Det går inte så bra

Kinnekulle Ring. 147:an med R-däck och grymt grepp.
Kinnekulle Ring. 147:an med R-däck och grymt grepp. Men med ett motorhaveri väntande runt hörnet.

Den här sommaren skulle jag vara snabbare än någonsin. Ny bil, sänkt och uppstyvad. Prioritet i både almanacka och budget. Kinnekulle, Knutstorp, Gotland Ring… Här skulle sättas personbästa. Tider att skryta med.

Egentligen var det förra sommaren det skulle hända. Då var bilen nyinköpt. Pengar investerade i ny hård och sänkt fjädring. Och det började ganska bra. Premiär på Gelleråsen. Det första gången jag körde där, så att det inte blev några riktiga kanontider kan jag överse med. Sen Ring Knutstorp i Skåne. Också första gången. Bra tider. Mina bästa varv kunde mäta sig med tider satta på tävling av någorlunda jämförbara bilar. Jag var på rätt väg, helt klart.

Ståndsmässigt kan tyckas menändå så fel. 147:an bärgas från Gotland Ring 2012.
Ståndsmässigt kan tyckas men ändå så fel. 147:an bärgas från Gotland Ring 2012.

Sen Gotland Ring. Tider i klass med vad banans instruktör menade var möjligt med de däck jag hade. Men där var det slut på det roliga. Motorhaveri och bärgartransport från banan. Resten av säsongen och budgeten gick åt till reservdelar och motorreparation.

Trasigt!
Trasigt!

Årets säsong började med nylagad motor, nya fälgar, nya däck och dyrköpt vetskap om hur viktig oljenivån är. Premiären blev på Kinnekulle.

Iväg som ett skott, pinsamt dåliga spårval men fantastiskt grepp. Men inte ens bra grepp kan kompensera dåliga spårval i en motorsvag bil. Till andra stinten lade jag band på mig, försökte minnas spår och bromspunkter. Men det gick i alla fall inte fort. Tider runt 1:16. Jag har kört fortare på en blöt ”Kullen”. Tredje stinten och det där bekanta obehagliga ljudet från motorn, varningslampan ”Engine Oil Pressure Low”. Bara att avbryta och rädda det som räddas kan.

Den här gången gick bilen att köra, trots trilskande motor. Till Marieberg utanför Örebro. Där tog resan slut.

Bärgning till bärgarens depå. Hitta en ny motor (Tack Marco) . Hitta en verkstad som byter till ett överkomligt pris (Tack Claes). Ordna med släp och dragbild och förare med rätt behörighet (Tack Eiert).

Eiert hos bärgaren i Örebro.
Eiert hos bärgaren i Örebro.

Nu är bilen hämtad i Örebro och körd till verkstan i Haninge. I veckan hämtar jag motorn i Avesta och kör den till Haninge. Sen hämtar jag bilen där. Sen är budgeten väl överskriden och säsongen slut för min del.

 

Comeback på räserbanorna

Röd Alfa Romeo 147 i en kurva på racerbanan Gelleråsen
Röd Alfa Romeo 147 i en kurva på racerbanan Gelleråsen
“Strykjärn” och “go cart” är ord som ligger när till hands när 147:ans vägegenskaper ska beskrivas. (Foto: Mattias “Spirit” Arvidsson)

Efter flera års uppehåll i banåkandet har jag gjort comeback på de svenska räserbanorna. Ett länge uppdämt behov förlöstes med min nya ”banbil”. En Alfa Romeo 147 2.0 TS. Premiären begicks på Gelleråsen.

Trots att min klubb inleder säsongen på Gelleråsen varje år har jag aldrig kört där tidigare. Min gamla banbil (en Alfa Romeo GTV6 -87) har aldrig varit klar i tid. Och det var just det att det blivit mer skruva än åka som gjorde att jag bestämde mig för att satsa på en ny bil.

Den nya bilen har fått nya coilovers (integrerade stötdämpare och fjädrar). Den är sänkt, så att tyngdpunkten blir lägre. De nya stötdämparna och fjädrarna är hårdare än orginalen. Tillsammans gör det att bilen går att köra snabbare i kurvorna. Jag har också bytt bromsbeläggen till racebelägg så att jag kan bromsa senare. I övrigt är bilen original. Hittills har jag också kört på vanliga standardäck. Det är dags att köpa nya däck och kanske blir det sk R-däck istället. Men det är långt ifrån säkert.

Bilen väger med mig bakom ratten lite drygt 1400 kg och har bara 150 hk. Det är med andra ord igen raket. Lite av tjusningen ligger där. Om det ska gå undan måste man se till att behålla farten när man väl fått upp den. Det blir med andra ord avgörande att hitta rätt spår runt banan, inte bromsa i onödan och utnyttja det grepp man har maximalt. Enkelt uttryck: Man måste köra bra.
Att hålla jämt med betydligt mer motorstarka bilar eller rent av köra fortare än de är en oerhörd tillfredsställelse.

Jag tror också att det är väldigt lärorikt att köra en sån bil. Det finns inga genvägar.

Sen Gelleråsen har jag hunnit med en heldag på Kinnekulle Ring också. Näst på tur står Knutstorp. Också där blir det första gången. Det är långt till Skåne från Stockholm så det har aldrig blivit av. Men faktum är att med en modern bil som 147:an, med luftkonditionering och allt, är det inte en särskilt jobbig resa. Men den tar ändå tid. Man måste åka ned dan innan och jag tror inte att det är någon vidare bra idé att köra hem samma dag. Att köra bana tar på krafterna och dessutom har man en tendens att bli fartblind. Jag räknar med att köra på Gotland Ring också i sommar. Det är min favoritbana.

Här finns en video filmad inifrån min bil på Kinnekulle.
Och här en video filmad inifrån min bil på Gelleråsen.