Skrivbordsrensning:Jag hittade ett tal jag skrev när jag var informationschef på branschorganisationen IT-Företagen. Det bör ha varit runt 2005 och vi presenterade ett IT-politiskt visionsprogram kallat “Sverige 2.0”.
Det är naturligtvis alldeles för långt för att platsa på webben. Men den som trotsar formatet och läser ändå ska finna ett intressant perspektiv på IT med utgångspunkt i den då både uppblåsta och spruckna “IT-bubblan”.
Det kan också vara intressant att fundera över likheter och skillnader med diskussionen om sociala medier:
Lösningen på alla problem
I slutet av 1900-talet fanns det en väldig optimism inför framtiden. Mycket av den optimismen hade sin grund i förhoppningar som knöts till IT och telekom. IT i allmänhet och Internet i synnerhet var lösningen på alla problem.
IT skulle öppna möjligheter till nya affärer och framför allt möjligheten att göra affärer på ett helt nytt sätt. Förändringarna som väntade var så stora att gamla sanningar upphörde att gälla. Gamla ekonomiska samband upplöstes och en ny ekonomi såg dagens ljus.
Riktigt vad denna nya ekonomi innebar, var svårt att ge något entydigt besked om. Det enda man kunde vara riktigt säker på var, att om man såg någon begränsning, så gällde inte den i den nya ekonomin.
Det vilade lite av kejsarens nya kläder över det hela. Det var nog många som inte förstod bara vågade erkänna detta vänner emellan.
De som förvaltade egna eller andras förmögenheter tyckte sig se möjligheter att tjäna pengar snabbare på IT, än på andra områden och sökte med ljus och lykta efter projekt att investera i.
Så småningom stod det klart att de ritktigt stora pengarna de tjänade man om man gick in tidigt i projekt som blev framgångsrika. Det var inte lika tydligt att det egentliga framgångsreceptet var att kliva av i tid.
Kanske borde de roliga historier som florerade runt 1999-2000 ha stämt till eftertanke.
“Två investerare på Wall Street fick syn på en man med hästsvans på gatan. De gick fram till honom och presenterade sig och förklarade att de vill investera i hans företag.
Men jag har inget företag, svarade mannen med hästsvans.
That’s OK. We want to get in early, svarade investerarna”
Men det var inte bara investerarna som knöt förhoppningar till IT. Också inom politiken förstod man ITs potential. Men olika politiker såg nog olika potentialer. Vissa såg möjligheter att ökat deltagande i samhällsdebatten och en därmed förstärkt demokrati. Man såg möjligheter till livslångt lärande, till ökad internationalisering, till en jämnare geografisk fördelning av företag och inkomster m m.
Andra politiker såg potentialen i mediauppmärksamheten runt IT. De såg till att bli fotograferade med en Birgerson, med en Sturmark, med en Staël von Holstein…
Vi befann oss i en tillvaro där politiker som aldrig förr brytt sig om IT och entreprenörer och utan IT-bakgrund talade om hur ljus och vacker tillvaron skulle bli med hjälp av IT.
Allt såg löftesrikt ut.. Newsweek utnämnde Stockholm till Europas Internethuvudstad och Veckans Affärer utnämnde Birgerson till “Frälsaren”, låt vara med glimten i ögat, men ändå.
“IT-bubblan sprack”
Det var i början av år 2000. Sen hände någonting som är svårt att förklara. På tidningsspråk heter det att “IT-bubblan sprack”.
Det påtagliga resultatet av den spruckna bubblan var att kurserna på IT-aktier sjönk och det blev svårare att finansiera nyföretagande baserat på IT.
För det var naturligtvis inte IT som sprack, i den meningen att IT-tillämpningar slutade fungera. Eller att det inte gick att rationalisera verksamheter med hjälp av IT eller utveckla sin affär med hjälp av IT. Det innebar inte att det inte gick att öka produkters värde med hjälp av IT eller utveckla nya produkter med ett högt IT-innehåll.
Det var inte så att ungdomar slutatde spela mp3-filer och tog fram den gamla vinylsvarven. Det var inte så att folk slutade ta bilder med digitalkameran och började plåta med sin gamla Polaroidkamera. Ingen ställde undan PC:n och tog fram sin gamla skrivmaskin.
Det som sprack var förhoppningarna om en snar och stor avkastning på det kapital man investerat i IT-projekt.
Kanske var det den spruckna IT-finansbubblan som triggade igång lågkonjunkturen?
Det må vara hur det vill med den saken. I den allmänna bilden hade IT under loppet av, säg 5 år, gått från att vara lösningen på alla problem till att vara orsaken till alla problem.
Sken och verklighet
Men så är, och var, det naturligtvis inte. Det handlar om skillnaden mellan sken och verklighet.
Vi betraktar oss gärna som rationella människor och vill gärna tro att vi styrs av verkligheten. Men verklligheten är svår att få grepp om så vi får nöja oss med att gå på vår bild av verkligheten. En bild som till stor del bestäms av massmedia.
Verkligheten och bilden av verkligheten, som den förmedlas av massmedia kan liknas vid en flytboj och dess ankare. När vinden blåser flyttar bojen på sig. Men det krävs stadig vind under lång tid för att bojen ska flytta ankaren ens en liten bit.
Det är min uppfattning att det vi såg av IT runt sekelskiftet var en boj som med hjälp av mediafähiga och trendkänsliga aktörer flyttade sig snabbt men ett ankare som av djupa underströmmar sakta flyttade sig i samma riktning som det länge varit på väg i.
Under IT-haussen var de stor skillnad mellan vad som sades och vad som verkligen gjordes. Eller uttryckt på vardagsspråk: Mycket snack och lite verkstad.
* För under tiden som media rapporterade om Framfabs framtidsplander lanserade Saab en ny modell av 9-3 med 35 mikroprocessorer mot den gamla modellens 12.
* Medan media rapporterade om Icon Medialabs internationella expansion skaffade svenskarna ytterligare 3 miljoner mobilabonnemang och kontantkort
* Sedan media började rapportera om den spruckna IT-bubblan har antalet privatpersoner med bredbandsaccess ökat från 100 000 till 650 000.
* Och medan media rapporterade om hur Boo.com brände 600 miljoner på sin ehandelssatsning, sjösatte H&M Rowells och Clas Ohlson sina ehandelssiter.
Försöker jag då påstå att allt är frid och fröjd i IT-branschen? Försöker jag snacka bort några tuffa år med sjunkande omsättning, dålig lönsamhet, uppsägningar och konkurser?
Nej, naturligvis inte Men bilden av bublan som sprack är inte beskrivande för IT-branschen. Många affärsplaner, många mer eller mindre friska projekt med högt IT-innehåll sprack. Men IT-branschen, den som har funnits i 30 år och förut hette databranschen och telebranschen, har i första hand drabbats av en “vanlig lågkonjunktur”. För IT-branschens del förstärktes förmodligen konjunkturvändningen av att 2000-problematiken gynnat omsättningen för stora delar av branschen.
Visionernas comback?
Men visst drabbade den spruckna bubblan också IT-branschen. Det handlar framför allt om attityderna till IT, om förhoppningarna och visionerna. Bubblans mer kända visionärer Birgersson, Leander-Malmström, Staël von Holstein och andra har fått utstå mycket spe sedan glansdagarna. “De misslyckade”, “de lurades”, “de levde i det blå”.
En konsekvens av det är att ingen vågat torgföra storstilade planer eller visioner där IT är en viktig beståndsdel. Politiker ha slutat prata om IT, investerarna har slutat investera i IT och studenterna har slutat söka till IT-utbildningar.
Och ändå är det just IT vi får ställa vårt hopp till. Med en ökande andel pensionärer och en minskande andel av befolkningen i yrkesverksam ålder måste färre försörja fler. Det kräver mycket IT. IT i tillverkningen, IT i administrationen, IT i vården, IT i produkter. IT överallt.
För att bana väg för visionernas och visionärernas återkomst har IT-Företagen formulerat ett IT-politiskt visionsprogram som vi kallar Sverige 2.0. Det är inget folkligt förförelsedokument utan ett dokument riktat till politiker. Någonstans ska man börja.
För uppgång och fall, eller i alla fall medgång och motgång, är intimt förknippat med bilden av verkligheten. En brandgul Fleecetröja blev en symbolisk bild av IT-branschen i slutet av 1900-talet. Den hade lika liten förankring i verklighetens IT-bransch som den bubbla som blåstes upp och sprack på finansmarknaden och i media.
by 