Mediabevakningen runt Carema, Juholt och Nordea kallade jag i mitten av november för rena rama kursen för krishanterare. Nu i slutet av december kan det kan var dags för en liten uppföljning. Hur har det gått för skolexemplen?
Sammanfattningsvis kan man konstatera att Nordea försvunnit från rubrikerna, att Juholts problem förvärrats och att Carema arbetar aktivt och framgångsrikt med sin krishantering.
I Nordeas fall har man kanske haft hjälp av att media uppmärksammade ryktesspridningen runt Swedbank i Baltikum. Det är ju ett känt fenomen att massmedia helst ägnar sig åt en sak (bank i detta fallet) i taget. Några andra orsaker är svåra att hitta. Det finns inget som tyder på att initiativ från Nordeas sida gjort att affären är överstånden. Men publicitet och verklighet är ofta olika saker. När Nordea presenterar nästa delårsrapport kan vi kanske få veta om de lyckats hantera publiciteten utan kund-tapp.
Juholt gjorde ett försök att hantera mediakrisen. Han lät sig intervjuas av Dagens Nyheter i en artikel som publicerade på morgonen den 7:e december. Det var samma dag som, SCB:s partisympatiundersökning skulle publiceras. En undersökning som har högre statistisk säkerhet än andra eftersom den bygger på 9 000 intervjuer mot de andra undersökningsinstitutens cirka 1000 intervjuer. I DN-intervjun sa han sig vilja införa nya regleringar för såväl mobiltelefonimarknaden som el-, järnvägs- och apoteksmarknaden. Han sa att han ville att samtliga teleoperatörer ska vara skyldiga att erbjuda alla kunder i hela landet sina tjänster – också långt ute i glesbygden.
– Man kan inte ha rätt att välja bort medborgare för att det är för dyrt, sa han enligt DN.
Här syns för första gången ett offensivt initiativ från Juholt i hans krishantering. Man måste ge honom och hans rådgivare ett erkännande för att ha tänkt och agerat. Ett offensivt utspel samma dag som de visste att nya nedslående opinionssiffror skulle presenteras. Det var en chans att få diskussionen att handla om politik istället för opinion, vilket Juholt upprepade gånger sagt att han vill.
Initiativets brist visade sig dock snart: Mobiltelefoni handlar om teknik snarare än politik. Tillsynsmyndigheten för mobiltelefonin, PTS, förklarade raskt att det var omöjligt att åstadkomma 100-procentig mobiltelefonitäckning i Sverige med hänsyn till ekonomisk rimlighet och skydd för naturvärden.
Dagen därpå backade Juholt och förklarade att han inte alls menat att mobiltäckningen skulle vara 100-procentig.
Ett riktigt tänk förvandlades genom ett slarvig genomförande till ett nytt bakslag. Ett bakslag som förstärker bilden av Juholt som en politiker med en ideologisk retorik men oövertänkt politik.
Att Juholts problem fortsätter och fördjupas visas i den Sifo-undersökning som Aftonbladet publicerade igår. Bara 16 procent av väljarna har förtroende eller stort förtroende för Håkan Juholt. 44 procent saknar helt förtroende för honom.
Det tredje krisexemplet erbjuder till skillnad från de båda andra exempel på hur en aktiv krishantering kan ge goda resultat. Det är känt från bl a artiklar i branschpress att Carema och dess ägare anlitat professionell hjälp (Prime respektive Brunswicks Henry Sténson).
Det är med andra ord ingen slump att Expressen den 27 januari publicerade ett antal artiklar om Carema-skandalen under samlingsvinjetten ”Det andra perspektivet”.
På Expressens website finns en artikel och video-intervju med Kerstin Stålskog, affärsområdeschef för Caremas Äldrevård. Dessutom finns en tidslinje över ”avslöjandena” om Carema dag för dag , en bloggpost från Expressens chefredaktör om varför man gör denna publicering samt två pdf-dokument som kritiserar bevakningen av Carema-skandalen.
Av artiklarna framgår att många av anklagelserna mot Carema, som framförts i Expressens konkurrenter Aftonbladet och DN, är grundlösa eller tvivelaktiga.
Man kan bland annat läsa att professorn i klinisk nutrition vid Uppsala universitet, Tommy Cederholm, säger att det är vanligt att gamla dör av undernäring, att det är relaterat till sjukdom och åldrandet. Man kan också läsa att Caremas kritsierade ”spar-spel” är ett vanligt förekommande instrument för att stimulera diskussioner om arbetet på arbetsplatsen och att det används också på statliga företag och myndigheter.
Man kan även läsa att vägningen av ”blöjor” på äldreboendet är ett förfarande som den ideella föreningen Sinoba, som arbetar med urininkontinens och blåsproblem, anser vara korrekt. Detta görs inte för att spara pengar utan för att patienterna ska få det bästa inkontinensskyddet.
Medias användning av ordet ”blöjor” anses också vara nedsättande, i vården kallas det ”inkontinenskydd”.
DN:s uppgift om att Carema uppmanat de anställda att själva släcka bränder istället för att larma brandkåren visar sig komma från en instruktion från kommunen och inte från Carema.
Jag ska inte skriva någon på näsan vilka slutsaster man kan dra av detta utan bara lämna iaktagelserna som ”food for thought” och konstatera att krishanteringskursen fortsätter.
