Är gratisbluffen internets bästa säljknep?
Ärlighet varar längst. Det har vi fått lära oss och för min del både hoppas jag och tror att så är fallet. Tyvärr verkar det dock som att man på Internet kan komma anstötligt långt genom att ljuga och vilseleda.
Var och en som provar att söka på “gratis” eller “free” i kombination med ord som t ex bilder, pictures, illustrations, typsnitt, film eller vad det nu må vara kommer att få många träffar.
De sidor som kommer först i sökmotorns listning kommer att erbjuda 10 000 eller 100 000 free downloadable av vad det nu var du sökte. Men när man tittar närmre är de inte gratis. Ibland är det svårt att förstå vad de har tänkt gömma sig bakom när de blir anklagade för att ljuga. Andra erbjuder några av sina saker gratis. En del erbjuder lågupplösta bilder gratis men bättre upplösning mot betalning, vilket väl iofs inte är att ljuga. En del free-erbjudanden visar sig vara royalty free- dvs man betalar ingen avgift för att använda bilden, ljudet eller vad det nu är. Men man måste ändå betala för den först.
Gratis visitkort låter väl bra? Vistaprint erbjuder mig flera gånger i veckan gratis trycksaker. Och javisst. Trycksakerna är i sitt enklaste utförande gratis och försedda med Vistaprint-reklam. Portot kostar dock. Och det vore naturligtvis mycket begärt att Vista print också skulle betala det för att jag ska få mina visitkort. Men det sluga är naturligtvis att när jag nu ändå måste betala så kan jag lägga några kronor på att slippa vista-print-reklamen och några kronor på att få designa fritt och några kronor på en dekorfärg… och så kostar mina visitkort lika mycket som någon annastans.
Ärlighet varar längst. Men man kommer tydligen undan med denna typ av oärlighet. Annars skulle den vara utdöd. Alla fotografer, illustratörer, kompositörer mfl som ser sig utkonkurrerade av dessa gratis-aktörer kan kanske säga “Så går det” när man beklagar sig över att “gratisföretagen” inte håller vad de lovar och lägga till “när man inte är beredd att betala för något man tänker använda”.
Man påminns åter om det gamla uttrycket “There’s no such thing as a free lunch”.

Det intressanta är väl hur detta återspeglar sig på långsiktiga kundrelationer?
Är det lättare att få kunder över huvud taget om man väcker deras intresse med lockelsen om någonting gratis?
Är sedan skiftet från gratis till inte gratis ett så pass stort irritationsmoment att den nya kunden väljer att hitta en annan leverantör till nästa gång, eller är det något som glöms bort efter första köpet?
Frågan är ju alltid: Hur bygger man den bästa kundbasen långsiktigt? Är det långsiktigt skadligt eller lönsamt att erbjuda “gratisprodukter”?