Posted on

Går det så går det eller är det mänskligt att fela?


Håkan Juholt har fått för mycket ersättning för dubbelt boende. 170 000 kronor, tydligen. Tur att han har pengar så han kan betala tillbaka. Det är inte alla som har har det.

Har Juholt medvetet försökt blåsa riksdagen eller har han bara varit obetänksam? Slarvat, chansat eller missat? Var och en får göra sin tolkning av vad som ligger bakom att Juholt fått för mycket bostadsbidrag från Riksdagen.

Oavsett vilket svar som är det rätta är det en diskussion som Juholt inte behöver. Beroende på vilken slutsats väljarna kommer till kan det skada honom mycket eller lite. Helt säkert är det i alla fall att han inte går stärkt ur “affären”. I media läggs denna miss tacksamt till listan av tidigare misslyckanden: Skuggbudgeten, Libyeninsatsen, hotellincidenten i Istanbul.

Man kan dock konstatera att Juholt hanterar “krisen” enligt formulär 1A:
Erkänn felet, uttryck sympati med eventuellt drabbade, ta ansvar för det inträffade, berätta vilka åtgärder du vidtar och vad du gör för att det inte ska upprepas.
Det brukar fungera bra.

Andra som skriver om samma sak:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/juholt-informerades-redan-i-somras_6532235.svd
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13741591.ab
http://www.expressen.se/nyheter/1.2584097/juholt-har-vetat-om-hyresmissen-i-en-manad

Edit: Jag skrev först 90 000 kronor, för det var vad Aftonbladet påstod. Nu har Aftonbladet ändrat siffran till 170 000. Jag som okritiskt vidarebefodrar uppgiften anpassar mig därefter.

Posted on

Bayeuxtapeten – PR som den var år 1070

Jag var i Normandie i helgen. Där såg jag bland annat Bayeuxtapeten. Det är en nära 1000 år gammal och 70 meter lång broderad väggprydnad. De broderade bilderna skildrar händelserna som ledde fram till slaget vid Hastings 1066. Syftet var rimligen att berätta en berättelse som gav legitimitet åt Willhelm Erövrarens anspråk på den Engelska tronen.

Tapeten lär från början ha visats under några dagar vartannat år i katedralen i Bayeux. Numera hänger den permanent i ett särskilt museum.

Mitt besök i Normandie ägnades huvudsakligen åt att besöka landstigningsstränderna och andra betydelsefulla platser från de allierades invasion 1944. Bara några dagar innan resan till Normandie visades, som av en slump, filmen “Den längsta dagen” på TV. Filmen som är från 1962 skildrar landstigningen och händelserna närmast före.

Man kan se tapeten som 1070-talets motsvarighet till 1960-talets film. Båda berättar om ett betydelsefullt slag och förberedelserna för det. Tapeten ägnar i och för sig mycket mer uppmärksamhet åt det som ledde fram till slaget än filmen. I båda fallen är det segraren som skriver historien. (Fast så är det ju nästan alltid.) En historia som förklarar varför det var nödvändigt att göra som man gjorde. Varför de offer som gjordes inte var i onödan. Och inte minst att det var rätt sida som vann och att världen som en följd av detta är en bättre plats än den annars skulle ha varit.

En tanke som slår mig: En tapet eller kanske en tavla som skildrar ett företags historia med de viktigaste produkterna och händelserna avbildade skulle förmodligen funka också idag. Den skulle väcka större intresse än den videoproduktion med samma innehåll de flesta företag skulle satsa på istället.

En av scenerna från Bayeuxtapeten. Den föreställer provianteringen inför avresan till England.
(Som gammal underhållsofficer gläds jag åt att 2 av 50 scener just handlar om hur man löser underhållsproblematiken.)
Posted on

Pressmeddelandet ÄR dött. Stendött!


“Nej, pressmeddelandet är inte dött, trots informationsbrus och sociala medier.” Det skriver tidningen Chef som på sin website har publicerat en artikel “15 steg till det perfekta pressmeddelandet”. Dessvärre har man inte många rätt. Faktum är att jag utan att darra på rösten entydigt och rakt kan säga att pressmeddelandet är stendött.

Artikeln är enligt siten en re-write på råden i Patrik Westanders bok “Westanders PR-handbok”. Det var länge sen den kom ut och det var länge sen jag läste den. Kanske var råden giltiga när boken kom ut. Men det är hur som helst ingen god idé idag att följa råden som de ser ut i Chefs webartikel.

Idag har pressmeddelandet egentligen bara en roll. Börsnoterade företag måste meddela viktiga nyheter på ett sätt så att “alla” får tillgång till nyheten samtidigt. I avtalet med de börser där aktien är noterad regleras det i detalj hur detta ska gå till. Pressmeddelande till nyhetsbyrårer och större tidningar är en av de punkter som ingår. Företag som är bundna av sådana avtal har inget val – de måste skriva pressmeddelanden. Alla andra företag, organisationer eller privatpersoner kan hantera sina nyheter smartare. Det kan förresten de börsnoterade företagen också, när det inte handlar om kurspåverkande nyheter.

Skälen till att pressmeddelanden inte är ett bra sätt att få publicitet är huvudsakligen två:
1) Redan ordet pressmeddelande talar om för den redaktör eller journalist som får texten att alla konkurrenter också har fått den. Därmed är den genast mindre intressant. Oavsett om det är en tidning, ett radio- eller tv-program eller en nyhetssite på nätet så vill alla vara bättre än sina konkurrenter. Det betyder att man inte kan publicera nyheter från pressmeddelanden utan att hitta en egen vinkel. En egen vinkel innebär ofta en kritisk vinkel. I värsta fall kan en positiv nyhet förvandlas till en artikel företaget bakom pressmeddelandet helst inte vill läsa.
2) Redaktionerna dränks i pressmeddelanden. Tillräckligt många är dåligt skrivna och tillräckligt många handlar om nyhetsmässigt ointressanta saker för att redaktörerna ska öppna sina mail med lågt ställda förväntningar. När ditt mail väl är öppnat har du i bästa fall några sekunder på dig att fånga redaktörens intresse, väcka hans eller hennes nyfikenhet och få vederbörande att se nyhetspotentialen i det du har att berätta.


Känner du fortfarande för att skriva ett pressmeddelande?
Låt mig då förklara vilka av tipsen på tidningen Chefs website du kan strunta i och vilka du kan följa:

Råd 1: Använd loggan
Företagets logotyp innehåller ingen värdefull information för journalisten. Det är bara ett sätt att göra avsändaren tydlig. Använd din vanliga brevmall eller om du vill ha en särskild mall för pressmeddelanden – gör i så fall loggan något mindre! Det finns journalister som är väldigt “reklam-känsliga”. (Det verkar dock vara en utdöende art).

Råd 2: Datera tydligt. Tänk på att pressmeddelandet är färskvara
Nyheter är färskvara. Men mycket av det företag har att berätta är inte knutet till en bestämd tidpunkt. Det är sällan så att det händer/hände på torsdag kl 16.00. Även om journalister gillar att få veta att det de skriver om har “aktualitet” är det onödigt att förse din nyhet med ett överdrivet “Bäst-före-datum” om det inte behövs. Skriver man ett pressmeddelande är det nästan ofrånkomligt att också datera det. Därmed får din nyhet onödigt kort hållbarhet.

Råd 3: Gör en rubrik med sting
Det här är artikelns bästa råd. Du måste kunna formulera din nyhet rubrikmässigt. Först när du kan berätta vad du vill säga på ett rubrikmässigt sätt – kortfattat, slagkraftigt och intresseväckande – är det idé att kontakta massmedia. Men också här är pressmeddelandet en fälla. One size fits all – är en felaktig föreställning när det handlar om massmedia. En rubrik i Expressen ser annorlunda ut än en rubrik i Svenska Dagbladet och i en facktidskrift även om det handlar om samma nyhet.

Råd 4 o 5: Sammanfatta först, skriv nyhetsmässigt
Här kan man inte annat än hålla med.

Råd 6: Var noga med kontaktuppgifter
Det ska vara lätt för media att kontakta tales- och nyckelpersoner på företaget. Återigen har man en poäng. (Hörde jag någon ropa på Captain Obvoius för hjälp?)

Råd 7: Erbjud gratis bilder
En länk till bilder som medier kan ladda ned, föreslås i artikeln. Helt rätt. Här skadar det inte att tänka nyhetsmässigt också. En bra bild ökar publicitetschanserna. En dålig kan man lika gärna vara utan. Ett resonemang kring vad som är bra och dåliga bilder hade varit riktigt intressant.

Råd 8: Berätta om företaget
“Berätta om företagets verksamhet – men kort. Fyra, fem rader – inte mer.” På PR-byråsvenska kallas det för “boilerplate”. Brukar finnas som en sidfot på pressmeddelandemallar. Skadar nog inte om ditt företag, som de flesta, är okänt för journalister.

Råd 9: Erbjud ensamrätt
“Att först erbjuda nyheten till en utvald reporter eller redaktion kan vara ett bra sätt att få ut budskapet. Media älskar ensamrätt.”
Hur har de tänkt här? Ska du skicka ett pressmeddelande till alla medier i världen och sen ringa och erbjuda en redaktion ensamrätt? Nej, naturligtvis inte. Att erbjuda en redaktion ensamrätt är ett alternativ till att skicka ut ett pressmeddelande.
I 90 fall av 100 är det förmodligen ett bättre alternativ än att skicka ett pressmeddelande. Men förvänta dig inte att redaktören ska kissa på sig av upphetsning för att du erbjuder tidningen ensamrätt. Faktum är att det är klokt att låta bli att använda termen över huvud taget om inte redaktören tar upp saken och säger något som “OK. Vi kan skriva om det här. Men då vill jag att vi är ensamma om nyheten. Kan du lova det?”

10. Använd mejl.
Skicka alltid pressmeddelanden via mejl. Använd rubriken i ämnesraden och klistra in texten i mejlet. Här är det åter igen svårt att säga emot. (Fast jag hade en gång en chef som länge hävdade att pressmeddelanden skulle skickas i kuvert med handskrivna adresser: Kanske värt att prova igen?)

Råd 11. Uppdatera sändlistor
Bra tips. Ska man skicka saker är det bra om de man vill ska få det också får det. “Kanske ska bloggare, politiker och andra opinionsbildare finnas med.” Här har man också en poäng. Med tanke på hur lite utdelning ditt pressmeddelande kommer att generera i form av publicitet kan det kanske vara idé att försöka nå dem du ville skulle läsa artiklarna direkt.

Råd 12: Glöm inte webben
Lägg upp pressmeddelandena på din website råder Chef. Jag håller med. När man nu ändå har lagt ned så mycket tid och energi på ett pressmeddelande så kan man använda det på webben också. Inte för att det kommer att generera publicitet utan för att det är ett sätt att berätta om företagets verksamhet på webben.

Råd 13: Var tillgängliga
“Kontaktpersonerna i pressmeddelandet måste vara tillgängliga för att kunna svara på frågor så snart det skickats ut.” Kanske självklart men faktum är att det kan vara en bra idé att kolla att VD eller vem det nu är inte är ledig eller på resa den dagen pressmeddelandet släpps. Det kollar man lämpligen redan när man lägger upp projektplanen för nyheten.

Råd 14: Förbered svar
Helt klart ett bra råd. Oavsett om man skriver ett pressmeddelande eller sprider sin nyhet på annat sätt är det en god idé att tänka igenom frågor och svar. Och att skriva ned dem!

Råd 15: Gör lokala vinklar
“Anpassa pressmeddelanden efter lokala medier” är chefs tips. Det är ett bra tips och det visar också nackdelen med pressmeddelandet. Jag skrev det ovan och skriver det igen: One size fits all – är en felaktig föreställning när det handlar om massmedia. Lokala vinklingar, anpassningar efter branschmediers bevakningsområden, anpassning efter enskilda journalisters intresseområden (eller kunskaper). Anpassning efter mottagaren är nyckeln till framgång!

(Här fanns tidigare en länk till tidningen chefs artikel. Men eftersom deras policy inte tillåter en länk till denna bloggpost införde jag en policy för denna blogg som inte tillåter länkar till tidningen chefs website. Därför är länken nu borta.)

Posted on

Vad skriver de om oss i sociala medier?

Att hålla koll på vad som skrivs om ett företag eller en företeelse i sociala medier är en svår uppgift. Det vore nästan omöjligt om det inte vore för de särskilda verktyg som hjälper en med saken. Siten Social Business har gjort en genomgång av åtta verktyg som kan hjälpa dig bevaka social medier.

Social Business, som namnet till trots är en svenskspråkig site, har jämfört åtta program som bevakar vad som skrivs i sociala medier i Sverige. Någon solklar favorit hittar man inte utan konstaterar att valet beror på vilka egenskaper man prioriterar. Aitellu, Lissly, Notified och Silverbakk tycks ändå hamna i något slags favoritklunga. Connycom, Nobicon, Social Agent och Meltwater Buzz är de andra verktygen som ingår i jämförelsen. Meltwater bedömer man är av störra värde för företag som har en global närvaro. Radian 6 som inte ingår i jämförelsen nämns som ett annat verktyg som passar det internationella företaget.

Jämföresen finns här

Posted on

Ny spännande rapport från SvDs medarbetare på Mars

Har någon gjort en bakgrundskoll på Lars Berge? Jag menar nu en riktigt bakgrundskoll. Inte bara en som kollar om han själv gjort något olämpligt, utan en som går generationer bakåt. Hur ska jag annars veta om jag kan läsa Lars Berges krönikor med gott samvete.

Det finns kanske någon nazist eller kommunist i Lars Berges släkt. Finns det någon förbrytare? Någon som stulit, kanske misshandlat sin fru eller sina barn. Finns där någon alkoholist eller knarkare? SvDs läsekrets är stor och fäster avseende vid olika saker. Därför är det viktigt att alla aspekter av olagligheter och oetiskt handlande kartläggs generationer bakåt i Berges släkt. Åtminstone borde Lars Berge kräva det, eftersom han gör det av tänkbara leverantörer.

För min egen del behöver jag inte rota i Berges släktförhållanden efter kriminella, missbrukare eller idioter. Berge skriver så dumt att han diskvalificerar sig på egna meriter. Man kunder rent av tro att han bor på en annan planet.

Han avfärdar kylskåpstillverkarnas miljöambitioner med hänvisning till att deras företagsledningar för 60 år sedan samarbetade med nazisterna på vedervärdiga sätt. Men vad är det jag läser? Menar han att ett företag inte kan ha några miljöambitioner om helt andra människor handlade grovt oetiskt i företagets namn för 60-70 år sedan.

Man kan inte bedöma företag utifrån vad de gjorde för 60-70 år sedan. De ska bedömas utifrån vad de gör nu. Konsumenter med Berges inställning kommer att välja ett energislukande kylskåp från en tillverkare utan historia framför ett energisnål och miljövänligt från en tillverkare som samarbetade med naziregimen på 1940-talet. Vem vinner något på det?

Berge framstår som helt världsfrånvänd när han slutligen gör den häpnadsväckande upptäckten att företag finns för att generera vinster åt sig själva och sina aktieägare. Han ser ju vuxen ut på bildbylinen men han tycks vara född igår. Hur kan man annars göra stor sak av detta välkända faktum.

Sen passar han på att uttala sig om en yrkesgrupp som han helt uppenbart inte har någon som helst koll på: PR-konsulterna. Berge skriver nämligen att dessa ”enträget försöker övertyga oss om något helt annat” än att företagen finns för att skapa vinster.

Den PR-konsult som ger sig på ett så dumt uppdrag som att försöka övertyga någon enda människa om att kommersiella företag inte har som mål än att tjäna pengar kan lägga ned verksamheten. Jag kan faktiskt bara se en tänkbar karriärmöjlighet för en PR-konsult som saknar verklighetskontakt så till den grad. Det är att bli krönikör i SvD.

Läs själv
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sokes-kylskap-utan-kopplingar-till-hitler_6444490.svd

Posted on

Varför svarar de inte när man ringer?

Det blir svårare att komma fram till den man ringer. Slutsatsen baseras på min egen erfarenhet och saknar vetenskapligt stöd. Men jag tror att många känner igen sig. Orsaken tror jag helt enkelt är den att telefonsamtalets betydelse har nedgraderats.

En gång i tiden var telefoner relativt ovanliga och telefonsamtal dyra. Även om Sverige tidigt blev ett telefontätt land dröjde det innan det var självklart att det fanns en telefon i varje hushåll. Unga som flyttade hemifrån, studenter i studentbostäder och andra förlitade sig på telefonkiosker med mynttelefoner.
Telefonsamtalen var färre och viktigare. Att svara när det ringde fick alltid högsta prioritet.

Idag finns fler abonnemang än människor i Sverige. Telefonsamtalen är många, långa och billiga. Många samtal är viktiga men andelen samtal som är tidsfördriv eller rena tidtjuvar har ökat. Att svara i telefon är därför ingen självklarhet ens när man kan. Och det är långt ifrån säkert att man kan svara.

Faktum är att det egentligen är en lycklig slump om en person har möjlighet att svara vid just det tillfälle, den bråkdel av en minut, då ringsignalen från ditt samtal ljuder.

Många har arbeten som gör att man inte kan prata i telefon över huvud taget. Men inte ens tjänstemän på kontor kan alltid svara. En stor del av tjänstemannens arbetsdag går åt till möten. Resten av dagen sitter han upptagen i telefon! Blir det en stund över att, läsa epost, samla tankar och skriva det som måste skrivas kan det vara nödvändigt att göra sig oanträffbar på telefon.

Att det överhuvud taget går att prioritera ned inkommande telefonsamtal på detta sätt beror på möjligheterna att tala in meddelanden och skicka SMS och epost. En del av mina kontakter har jag helt slutat ringa. Jag skickar SMS. Epost är på många sätt överlägset både SMS och telefonsamtal i och med att man kan bifoga texter, bilder, filmer. Nackdelen är naturligtvis att det handlar om envägskommunikation. I ett samtal styr man sig gemensamt fram till det som behöver diskuteras – det andra kan man lämna därhän.

Länge har telefonsamtalet varit det naturliva sättet att ta en första kontakt. En kontakt som följs upp med ett mail eller kanske ett möte. Jag tror det är dags att tänka om. Den som ringer har nästan definitionsmässigt ett större intresse av att samtalet kommer till stånd än den han ringer till. Har man väl lyft på luren vet man inte hur långt samtalet blir, om det är värdefullt eller bara stjäl tid.

Ett SMS är förmodligen en bättre första kontakt. Det talar om vad du vill och hur du nås. Den som får SMS:et kan då ringa vid en tidpunkt som passar honom. Du ska då ha mycket starka skäl för att inte svara, även om det kanske bara är för att be att få ringa upp när mötet är slut.

Posted on

Politiskt korrekt reklam. Del 1: Jula

Häromdagen damp Julas broschyr “Bilglädje” ned i brevlådan. Framsidan pryds av en bild på en familj som av allt att döma gör sig klar för en bilutflykt. Sonen tittar på medan mamma fyller bilens däck med luft från familjens fina kompressor. Pappa kommer med matsäcken i en praktisk bärkorg i ena handen och fiskespöna i den andra.

Traditionell utbudsreklam med grejer och priser på bild. Det traditionella könsrollsmönstret har bruits på bilden. Det är så ovanligt i reklamsammanhang att jag reagerar över det. Det känns tillgjort. Man anar en strävan efter politisk korrekthet bakom bilden. Det är synd.

Det är synd att jag reagerar så. Det är klart att det ska vara kvinna som fyller på luft i däcken och en man som kommer med matsäcken. Det blir ju bättre reklam så, det väcker åtminstone lite uppmärksamhet, genererar en bloggkommentar. Därtill är det nog ett litet, litet steg mot en värld där könsrollsmönstren inte är helt cementerade.

Nästa gång hoppas jag dock att kvinnan på bilden får ha en av Julas praktiska mekaroveraller på sig. Vita jeans är ingen idealisk klädsel för den som fyller luft i bildäcken.

(Rubriken tar höjd för framtida observationer av poltiskt korrekt reklam. Ännu vet jag inte vilka)

Posted on

”Doers” snackade på TEDx Almedalen


Twingly och Greatness PR förtjänar en eloge för sina välarrangerade TEDx i Almedalen både i år och förra året. I år var temat ”Doers” med Anna Sterner, Martin Frey, Britt-Marie Ahlenius, Per Cromwell, Sara Damber och Nils Landgren som talare.

Både Anna Sterner (Tidningsutgivarna) och Frey (Blocket) varvade berättelser om vad de gjort med reflektioner över vad som kännetecknar en doer och hur det yttrar sig i handling. Efter deras båda framträdanden började konturerna av en doer avteckna sig. Själv fångade jag upp ett och annat som jag tror kan stärka mina egna doer-sidor.

Britt-Marie Ahlenius berättade också om sin egen karriär. Helt klart har hon åstadkommit mycket och dessutom låtit tala om sig. Men med någon timmes distans till hennes anförande är det nog en annan egenskap som framträder tydligare än just den dådkraft man förknippar med en doer: Envishet. Ahlenius berättelse om hur hon förändrat Riksrevisionen under stort motstånd präglas av uthållighet, tålamod och envishet.

Ahlenius förvånade åtminstone mig när hon sa att hon tror att det som gör en doer är medfödda egenskaper i hjärnan. Samma eller liknande egenskaper som finns i hjärnan hos de som får sina kickar när de söker fara. Jag delar inte hennes uppfattning, för vad den nu kan vara värt. Några må ha bättre förutsättningar än andra att bli doers men jag tror att det är fråga om en inställning och om metoder och arbetssätt.

Per Cromwell, från kommunikationsbyrån Studio Total, hade stuvat om sitt vanliga anförande för att göra det roligare för oss. Det var förmodligen ett misstag. För den som argumenterar att berättelsen är det centrala i kommunikationen blir det naturligtvis besvärande att den egna historien hackar. Vi fick höra om byråns mest kända berättelser. Den när Gudrun Schyman eldade upp 100 000 kronor i Almedalen förra året och om Kulturpartiet för ytterligare några år sedan. Vi fick också veta att byrån föreslagit ett bryggeri som ville lansera ett nytt öl att man skulle hyra helikoptrar och legosoldater och flyga till Lybien och slå en ölflaska i huvudet på Kadaffi.

Sara Damber, initiativtagare till Friends och Playing for change, berättade engagerat om sina egna upplevelser som ledde fram till bildandet av Friends och om andra doers hon träffat som genom egna initiativ bidrar till att göra världen till en bättre plats. Det centrala budskapet, som jag uppfattade det, är att var och en har makt att förändra. Några egna reflektioner kring vad som utmärker en doer gjorde hon inte. Men kanske är det så enkelt att en sann doer hellre gör än reflekterar över görandet.

Nils Landgren bjöd på sitt livs historia i kondenserat format. Också här är det en berättelse om någon som gör saker som inte alla andra gör. Och som gör dem trots att omvärlden är oförstående eller hånande. Att välja trombon som instrument i barndomens Degerfors, att bli musiker istället för att arbeta på bruket, att bli kapellmästare trots att han spelar trombon, att bilda ett band med två trummisar, en kontrabas och en trombon… Med Nils Landgrens närvaro, hjärtlighet och öppenhjärtlighet blir det en inspirerande och varm berättelse.

Men Nils Landgrens dådkraft har inte inskränkt sig till den personliga sfären. Han berättade också om sitt arbete tillsammans med Läkare utan gränser som bland annat inneburit konserter i slummen i Nairobi. I det sammanhanget knöt han också an till Per Cromwells anförande genom att säga att för de 100 000 kronor Schyman eldade upp hade 200 barn fått mat så de levt till vuxen ålder.

Som kronan på verket avslutade Landgren med att spela ett medley med Ack Värmeland du sköna och Mission Impossible-signaturen medan han plockade isär sin trombon och sen ihop den igen. Därpå som extranummer ”Vem kan segla förutan vind” där publiken överraskade med att sjunga med.

– – –
(Nils Landgren raljerade lite över det engelska uttrycker doers, som han gav ett riktigt närkingskt uttal när han sa ”Jag är en doers”. Direkt översatt blir väl doer närmast ”görare”. Men att säga ”jag är en görare” låter barnsligt. På svenska vill vi gärna att våra substantiv ska vara lite mer avancerade än något ett barn hade kunnat hitta på. Engelsktalande verkar inte vara lika känsliga. Därför tvingas vi hålla till godo med uttryck som ”handlingskraftig människa” eller möjligen ”dådkraftig människa”.)

Posted on

Gröna gubbar gör Fastighetsägarna synliga


Varje år brukar någon eller några organisationer använda sig av ”uniformerade deltagare” i Almedalen. De låter större eller mindre skaror av människor med uppseendeväckande klädsel vandra runt i Almedalen. De fångar både medias och deltagares uppmärksamhet och kanske nyfikenhet. En bra början på ett kommunikationsförsök.

Det är också ett relativt billigt sätt att fånga uppmärksamheten. Jag gillar kommunikation där en bra idé är viktigare än en bra budget. I år använde sig Fastighetsägarna av metoden i Almedalen. En grupp män i gröna trikåer som till och med täckte ansiktet dök upp i själva Almedalen . Det dröjde inte länge förrän de uppmanades posera framför TV-kameror på plats. Vilket eventuellt medieutrymme det genererade vet jag inte. Förmodligen lite. Det fanns ingen representant för Fastighetsägarna på plats att intervjua.

Men de gröna gubbarna syntes och väckte nyfikenhet. Det var många som liksom jag gick dit för att se vad de var för några. De liksom jag stod snart med en flyer i handen där vi kunde läsa om Fastighetsägarnas syn på hyror, skatter och regler.

Posted on

Mediedrevsdebatt utan nerv


Forskaren Mia-Marie Hammarlin, Expressens chefredaktör Thomas Mattsson, förre pressekreteraren i statsrådsberedningen Edvard Unsgaard, Hovets informationschef Bertil Ternert, tidigare hovreportern Daniel Nyhlén, PR-konsulten och tidigare journalisten Staffan Dopping utgjorde den namnkunniga panelen vid Ullman PR och Marknadsföreningens diskussion om drevjournalistik. Någon riktig glöd blev det aldrig i diskussionen. Det mesta som sades var välgenomtänkt, nästan diplomatiskt och föga provocerande.

Edvard Unsgaard tvingades avgå till föld av publiciteten som följde hans Facebookuppdatering (var det väl) om arbetslinjens förtjänster när städfirman snabbt städade bort bajs i trappuppgången. Han visade stor förståelse för att media fungerar som de gör. Problemet menade han mera är hur andra reagerar på publiciteten. Han skulle gärna se att folk hade mer is i magen, om jag tolkar honom rätt.

Bertil Ternert var märkligt upptagen vid anonyma källor. De gör det svårt att värdera den information media refererar menar han. För mig framstår det som ett rätt märklig och egentligen oväsentligt bekymmer. Han bör dock ha fått en del bra tips med sig från panelens journalister som berättade om när och hur media lyssnar på hovets önskemål om att värna kungafamiljens privatliv.

Thomas Mattsson har helt klart en välgenomtänkt policy för vad hans tidning ska publicera och inte. Statsmannamässigt avstod han också från att kommentera andra mediers publiceringsbeslut. I fallet med aftonbladets nya Littorin-artiklar med konstaterandet att hans tidning inte skrivit om Littorin på ett år

Staffan Dopping och Bertil Ternet konstaterade båda att de som ”går i täten” för ett drev oftast har mer på fötterna än de medier som hakar på. Dopping konstaterade att det paradoxalt nog ofta är ”fin-media” som hamnar i den sitsen.

Daniel Nylén försvarade den dedicerade ”kungajournalistiken” och menade att det är ett av de svåraste jobben en journalist kan ha.

Posted on

Oväntad dramatik när benen svek opionsbildare

Mitt första rktiga event som jag var på i Almedalen fick ett oväntat slut. Bloggplats H12s paneldiskussion “Opinionsbildare på egna ben” tog abrupt slut när moderatorn Martina Lind svimmade. Förmodligen av värmen i det tält där diskussionen ägde rum.

Det sades ett och annat klokt men naturligtvis är det just svimningen som folk kommer att minnas. Själv grips jag av något slags kvällstidningsmentalitet. Jag borde väl summera klokheter och kommentera dem. Men det får i så fall bli senare. Just nu nöjer jag mig med sensationsjournalistik.

Någon nyhetsfotograf är jag dock inte. Kvällstidningarna hade haft en bild på själva svimningen. Jag har en på en panel som fortfarande står upp.

Posted on

Saab, Nokia och Sony Ericsson på lista över dödsdömda varumärken

Siten 24/7 Wallstreet listar varje år 10 varumärken de tror kommer att dö under året. De är inte överdrivet träffsäkra. Av de på förra årets lista är sju fortfarande kvar. Att årets lista upptar Saab och Nokia känns väl inte helt gripet ur luften. Att Myspace finns med på listan är inte heller en stor överraskning. Från att ha varit på allas läppar hör man nu nästan aldrig talas om Myspace. Själv har jag nästan slutat använda tjänsten. Listan publicerades för drygt en vecka sen. Häromdagen såldes Myspace för 35 miljoner dollar. Var det en dödsstöt? Den som lever får se.

Mer förvånande, åtminstone för mig, är att hitta Sony Ericsson där men kanske är det så att de har en mycket starkare position på den svenska marknaden än i resten av världen. De övriga varumärkena på listan (som har en tydlig amerikansk slagsida) är Sony Pictures, Soap Opera Digest (nån som vet vad det är?), American Apparel, Sears (eller Kmart), Kellogg’s Corn Pops och A&W (en till okändis).

Listan finns här