Många planerar redan för Almedalen 2013

Människor och tält i Almedalen

Människor och tält i Almedalen
Almedalen. Hjärtat i svensk politik och opinionsbildning under en vecka varje år.
Trots att det är nio månader kvar till nästa Almedalsvecka är många redan igång med planeringen för Almedalsveckan 2013. 37 procent av de som hade ett arrangemang 2012 uppger att de är igång med planeringen för arrangemang 2013. Detta enligt Dagens Opinion som citerar en undersökning från företaget Netigate. Enligt samma undersökning kommer 81 procent av arrangörerna från 2012 att vara med också 2013.

Är det då någon mening med att vara i Almedalen? Mitt svar blir ja. Med tillägget: Om man har en tydlig idé om varför man är där. Varför ska man då vara där? Det finns som jag ser det fem goda skäl att vara i Almedalen.

Träffa politiker och andra beslutsfattare. Almedalen är utan jämförelse den bästa chansen att nå så många politiker och opinionsbildare som möjligt på så kort tid som möjligt. Också för den som verkar i Stockholm är möjligheterna mycket större än annars. De som är här är här för att träffa andra och höra vad de tycker. Öppenheten i Almedalen saknar motstycke också i vårt öppna samhälle. För den som bor utanför Stockholm är skillnaden ännu större.

Skapa debatt och sätta en fråga på agendan. Chansen att få en kvalificerad skara åhörare är kanske bättre i Almedalen än någon annanstans. De som är där är, som sagt, i hög grad där för att lyssna och lära. Men med 1900 arrangemang under åtta dagar är konkurrensen hård. Här gäller det att ha kvalificerat material att presentera. Nya fakta och undersökningar är nästan ett måste. Gammal skåpmat räcker inte. Man ska inte underskatta kändisfaktorn. Relevanta och gärna aktuella kändisar i panelen är ett plus. Men framför allt gäller det att vara ute i god tid. De du vill ska komma måste i god tid kunna planera in ditt evenemang i sin Almedalsagenda.

Skapa publicitet. Här gäller det att inte ha för höga förväntningar. Trots att de stora tidningarna och etermedierna är välrepresenterade i Almedalen producerar de flesta inte mer än ett par, tre kanske fyra artiklar eller inslag per dag från Almedalen. Och då är dagens partiledartal ett av de givna ämnena. Om resten av utrymmet är konkurrensen benhård. Publicitetsknepen är många och listiga. Men det är bara ett fåtal som ger utdelning. Man ska dock inte glömma att också bransch- och fackmedier är på plats. Där ser chanserna till publicitet annorlunda ut.

Synas i bloggosfären. Den sk “bloggosfären” frodas i Almedalen. Bloggare och twittrare med inflytande på det offentliga samtalet på nätet är välrepresenterade i Almedalen. Till skillnad från “gammelmedia” behöver de inte hushålla med spaltutrymme eller sändningstid. De öser på allt vad de orkar och jagar nyheter, åsikter och skvaller efter bästa förmåga. Man kan delta i Almedalen med målet att får sina åsikter refererade i bloggosfären eller för att knyta kontakter för framtida försök.

Förutom att veta varför man är i Almedalen skadar det inte att veta hur.

Mingel. Almedalen är känt för sina mingel. Ofta framställs det som att minglen och rosévinet som ofta serveras där är det egentliga skälet till att deltagarna åker till Almedalen. Mingelarrangemang är uppskattade och vem vet, kanske hade Almedalen inte varit lika välbesökt utan dem. Det finns hur som helst gott om dem under veckans första dagar. Mot slutet av veckan vill inte så många lägga sina mingel eftersom deltagarna börjar troppa av efter onsdagen.

Att arrangera ett mingel kan vara ett led i en strävan att skapa en allmän godwill för sin sak, ståndpunkt, organisation eller företag. Det kan vara värt att fundera över om man vill konkurrera med de stora minglen i början av veckan, som ofta är lite prestigefulla att delta i, eller erbjuda de som är kvar i slutet av veckan ett arrangemang. Humor och underhållning med politisk udd är publikmagneter i Almedalen. Risken med arrangemang av detta slag är att folk kommer dit, har trevligt och går därifrån utan att ha fått något budskap med sig.

Att delta i mingel är ett sätt att träffa de opinonsbildare och beslutsfattare man vill nå. Men det fungerar också bra att söka upp dem i samband med seminarier, tal och föreläsningar. Man ska inte heller glömma barerna och restaurangerna. Att stövla fram till någon mitt i middagen är naturligtvis inte sätt att skapa sympati för sin sak. Men med iakttagande av lite takt och ton kan man närma sig både ledande politiker, organisationsföreträdare och företagsledare.

30 juni-7 juli 2013 är det dags för nästa Almedalsvecka. Arrangemanget har vuxit år för år och 2012 hölls 1 900 seminarier under Almedalsveckan. Med åtta partier i riksdagen har veckan vuxit till åtta dagar, eftersom grundkonceptet är att varje parti har “sin” dag under veckan. Men åtta dagar är i mesta laget för de flesta. Helt klart avtar mängden besökare i slutet av veckan. Åtminstone har det varit så de senaste åren då måndag till och med onsdag varit de “heta” dagarna.

Dagens Opinion om Netigates undersökning

Några ser hot där andra ser möjligheter

Drygt var tredje småföretagare (34 procent) oroar sig över är att förlora kunder pga ryktesspridning i sociala medier. Detta enligt Göteborgs Posten som refererar en undersökning som Trygg-Hansa gjort. Undersökningen visar, enligt GP, att 34 procent oroar sig över är att förlora kunder. Detta för att missnöjda kunder kan sprida dåliga rykten om företaget i olika sociala medier.

Två tankar slår mig på en gång. Den första är att det är ett väldigt pessimistiskt förhållningssätt till sociala medier. Likaväl som ryktesspridning kan göra att man förlorar kunder kan sociala medier leda till att man vinner kunder. Av GPs referat framgår inte om de två tredjedelar av företagarna som inte oroar sig för att förlora kunder istället ser möjligheten att vinna nya.

Den andra tanken är att det är väldigt sällan jag ser klagomål på olika företag och produkter hos de jag följer på Twitter och Facebook. Jag har känslan att det är vanligare att man delar med sig av det man tycker är bra. Kanske gäller det framför allt sånt som fIlmer, musik, restaurangtips och liknande. Men
nog läser jag också om hur nöjda folk är med sin resa, sin nya laptop, sin kamera och sin bil.

Enligt sajten Market.se baserar kunder sina inköpsbeslut mer på vad de läser på e-handelsplatser eller recensionssajter än via sociala medier som Facebook och Twitter. Market.se refererar en undersökning som undersökningsföretaget Lightspeed Research gjort bland 1 500 konsumenter.

GöterborgsPostens artikel om undersökningen
Sajten Market.se’s artikel

På fredagar når sociala medier flest

Tidningen Computer Sweden skriver att fredagar är bästa dagen att nå ut på Twitter. Torsdagar och fredagar är de bästa dagarna att nå många på Facebook. Orsaken är i första hand att användarna ägnar mer tid åt att läsa tweets och facebookuppdateringar dessa dagar.

Källan till Computer Swedens kunskap är dels en undersökning av Buddy Media och dels nyhetssajten Machable som refererar vad som framkommit på en konferens. Orsaken är, menar man, att användarna börjar planera för helgen och tappar lite av sitt fokus på arbetet. Det verkar rimligt.
Det stämmer också med mina egna erfarenheter av e-nyhetsbrev och sociala medier som säger att fredagar är bra dagar att nå ut på.

Computer Swedens artikel.

Hantverkare borde sluta prata i mobilen och satsa på sociala medier

Websiten Social Business skriver initierat och kreativt om affärsmässig användning av sociala medier. Där har Daniel Erkstam skrivit en artikel med titeln “Drömmen om den digitaliserade hantverkaren”. I artikeln argumenterar han för att hantverkare borde sluta prata i mobilen och istället satsa på sociala medier.

Han ger tre exempel på tillämpningar som hantverkare kunde ha nytt av:
1) Foursquare/Gowalla/Facebook places/Google places osv så att alla som vill kan följa vart hon/han är för tillfället.
2) Hantverkaren kan fota sina arbeten med mobilen och lägga upp bilder på twitpic/flickr/facebook.
3) Via Google Calendar skulle hantverkaren kunna dela ut sin kalender helt publik och låta folk se själva när han/hon har tid att ta på sig ett jobb.

Social business – Drömmen om den digitaliserade hantverkaren

Medborgarjournalistikens begränsningar blir tydliga på Tahrirtorget

Snabbt, direkt och ocensurerat. Det är medborgarjournalistikens styrka. Dvs de meddelanden på framför allt Twitter men också på Facebook och andra sociala mediesiter liksom mobiltelefonvideor på YouTube som berättar om “nyhetshändeser”. Men i rapporteringen från Egypten blir också begränsningarna tydliga.

Den som följer #Egyp,t #Jan25 eller #Tahrir på Twitter kommer att översköljas av en oerhört ström av meddelanden. Rapporter från folk i händelsernas centrum men också kommentarer från världens alla hörn. Det stora problemet är att mängden information gör händelseförloppet svåröverskådligt. I denna ström finns också rykten och desinformationskampanjer. Det blir därför också svårt att veta vad som är sant, vad som är falskt och vad som är missuppfattningar. Normalt brukar avsändarens trovärdighet ingå i varje enskild persons bedömning av rapporteringen. Men för de flesta kommer meddelandena i en twitterkanal från helt okända avsändare.
Invändningen är inget grundskott mot Twitter eller medborgarjournalistik men det har övertygat mig om att det kommer att finnas plats för redaktionella medier också i framtiden.

Lots of dogs that bite men in social media

Even some young people are sceptical to social media like Facebook and Twitter. “Whats the point in reading that some one you know is going to the bathroom” one teenager sneered the other day.

And yes. Much that is written on Facebook or Twitter is really silly, stupid or simply uninteresting. But still, if you add all these unimportant reports togheter, it may just be that it reflects the world better than any other media. It’s just like our everyday lives. Mostly they are undramatic or even dull. We are not used to having media report about “ordinary peoples” eveyday lives. We are used to media reporting about sensations, scandals or important events in society or politics.

Continue reading “Lots of dogs that bite men in social media”