från förr och nu. Gärna med oförblommerad entusiasm och glimten i ögat.
Kapten Stofils länksamling är värd ett besök för den som delar den uppfattningen.

Lite vitt brus, kanske?


Nu kan du ladda ned soundtracket till “Myrornas krig” *. Första gången jag hörde talas om vitt brus var när England anklagades för att använda ljudet för att bryta ned misstänkta IRA-terrorister inför förhör. Jag har därför alltid tänkt på vitt brus som ett elakt ljud.
Därför blev jag inte så lite förvånad när en bekant i Texas tipsade på Facebook om att han använde vitt brus för att koncentrera sig på arbetet och länkade till en site där man kan ladda nedeller lyssna online till olika sorters brus.
På siten skriver man att brus kan användas som hjälp att sova, öka ostördhet, stänga ute distraktioner, maskera tinnitus, lugna barn och husdjur, lindra migrän, öka fokus och smälta bort stress.
Förutom vitt brus kan man tanka ned rosa och brunt brus. Jag hade ingen aning om att brus fanns i så många färger.
Jag ska prova dem vid tillfälle.
Siten med bruset heter www.simplynoise.com

*) För nytillkommna människor kan jag berätta att förr i världen gjorde TV sändningsuppehåll på nätterna. På TV-mottagarnas bildskärm syntes då ett virrvarr av vita och svarta prickar som fick namnet “Myrornas krig”. Ur högtalarna kom då bara ett brus.

Nu har jag fått tillbaka min Kumalae

Min Kumalae. Tillverkad i Koa-trä på Hawaii på 1920-talet.

För en tid sen köpte jag en Hawaiiansk ukulele från 1920-talet på ebay. En Kumalae. Jag fick den till ett bra pris. Ett tag såg det ut som att jag skulle få den till vrakpris men så sprang buden iväg och med bara sekunder kvar av auktionen höjdes budet med en hel tusenlapp. ebays budautomatik såg ändå till att jag vann auktionen.

När ukulelen sen, efter en del turer, äntligen kom visade den vara i så gott som nyskick. Den hade inte spelats mycket på i sina dar. Lyckan var för en stund nästan total.

När jag spelat lite på den visade det sig dock att stränghöjden var på tok för hög. Jag fick nästan kramp i fingrarna av att spela på den. Det förtog mycket av glädjen. Min gode vän och ukulelebyggare Sven förbarmade sig dock över mig och min ukulele. Han har slipat ned stallet och sadeln så att det nu är en njutning att spela på ucken. Ljudet är också stort och vackert. Sven slipade också ned banstavarnas kanter. När träet åldras krymper det. Bandstavarna på gamla uckar sticker därför ut en aning utanför halsen. Det är oskönt att spela på dem. Jag slipade själv ned bandkanterna på de nedersta banden och nu har Sven slipat av de övriga också.

Det tokhöga stallen innan Svens justering
Stallet efter Svens justering

Jonah Kumalae var en av de främsta i den andra generationen ukulelemakare på Hawaii. Han hade en brokig historia. Han började som lärare och musiker, började tillverka ukulelar, blev en driven affärsman och poi-makare. (Poi är den ätliga produkten av Taro-växten och en basvara på Hawaii). Han fortsatte som tidningsutgivare och politiker. Jonah Kumalae var dessutom 8-barnsfar. Under sitt liv var han inbegripen i många dispyter och konflikter. Stämd för att inte ha betalat öl för 299 dollar! Åtalad för förskingring av offentliga medel. Inbegripen i ett bråk om vem som skulle få framföra musiken i Hawaiipaviljongen på världsutställningen i San Francisco med mera, med mera.

Hans ukulelar och ukuleleproduktion är omgiven av motstridiga uppgifter. 1911 var startåret för hans ukuleleproduktion. Det tycks alla vara överens om. Liksom att tillverkningen upphörde 1940 när han dog. Att han var en av de mest framgångsrika producenterna av ukulelar, mätt i antal producerade ex råder det också enighet om. Någon produktionsstatistik finns tydligen inte. När det gick som bäst för Kumalae menar en del att han producerade 300 ukulelar per månad. Andra 600. När denna glansperiod inträffade råder också delade meningar om. En del menar att det var på 1930-talet. Andra menar att produktionen aldrig återhämtade sig efter det att Kumales fabrik eldhärjades 1922. I branden förstördes 4000 ukulelar enligt Kumalae. Det bör tala för att storhetsperioden föregick branden. Sonen Jonah Kumalae Jr berättar i en tidningsintervju att tillverkningen fortsatte med bara fyra anställda i hus på bakgården hos familjen efter branden. Men om det var för en kort tid eller för återstoden av produktionstiden framgår inte. John King som gjort ordentlig källforskning runt ukulelen konstaterar att Kumalaes annonsinföranden i the city directory var sporadiska efter branden.

Jag tror att min ukulele tillverkades under tiden närmast efter branden. 1915 vann Kumales ukulelar en guldmedalj på Världsutställningen i San Fransisco. Efter det har alla hans ukulelar en dekal på huvudet som talar om detta. Innan branden 1922 har ukulelarna också en etikett på insidan av botten, synlig genom ljudhålet. På etiketten finns adressen till fabriken som brann ned. Senare (oklart dock hur mycket senare) försågs de med en ny etikett. Min ukulele har ingen etikett i ljudhålet utan bara ett nummer skrivet med blyerts.

Förkylningskurer

Förkylningar är aldrig roliga. Trots att det förmodligen är den vanligaste sjukdomen har läkarvetenskapen ingen bot. Det är bara vila och vätska som gäller. Och vänta. Vänta tills kroppen själv rett ut det. Den hjälp som finns att få går nästan helt ut på att lindra symptomen och göra väntan så dräglig som möjligt.

Det finns förstås en lång rad huskurer vars verkningssätt är höljda i dunkel men som anses ha en tillfrisknande effekt eller bättra på kroppens förmåga att ta hand om förkylningen. Vitlök, t ex. Det finns också naturmedel som uppges ha samma effekt. Mest känd är förmodligen Echinacea, röd solhatt.

Skolmedicinen erbjuder febernedsättande medicin som också är inflammationsdämpande. Bland mer naturmedicinskt orienterade anser en del att man inte ska ta febernedsättande mediciner. De menar att febern är kroppens sätt att ta hand om förkylningen. Skolmedicinarna fnyser.

De vanliga febrenedsättande, smärtstillande och antiinflamatoriska medicinerna baseras antingen på acetylsalicylsyra, paracetamol, diklofenak eller ibuprofen.
Acetylsalicylsyran är äldst i sammanhanget. Den finns i Aspirin (den första av detta slags mediciner), Magnecyl och Treo. På senare tid har acetylsalicylsyran fått dåligt rykte för att den irriterar mag-tarmkanalens slemhinnor. Samma bieffekt har läkemedel baserade på Ibuprofen (t ex Ipren och Ibumetin) och diklofenak (som t ex Voltaren). Läkemedel baserade på paracetamol (som Alvedon och Panodil) har inte den biverkningen. Istället kan de ge skador på levern.
Man ska naturligtvis inte överdriva risken för biverkningar men personligen tuggar jag i hellre i mig acetylsalicylsyre-tabletterna än paracetamol-varianterna. Jag tänker att jag lättare upptäcker om jag får problem med magen än med levern.

Snor och nästäppa är förutom feber det vanligaste förkylningsymptomet. Det finns flera olika nässprayer som t ex Neseril och Nasin som på ett nästan mirakulöst sätt rensar näsborrarna. Problemet är att verkan avtar efter några dagars flitig användning. Personligen brukar jag därför bara använda den typen av spray när jag ska sova. Dessemellan sprayar jag näsan med koksaltlösning. Sån finns numera med mentol vilket nästan gör sprayandet angenämt. Koksaltösningen löser upp och gör det lättare att snyta sig. Den hittar också vägen till bihålorna om man hjälper den på traven genom att ligga ned.

I England kan man köpa något som heter “Lemsip”. Det är ett pulver avsett att lösas upp i varmt vatten. Det är i princip ett te med ohyggligt mycket socker, citronsmak och paracetamol. Paracetamolet dämpar febern och värken, sockerchocken piggar upp. Sammantaget är det ungefär vad man behöver när man är lite förkylningsdeppig. Personligen tycker jag dock att det är näst intill odrickbart för att det är så sött. Men man kan ta till sig konceptet och göra eget te som man smaksätter med lagom mycket socker och citron och tar en värktablett till.

En klassisk variant är te med rom. Effekten är nog mest placebo men det är inte fel det heller. Te med mjölk, honung, kanel eller muskot är en gotemplarvariant som fungerar ungefär lika bra.

En stadig whiskey framhåller många som sin bästa förkylningsmedicin. Personligen har jag svårt för sprit när jag har feber. Även ett milt rus känns obehagligt. Däremot kan jag tycka att ett glas whiskey precis när man känner de första förkylningsbesvären kan vara välgörande. Effekten är förmodligen inbillad (Även om jag har en teori om hur det fungerar som antagligen skulle få skolmedicinarna att vilja spärra in mig på mentalsjukhus).

Några ser hot där andra ser möjligheter

Drygt var tredje småföretagare (34 procent) oroar sig över är att förlora kunder pga ryktesspridning i sociala medier. Detta enligt Göteborgs Posten som refererar en undersökning som Trygg-Hansa gjort. Undersökningen visar, enligt GP, att 34 procent oroar sig över är att förlora kunder. Detta för att missnöjda kunder kan sprida dåliga rykten om företaget i olika sociala medier.

Två tankar slår mig på en gång. Den första är att det är ett väldigt pessimistiskt förhållningssätt till sociala medier. Likaväl som ryktesspridning kan göra att man förlorar kunder kan sociala medier leda till att man vinner kunder. Av GPs referat framgår inte om de två tredjedelar av företagarna som inte oroar sig för att förlora kunder istället ser möjligheten att vinna nya.

Den andra tanken är att det är väldigt sällan jag ser klagomål på olika företag och produkter hos de jag följer på Twitter och Facebook. Jag har känslan att det är vanligare att man delar med sig av det man tycker är bra. Kanske gäller det framför allt sånt som fIlmer, musik, restaurangtips och liknande. Men
nog läser jag också om hur nöjda folk är med sin resa, sin nya laptop, sin kamera och sin bil.

Enligt sajten Market.se baserar kunder sina inköpsbeslut mer på vad de läser på e-handelsplatser eller recensionssajter än via sociala medier som Facebook och Twitter. Market.se refererar en undersökning som undersökningsföretaget Lightspeed Research gjort bland 1 500 konsumenter.

GöterborgsPostens artikel om undersökningen
Sajten Market.se’s artikel

På fredagar når sociala medier flest

Tidningen Computer Sweden skriver att fredagar är bästa dagen att nå ut på Twitter. Torsdagar och fredagar är de bästa dagarna att nå många på Facebook. Orsaken är i första hand att användarna ägnar mer tid åt att läsa tweets och facebookuppdateringar dessa dagar.

Källan till Computer Swedens kunskap är dels en undersökning av Buddy Media och dels nyhetssajten Machable som refererar vad som framkommit på en konferens. Orsaken är, menar man, att användarna börjar planera för helgen och tappar lite av sitt fokus på arbetet. Det verkar rimligt.
Det stämmer också med mina egna erfarenheter av e-nyhetsbrev och sociala medier som säger att fredagar är bra dagar att nå ut på.

Computer Swedens artikel.

Hantverkare borde sluta prata i mobilen och satsa på sociala medier

Websiten Social Business skriver initierat och kreativt om affärsmässig användning av sociala medier. Där har Daniel Erkstam skrivit en artikel med titeln “Drömmen om den digitaliserade hantverkaren”. I artikeln argumenterar han för att hantverkare borde sluta prata i mobilen och istället satsa på sociala medier.

Han ger tre exempel på tillämpningar som hantverkare kunde ha nytt av:
1) Foursquare/Gowalla/Facebook places/Google places osv så att alla som vill kan följa vart hon/han är för tillfället.
2) Hantverkaren kan fota sina arbeten med mobilen och lägga upp bilder på twitpic/flickr/facebook.
3) Via Google Calendar skulle hantverkaren kunna dela ut sin kalender helt publik och låta folk se själva när han/hon har tid att ta på sig ett jobb.

Social business – Drömmen om den digitaliserade hantverkaren

Har vi sett någon Juholteffekt?

Går det framåt eller bakåt för S? Är S största parti eller är M det? Ligger Kd över eller under riksdagsspärren? Det är snararare förvirringen än kunskapen som växer efter de två opinionsundersökningar som publicerats de senaste dagarna.
I Aftonbladet (United Minds/Cint) är S störst och går framåt. I Expressen (Demoskop) minskar S och M är störst. Största frågetecknet blir därför om det är en slump att det är det är så.
United Minds sista undersökning innan valet var inte särskilt pricksäker, förmodligen den sämsta av undersökningarna gjorda alldeles innan valet. I den undersökningen fick M 25,7 procent mot 30,1 i valet. S fick 28,0 i United Minds undersökning och 30,3 i valet. I Demoskops sista undersökning innan valet fick M 31,6 procent och S 28,9. Sifo var bäst och ”förutspådde” 30,0 procent för moderaterna och prickade in socialdemokraternas 30,3 procent.

Väljarunderökningar publicerade i april:
United Minds – Demoskop
M: 30.3 – 36,2
Fp: 7,3 – 6,3
C: 5,6 – 4,2
Kd: 5,1 – 3,6
S: 30,8 – 28,8
V: 5,4 – 4,4
Mp: 8,0 – 10,1
Sd: 6,4 – 4,9

Artikeln om Demoskop-undersökningen i Expressen
Undersökningen hos Demoskop
Artikeln om United Minds-undersökningen i Aftonbladet