“Nätverksjournalistik” är ytterligare ett skäl att använda sociala medier. Nätverksjournalistik slår nästan alltid traditionella medier i snabbhet. Även snabba medier som radio och TV måste först få en reporter på plats innan de kan rapportera. Nätverksjournalistiken bygger på att den som är på plats rapporterar.

Broras, skolskjutningar och andra dramatiska händelser brukar lyftas fram för att belysa hur information från människor på plats snabbt kunnat nå stora grupper människor. Människor som tack vare den informationen kunnat fatta informerade beslut och kanske bidragit till att undvika ytterligare olyckor och lidande.

Men också i mindre dramatiska sammanhang har vi nytta av nätverksjournalistik. Trafikrapporteringen på radio i storstäder t ex. Det är också ett exempel på nätverksjournalistik även om inga social medier är inblandade.

Snabbhet i informationsförmedlingen är ibland mest bara en prestigesak bland journalister och medier. Det är inte ofta det har någon praktisk betydelse om vi får veta något på eftermiddagen på jobbet, på vägen hem därifrån, på TV på kvällen eller i tidningen på morgonen efter.

Nätverksjournalistiken har en annan styrka, som den delar med andra internetbaserade tjänster. Små specialintressen kan också få snabba, intressanta och relevanta nyheter. Den som har en sällsynt allergi får sällan några nyheter om den från allmänna medier och det kanske dröjer innan specialmedia intresserar sig för nyheter inom forskning och produktutveckling på det området. Nu kan forskare och företag verksamma på området kommunicera direkt med intresserade via Facebook eller Twitter.

(Man kan invända att de kan kommunicera direkt med intresserade också utan Facebook och Twitter. Email, webplatser, bloggar m m fungerar också. Det är naturligtvis rätt. Fördelen med Facebook och Twitter är att om man har etablerat kontakten behöver man som informationssökande inte söka utan bara ta emot.)

Som “nyhetskonsument” ställs vår förmåga att värdera och eventuellt också kontrollera information inför nya utmaningar. “Gammalmedia” har strukturer och värderingar som styr urvalet av nyheter och genomför mer eller mindre noggranna kontroller av riktigheten av det de publicerar. Just nätverksjournalistik saknar, nästan definitionsmässigt, det.