Sommarens raklödderfynd

En gammal raktvål från Barnängen i oöppnad originalförpackning. Ett loppisfynd så gott som något.

I sommar har jag råkat på två svensktillverkade raktvålar. Det ena är en raktvål från Barnängens, som har många år på nacken. Den andra en nytillverkad raktvål. Jag överraskar mig själv med att författa en raktvålsrecention.
Barnängentvålen har jag inte provat. Jag vet inte om jag kommer att göra det. En oöppnad raktvål med 30-40, kanske 50 år på nacken kanske ska få vara kvar i sin förpackning. Hur det blir med den saken får vi se.
Den andra raktvålen var en besvikelse. Det började som en glad överraskning på Krusmyntagården på Gotland. En svensk raktvål! Från Klockargården i Norberg. Den spontana reaktionen blev naturligtvis: Den måste jag prova. Men jag var inte helt såld ens från början. Trots en imponerande lista av eteriska oljor i innehållsförteckningen tycker jag att den mest luktar kummin. Lime, lavendel, grönmynta, rosmarin cineol, eukalyptus och pepparmynta finns med i innehållsförteckningen.
“Förtvålade oljor” av cocosolja, olivolja, ister, ricinolja, sheasmör, kakaosmör och bivax gör innehållsförteckningen komplett. Texten på framsidan nämner också kaolinlera som “renar huden & ger extra mjukhet”.
Tvålen löddrar snabbt men det är trots alla ingredienser ett tunt lödder som fort “dör”. Den luft rakborsten arbetat in försvinner fort och löddret faller ihop. Dess förmåga att binda vatten är lyckligtvis bättre än förmågan att binda luft och det går att raka sig med tvålens tunna lödder. Någon upplyftande erfarenhet är det dock inte.

Fördelen med att vara glömsk

Alunstift, Arko raktvål, rakborste, rakhyvel och paket med rakblad.

Alunstift, Arko raktvål, rakborste, rakhyvel och paket med rakblad.

På hotellrummet i Istanbul upptäckte jag att jag glömt necessären hemma. Hotellets engångstandborste var överraskande bra. Men rakhyveln funderade jag aldrig ens på att sätta till ansiktet. Jag blev helt enkelt tvungen att köpa en ny. I basarkvarteren hittade jag allt jag behövde hos en gatuförsäljare.

En rakhyvel, en rakborste, en raktvål, fem rakblad och ett alunstift för 25 TL vilket motsvarar knappt 100 kronor. Raktvålen är helt fantastisk. Redan förpackningen gör den till en favorit. Ingen elegans men dess härliga 1950-60-talsdesign tilltalar mig. Men den stora överraskningen är skummet. Det är helt enastående. Det går lätt att vispa upp ett tjockt skum. Raktvålen har en tvålig doft med en lätt ton av citrus och känns välgörande mot huden. En snabb internetsökning visar att många uppskattar tvålen, både för dess lödder och för dess pris. Men doften delar världen i för och emot. Arko – en turkisk raktvål som funnits på marknaden sen 1957 och ett namn att lägga på minnet.

Rakhyveln är en sån med “mekanism” som jag har sedan tidigare. Dvs man skruvar längst ned på skaftet så öppnar sig den översta delen av rakhyveln så att man kan byta blad. Den är tillverkad i Kina och ganska mycket tyngre och något större än min tidigare rakhyvel. Någon jämförande utvärdering av de båda hyvlarna har jag inte hunnit göra. Första intrycket är dock att det är lite lättare att raka sig med den nya hyveln. Tyngden gör att man inte behöver använda något nämnvärt tryck mot huden. Det borde borga för färre skärsår.

Vad för slags borst det är i rakborsten kan jag inte avgöra. Inte är den vacker men under de få gånger jag hunnit använda den har den funkat. Några strån har lossnat men det kanske man kan acceptera hos en ny borste. Jag tänker att några strån inte bundits fast ordentligt. Fortsätter den tappa hår är det naturligtvis inte bra.

Rakbladen? Efter bara två rakningar är det svårt att säga något säkert. Men so far, so good. Alunstiftet har inte kommit till användning.

Gata med affärer i Istanbul
Gata i basarkvarteren i Istanbul där jag köpte mina rakdon

Tidigare postning om rakning:
Säkerhetsrakhyvelns återkomst

Säkerhetsrakhyvelns återkomst

Rakdon

Rakdon
Rakdon
Jag har länge stört mig på att rakblad är så dyra. Även om jag kanske inte måste gå från gården för rakbladens skull irriterar prissättningen mig. Det är störande att det är billigare att köpa ett paket med en rakhyvel och ett eller kanske två rakblad än att köpa ett paket med rakblad utan hyvel. Lägg där till inflationen i antal skär per rakbladshuvud. Två, tre eller fyra skär? Inte kan jag säga att skillnaden är särskilt stor. Däremot är skillnaden mellan första och fjärde rakningen med ett och samma rakbladshuvud stor. Dessa rakbladseggar blir snabbt slöa. Skillnaden mellan de minst dyra och de dyraste är att blodbadet uppstår redan vid andra rakningen med de billigare och vid den fjärde eller femte med de dyrare.

Jag har tänkt att jag skulle lura rakbladsbranschen genom att återgå till gammaldags rakblad. Sådana där tunna stålblad med en egg längst varje långsida. De räckte längre innan de blev slöa. För någon vecka sen kom jag mig för att kolla om det fortfarande fanns att köpa sådana rakblad. En snabb nätscanning visade då att det pågår ett veritabelt uppror mot det nya rakbladsvanvettet. Den gamla “säkerhetsrakhyveln”, ja till och med rakkniven är på frammarsch. Återförsäljarna är legio på nätet och förutom rakhyvlar, rakknivar och rakblad så säljs det rakborstar och raktvålar av oräkneliga märken med mängder av olika dofter.

När jag köpte min första rakhyvel på sent 70-tal hade jag gärna köpt en fin Gillette-hyvel med mekanism. Man vred på nedersta delen av hyvelns skaft och den översta delen av rakbladshållaren öppnade sig. Men det fick bli en billigare hyvel. Jag hade helt enkelt inte råd med den fina Gillette-hyveln. Så gott som alla rakhyvlar som är till salu idag är av samma modell som den jag köpte. Man skruvar av hela huvudet från skaftet, lyfter av den översta delen av huvudet och sätter dit rakbladet, varefter man sätter tillbaka toppen och skruvar tillbaka huvudet på skaftet. Det fungerar utmärkt det med.

Weishi-rakhyvel
Jag hittade dock en koreansk rakhyvel av märket Weishi som har Gillette-mekanismen. Den kallas för Butterfly-mekanism i annonserna. Hyveln är på det hela taget en kopia av en av Gillettes 60-talsmodeller. Jag köpte den och har nu hunnit använda den tillräckligt länge för att bilda mig en hyfsat god uppfattning om den.
Det första som slår en är hur lite den väger. Hela hyveln är i högblank metall. Lättmetall utan tvekan. Den är också något mindre än jag föreställt mig. Dvs att skaftet är kortare. Varken vikten eller skaftets längd är dock några problem när jag rakar mig. Rutmönstret på skaftet ger ett bra grepp om hyveln. Mekanismen som öppnar stänger huvudet fungerar också bra. Mekaniken känns oväntat tight för att vara en billig lättmetallskonstruktion. Med rakhyveln följde ett plastetui (också det formgivet som Gillette-förlagans). Sammantaget känns det som en nästan perfekt reserakhyvel. För dagligt bruk överväger jag att köpa något annat. Något tyngre? Snyggare? Flärdfullare? Jag vet inte. Helt onödigt egentligen.

Feather rakblad
Med rakhyveln följde ett rakblad. Ett koreanskt blad av märket Dorco. Det var inte bra, kan man sammanfatta. Det fick mig faktiskt att börja tvivla på att det var en bra idé över huvud taget, detta att övergå till att raka mig med säkerhetsrakhyvel.
Från det jag beställde rakhyveln till dess att den levererades gick det tre dagar. Under dessa tre dagar rakade jag mig inte. Min tredagarsstubb var alltså den utmaning som rakbladet mötte. Tyvärr kändes rakbladet slött redan från början. Det drog i skäggstråna istället för att skära av dem direkt. Upplevelsen var i klass med den man får när man rakar sig andra gången med en billig engångshyvel.
Men när rakbladen från Feather anlände några dagar senare var det dags för en duell mellan ett nytt Featherblad och Dorcobladet som använts en gång. Banan var även denna gång min tredagarsstubb.
Det behövdes inte många drag med hyveln med Featherblad i för att inse att det är rakbladen som gör skillnaden. Halva ansiktet rakades snabbt och bekvämt, nästan som om det inte funnits något skägg där. Först medhårs och sen mothårs. Det är först när rakbladet ska möta skägget mothårs som det över huvud taget märks att jag har skägg.
Jämförelserakningen med Dorcobladet på andra halvan av ansiktet känns likadan som första gången bladet användes. Den gör sitt jobb men drar i stråna och ger en oangenäm rakning. När det var dags att raka mothårs bytte jag blad och avslutade rakningen med Featherbladet.
Rakblad för säkerhetsrakhyvel

Resultatet och upplevelsen
Efter att ha använt mig av säkerhetsrakhyveln kan jag konstatera att det inte är svårare att raka sig med den än med en modern flerbladshyvel. Det är inte förvånande på något sätt. Från min tidigare användning av säkerhetsrakhyveln minns jag det som helt okomplicerat. När jag nu surfade på rakning inför köpet av hyveln stötte jag på olika instruktionsvideor och skrivna instruktioner för hur man rakar sig med säkerhetsrakhyvel. Inget fel i det kanske men när man hör att den eftersträvade vinkeln på rakhyveln under rakningen ska vara 30 grader börjar man fundera. 30 grader? Hur mycket är det? I praktiken ger det sig automatiskt. 30 grader är den vinkel som fungerar bäst. Vilken det är märker man snabbt. Till all lycka är 30 grader dessutom en vinkel som känns naturlig att hålla rakhyveln i.
Med ett bra rakblad, som Feather, är både resultatet och upplevelsen av rakningen likvärdig med att raka sig med ett bra flerbladshuvud. Det är bara när jag rakar mig mothårs på överläppen närmast näsan som jag tycker att det blir besvärligt med säkerhetsrakhyveln. Men å andra sidan är hyveln med flerbladshuvud inte lätt att manövrera där heller.

Priset
Rakhyveln betalade jag 200 kronor för. Det går att hitta något billigare hyvlar och för 50 kronor till finns det många att välja bland. Utslaget på många års rakning (en rakhyvel håller i en evighet) blir kostnaden för själva hyveln nästan försumbar. Rakbladen från Feather betalade jag 59 kronor för 10 stycken för. TIll det tillkom frakt på 29 kronor. Det är en oproportionerligt stor del av kostnaden. I mitt fall delade rakbladen fraktkostnaden med ett alunstift. Nästa gång beställer jag fler rakblad. Frakten per blad blir lägre. Priset per blad blir 7:90, 7:35 eller 5:90 beroende på om man slår ut fraktkostnaden på rakbladen bara, delar fraktkostnaden lika mellan rakblad och alunstift eller bortser från fraktkostnaden helt (vilken kan vara relevant om man jämför priser med andra rakblad på nätet. Vid en snabbkoll på nätet i skrivande stund hittar jag Wilkinsson Extreme 3 i 8-pack för 60 kronor och Gillette Fusion rakblad i 4-pack för 91 kronor).
Att säkerhetsrakbladen är billigare än flerbladsystemens rakblad tycker jag verkar klart. Hur mycket billigare beror på hur de håller skärpan i förhållande till flerbladssystemen. Säkerhetsrakbladet har två eggar. Det ger det en fördel. Om det slits lika fort som en flerbladshyvel räcker den dubbelt så länge.

Rakolja
Rakning är en gammal näring. Nuförtiden är det inte någon stor inkomst för barberare. Men rakning är vad jag förstår den enda källan till inkomster från män för kosmetik- och parfymbranschen. Rakblad, raklödder och after shave är vad man säljer. Att branschen på olika sätt försöker hitta nya produkter på området är därför inte förvånande. När jag gjorde min raknings-sufrning på Internet stötte jag på en för mig helt ny produkt: rakolja. Jag blev både nyfiken och skeptisk.
Rakoljan har man på sig innan man har på raklöddret. Jag provade med Niveas duscholja redan innan jag fått mina nya rakdon, med en flerbladsrakhyvel.
Det var en positiv överraskning. När jag sen var på resa och stod i tax-free-butiken kollade jag efter rakolja. De hade en, från Clarin. Det var dyra droppar och jag avstod från att köpa den. Men tanken på rakoljan borrade sig djupare in i vill-ha-delen av hjärnan. Några dagar senare stövlade jag in på NKs manliga depå (!) och köpte lika dyra droppar (195 kr för 60 ml) från Truefitt & Hill (Ultimate Comfort Pre-shave Oil). Den har en diskret doft av citron. Också den rakoljan fungerar bra. Men faktum är att Niveas duscholja, som i jämförelse nästan är gratis, fungerar lika bra.

Raklödder
Mitt nyväckta intresse för rakning fick mig att minnas att jag för många år sedan investerade i en fin rakborste med grävlingshår. Grävlingshår påstås ha ojämförligt bra förmåga att binda vatten. Rakborstar med grävlingshår ska därför vara bäst för att vispa upp ett fint lödder med raktvål.
Att göra sitt eget raklödder med borste och raktvål är dock en rätt tidskrävande manöver. Att få ett lika tjockt och fast lödder som man får ur sprayburkar med raklödder kan man glömma. Mig har det i alla fall aldrig lyckats. Men någon gång då och då kan det vara kul, helt enkelt. Vill man ha rationella skäl till att köra med rakborste och raktvål får det väl bli miljöhänsyn.
Raktvålar kan vara hur dyra som helst. Köper man en tvål i en fin träask som man också kan vispa upp löddret i kan man utan problem få betala 600 kronor. En refill kostar sen runt 200 kronor. Men man kan också köpa en tvål i träask för 200 kronor. För egen del köpte jag en raktvål från Palmolive för 19 kronor på stormarknaden.
Något säger mig dock att raklödder från burk kommer att vara min melodi även fortsättningsvis.

Mer om rakning och rakdon:
Fördelen med att vara glömsk