Det började med ett loppisfynd. En gammal militärcykel för 75 kronor. Som så många andra gamla militärcyklar har den handmålats, i rött och svart. Slarvigt målat och den ursrpungliga matta fältgröna färgen prydde fortfarande stora delar av cykeln. Med nya slangar skulle den vara fullt funktionsduglig. Men det blev ett projekt av den.
Vi har strängt taget fler cyklar än vi behöver på sommarstället. Men priset och det faktum att alla tidigare cyklar är damcyklar gjorde den nya cykeln fick följa med från loppisen.
Ett hjul saknade två ekrar. Den skulle nog fungera ett tag utan de ekrarna men det fanns ändå en påtaglig risk att hjulet skulle bli skevt av omild framfart på gropiga grusvägar och skogsstigar. En cykelaffär i Visby satte dit två nya ekrar. Det kostade 150 kronor. De nya slangarna kostade väl ungefär lika mycket.
Problemet med den nu fullt funktionsdugliga cykeln var att den var så ful. Kalla mig fåfäng men det skulle verkligen ta emot att cykla på en så ful cykel. Estestiskt var den en mardröm. Målningen dessutom så dåligt gjord att det stod en air av dålig kvalitet runt hela cykeln.
Jag bestämde mig därför för att måla om den. Att plocka isär slipa lite, grundmåla och ge den en fin ytfärg och sen sätta ihop den skulle väl inte kunna ta mer än en dag eller två.
Idag är det dag fem på projektet. Gamla militärcyklar sitter ihop med gamla rostiga skruvar och muttrar. Rostlösningsolja och lite våld efter att kapillärkrafterna gjort sitt är lösningen. Men det kräver lite tid.
Hur mycket färg kan det gå åt till en cykel? Hur mycket som helst är rätt svar. Särskilt om man använder sprayfärg utomhus. Två burkar grå grundfärg räckte precis, även om jag gärna hade haft lite mer på något ställe. Att den ursprungliga färgburken gul färg inte skulle räcka till hela cyckeln visste jag efter att ha grundmålat. Men jag när kvällbrisen mojnat började jag i alla fall måla.
Dagen därpå besökte jag Mekonomen där jag köpt färgen för att köpa en till burk. Min kulör var naturligtvis slut. Ny leverans på torsdag eller kanske nästa torsdag, var beskedet. Så länge kunde jag inte vänta. Timmen mellan kl 17 och 18 flängde jag runt i biltillbehörsbutiker och färgaffärer i Visby på jakt efter sprayfärg av rätt kulör. Det fanns inte.
Per telefon försökte jag den följande dagen reda ut var det skulle gå att få rätt färg. En av färgaffärerna talade om för mig att man på Mekonomen kan blanda till rätt kulör om man har färgkoden! Meknomen! Det var ju där jag köpte färgen och frågat efter mer. Kunde de inte sagt själva att de kan blanda till sprayfärg i rätt kulör?
På internet gick det snabbt att hitta rätt färgkod. Och jodå, Mekonomen kunde blanda till den. Visserligen till ett pris som är c:a 100 kronor högre än den ordinarie sprayburken.
Ett tag övervägde jag att byta färg. Men av något skäl har jag fastnat för gult. Och den gula jag valt är gul men ändå inte gräll (nåja). Alla andra gula sprayfärger är antingen grälla eller dystra, liksom lite smutsiga. Undantaget är en postgul nyans. Men jag vill inte att den nya cykeln ska se ut som en postcykel.
Idag blir det till att köpa en ny burk dyr, tillblandad, sprayfärg. Den andra burken räckte inte riktigt till hela cykeln. Det ska bli ett sista lager klarlack på cyckeln också. Det betyder att färgnotan kommer att stanna på ungefär 1000 kronor för denna cykel.
Den bör bli klar i morgon. I övermorgon åker vi hem från Gotland.
Undrar om jag lärt mig något av detta cykelprojekt?
