Sociala medier – Robert Hultman Communication & Marketing

2015-05-14

Förgänglighet är det nya svarta i sociala medier

En bild på skådespelarna i 1970-års upplaga av TV-serien Mission Impossible. Infälld en bild på banspelaren med det självförstörande bandet, från serien

Två nya stjärnor strålar starkt från den sociala mediehimlen. Det är Snapchat och Periscope. Själv är jag frågande till varifrån deras strålglans kommer. Även om frågetecknen runt de båda tjänsterna delvis har olika ursprung har de det stora frågetecknet gemensamt.

Låt oss börja med Periscope. Periscope är en mobiltjänst tillgänglig för Andriodmobiler och även Iphones. Med den kan man livesända video till nätet som dina utvalda mottagare som har appen kan se. Inget konstigt med det. En tjänst med många användningsområden.

Det som är lite förvånande är att det är Periscope som gett tjänsten ett namn ”ansikte”. Meerkat är en annan tjänst av samma slag och har varit med lite längre. Det tycks dock huvudsakligen vara ”sociala media-nördar” som tagit den till sig. Kanske är det det faktum att Twitter köpt Periscope som gör att det är just den appen som framstår som ”snackisen” på området.

Bättre konkurrenter
Det finns flera konkurrerande tjänster som har varit med längre och erbjuder en, mina ögon, bättre tjänst. Där är Bambuser veteranen (om jag har koll). Själv gjorde jag mina första sändningar med Bambuser för sådär 5 år sedan. (Från The Old Drill Hall i Enfield där SOUP North London Chapter hade möte. Live-tittarna uppgick i alla fall till två personer). Youtube Live, Livestream och Hangout är senare tjänster av samma slag.

Snapchat är en betydligt äldre tjänst än Meerkat och Periscope. Den måste ha funnits i åtminstone två år vid det här laget. Att den blivit så spridd och använd förvånar mig storligen. För er som inte är bekanta med Snapchat, Meerkat eller Periscope kan jag berätta att de tre tjänsterna har en sak gemensamt. Innehållet (bilden eller filmen) försvinner så snart mottagaren tagit del av det. Visserligen kan man i Periscope låta filmen finnas i upp till 24 timmar men det är ändå blygsamt i förhållande till andra medier.

Som att skriva i vatten
Allt som skrivs behöver visserligen inte ristas i sten för att kunna läsas om 1000 år. Jag kan väl i och för sig minnas ett eller annat jag skrivit som jag verkligen önskar hade försvunnit. Eller rent av inte blivit skrivet. Men mycket av det jag läser vill jag kunna gå tillbaka till, läsa om, läsa med nya ögon och nya kunskaper. Detsamma gäller film och bilder. Jag vill kunna se dem igen. Fästa uppmärksamheten på olika saker. Kläder, byggnader, bilar….

Snapchat verkar i första hand tala till ”ungdomen”. Den är väl mer osentimental och lever mer i nuet om man får tro schablonen. Då kanske meddelanden med kort livstid ”känns rätt på något sätt”.

Det är bara att hänga på?
Snapchats spridning har gjort att kommersiella aktörer börjat intressera sig för mediet. Expressen har börjat snapchatta. Och det är kanske inte så svårt att förstå. Med Snapchat kan man påminna om sin existens och driva trafik till sajten. Men att innehållet försvinner är trots allt ingen fördel, vad jag kan se. Denna egenskap är tvärtom en sak som olika aktörer hittar en ”workaround” för. Man sparar innehållet och gör det tillgängligt som skärmdumpar.

Kanske sticker jag ut halsen när jag säger att jag inte tror att dessa ”för-stunden-tjänster” har framtiden för sig. Våra inbyggda hamstrar kommer att vinna. Vi vill spara.

Men. Framtiden är en sak. Nuet en annan. Alltså finns det skäl att fundera över om och i så fall hur du kan använda Snapchat, Meerkat, Periscope och för all del Bambuser, Youtube Live, Livestream, Hangout, Whatsapp…..

2015-02-03

Svårgreppad nyhetspolicy urholkar förtroendet för media

Två exempel på när läsare ifrågasätter medias objektivitet och oberoende.

Massmedia har varit dåliga på att förklara för sina läsare hur de resonerar kring nyheter. Konsekvensen blir att de förlorar i trovärdighet. Jag har sett två konkreta exempel på det de senaste dagarna.

I mitt social media-flöde dök det upp en kommentar i går och en idag, som båda landade i att journalister har en dold politisk agenda. Det första fallet var en artikel i Aftonbladet där tidningen rapporterade att ”åtta svenska män har gripits misstänkta för en grov gruppvåldtäkt” på en Finlandsfärja. I Facebook-kommentaren hyllade skribenten ”alternativa media” som skrev att de misstänkta gärningsmännen var av utländsk härkomst. Anklagelsen mot Aftonbladet är outtalad men ändå ganska tydlig: Tidningen har en dold agenda. Den vill dölja att invandrare begår brott.

Varför är somligt relevant men inte annat?
Aftonbladet har med andra ord misslyckats med att förklara för (en del av) sina läsare varför de tycker att brottsoffrets och de misstänkta förövarnas ålder är relevant att återge, varför förövarnas men inte brottsoffrets nationalitet är relevant och varför deras härkomst inte är relevant.

Det andra exemplet, hämtat från dagens sociala media-flöde, är en kommentar till en artikel i Dagens Nyheter. Artikeln handlar om att förtroendet för miljöpartiet minskar i miljöfrågor och ökar för centerpartiet. Av artikeln framgår också att miljöpartiet trots det fortfarande har större förtroende i miljöfrågor hos väljarna än centerpartiet.

Skribenten är kritisk till att tidningen vinklar nyheten mot tappet för mp och ökningen för c istället för de faktiska nivåerna för förtroendet.

Den långt ifrån självklara “nyheten”
För oss som känner till medias nyhetsvärderingsprinciper är det inget märkligt i vinklingen. Att det är som det har varit – att mp har högre förtroende än c – är ingen nyhet. Att det sker en förändring – ja, det är en nyhet.

Men om man misslyckas med att förklara den nyhetsprincipen för sina läsare, då utsätter man sig för den kritik som Facebook-skribenter också levererar: Tidningens oberoende ifrågasätts (och i det här fallet även undersökningsinstitutets). De har en dold agenda, helt enkel.

Digra konskekvenser
Att misslyckas med att förklara varför man rapporterar om somt men inte om annat, varför man redovisar vissa uppgifter men inte andra kan stå massmedia dyrt. Läsarna kan misstänka dem för att ha dolda agendor och för att gå andras intressen. Läsarna kan komma att söka sig till andra nyhetskällor och överge de etablerade redaktionernas nyhetskanaler.

Sen är det en öppen fråga hur långt det räcker att förklara vilka principer man arbetar efter. Anklagelser om dolda agendor kan man kanske därmed klara sig undan. Men om läsarna tycker att etniskt ursprung är viktigare än nationalitet och ålder, om läsarna tycker att nivåer är viktigare än förändringar, riskerar man ändå att läsarna överger dem. Ska redaktionerna anpassa sig eller framhärda?

2015-01-202015-01-20

Kannibalism på nätet – Äter Facebook upp våra communities?

Gruppbild föreställande The Echo en diskussionsklubb 1920

Aktiviteten på diskussionsforum på nätet minskar. Samtidigt växer Facebook. Jag anar ett samband.

Jag är aktiv på ett antal diskussionsforum på nätet. Det är framför allt svenska forum men också något internationellt. Gemensamt för alla är att aktiviteten minskat de senaste åren. Jag har frågat mig vad det beror på.

Det är inte helt otänkbart att det allmänna intresset för de frågor ”mina” webbfora diskuterar har minskat. Men när jag läser att Cancerfonden stängt sitt diskussionsforum på nätet får Facebookhypotesen ökad kraft. Cancerfonden skriver att man upplevt en ökad andel oseriösa inlägg och spam men att den främsta anledningen är att ”aktiviteten på forumet har minskat avsevärt de senaste åren”.

Fler är med men färre är aktiva
Siffror från .se-stiftelsens rapporter ”Svenskarna och Internet” visar att det är en generell utveckling. Paradoxalt nog är det är fler och fler som besöker eller är medlem i en webbcommunity. Men andelen som är aktiva minskar. 2009 var 26 procent av befolkningen med i en community och 21 procent skrev inlägg där. 2014 var hela 54 procent med i en community men bara 10 procent skrev inlägg eller besökte den dagligen. (Samtliga siffror är procent av befolkningen.)

Facebook har växt ännu snabbare. 2009 fanns omkring 30 procent av svenskarna på Facebook. 2014 var det 68 procent. (Varav 47 procent var där dagligen).

Gör bristen på appar att forumen tappar?
Vi ägnade i genomsnitt 3 timmar mer i veckan åt internet 2014 än 2009. Så det borde finnas plats för både Facebook och communities. Det är dock ingen djärv gissning att streamad video och spel svarar för mycket av den ökningen. Men av de knappt 13 timmar i veckan vi ”internettar” gör vi det 29 procent av tiden från våra mobiler.

Kanske är det där skon klämmer. Facebook har en mobilapp. Det har inga av forumen. Å andra sidan brukar inläggen på forumet vara mycket längre än uppdateringarna och kommentarerna på Facebook. Ingen gillar att skriva långt på mobilen, så förmodligen skulle inte appar hjälpa upp aktiviteten på forumen.

Den sociala funktionens starka kraft
I mitt fall har ett par av ”mina” communities egna grupper på Facebook. Andra har inte det men det finns dock andra grupper som avhandlar samma intresseområden. Jag ser en del namn där som jag känner igen från forumen. Jag har insett att några av dem inte längre skriver på forumen utan bara i Facebookgrupperna.

Det må vara intresset för ett visst område som fört medlemmarna till ett forum. Men väl där är forumets sociala funktion säkert lika eller mer betydelsefull för många. I de fallen blir Facebook en fullgod ersättning eller rent av något bättre.

De som varit med ett tag på internet har sett Usenet och IRCs blomma och tyna. Men även om diskussionsforumen har haft några motiga år det behöver inte betyda att de kommer att gå samma väg. Eller?

2013-03-22

Å nej. Inte en strategi till!

napoleon_austerlitz — Napoleon Bonaparte, här vid slaget vid Austerlitz, hans största seger. Trots sitt strategiska snille slutade det, som bekant, ändå inte så bra för hans del.

Jag kanske kan få föreslå att ditt företag antar en kommunikationsstrategi. Eller en massmediapolicy. Eller en interninformationspolicy, en social mediastrategi, en krishanteringsplan, en…
Nej, men låt mig föreslå en enkel övning ni kan göra själv. En genomgång för att se vilka behov ni verkligen har av kommunikationsstrategi och policys för olika typer av kommunikation.

Eftersom jag också har arbetat i linjebefattningar i stora och mindre företag har jag upplevt den skepsis man ibland känner när konsulter börjar prata strategier och policys. Det är svårt att frigöra sig från misstanken att konsulter vill lyfta just sitt kompetensområde till en strategisk fråga. Målet är att komma så långt upp i ledningsstrukturen som möjligt. Det är en VD-fråga, allra minst. Egentligen en styrelsefråga. För det är där pengarna finns, kan man ana att de resonerat.

Större företag styrs av policys och andra styrdokument. Ofta är de härledda ur företagets strategier för att nå sina mål. Men alla dessa styrdokument är inte sprungna ur ett upplevt behov. Det är många gånger krav utifrån som styrt. En jämställdhetsplan är ett lagkrav, en miljöpolicy är en nödvändighet för att delta i offentliga upphandlingar osv. Konsulter som föreslår ytterligare ett strategidokument som lösning på ett problem, eller i värsta fall bara ett potentiellt problem, kan därför inte alltid räkna med ett hjärtligt mottagande.

Det mindre företaget har inte samma behov av styrdokument. Ledningen har närmre till verksamheten och kan leda mer direkt. Där är problemet oftare att avgöra vilka kompetenser man behöver för att effektivt stödja kärnverksamheten.

Jag vill därför föreslå en övning som inte är allt för tidskrävande. En övning ni kan genomföra helt på egen hand. Den syftar till att ge svar på om företaget har de kommunikationsfunktioner och de styrdokument för kommunikation man behöver. Saknar vi något? Ägnar vi oss åt saker vi för länge sen glömt varför vi gör?

Verktyget är en lista med drygt 100 frågor på sexton olika områden.

Interninformation
Ekonomisk information
Massmediakontakter
Varumärkesvård
Samhällskontakt (Opinionsbildning och lobbying)
Omvärldsbevakning
Omvärldsanalys
Egna medier
Website
Blogg
Personaltidning
Sociala medier
Krishantering
Sponsring/samarbeten/produktplacering
Bransch- yrkes- och andra organisationer
Besöksverksamhet

Du kan ladda ned den här (PDF)

2012-10-042013-02-12

Kan man tänka sig något mer feltänkt?

Frågan är om man skulle kunna tänka så fel som ”hackernätverket” Anonymous ens om man försökte. De drabbar inte dem de säger sig vilja skada. De angriper den yttrandefrihet de säger sig värna. De har en befrielseretorik men censurerar demokratiska institutioner.

Man har kidnappat parollen ”Information want’s to be free” och använder det som en ursäkt för att njuta av andras intellektuella arbete utan att betala för det. När man sen angriper de som upprätthåller lagarna går man från att vara tjuvar till att bli gangsters. Så enkelt är det.

Men anonymous-folket har tänkt, och tänkt fel i led efter led. Det första feltänket är naturligtvis den att de skulle ha något slags rätt att använda andras arbete utan att betala för det. Det är givetvis lika fel att ta någons texter, bilder, filmer, spel eller musik utan att betala för det som att stjäla någons saker. Det som tycks försvåra denna enkla slutsats för dem är att texten, filmen osv finns kvar när de tagit sin kopia. Jag kan fortsätta att se min film även om de kopierat den.

Problemet är naturligtvis att den som gjort filmen inte får betalt för den kopian. Det är jag och alla andra som betalat för våra kopior som får betala piratkopian. Produktionskostnaden och vinstkraven blir ju inte mindre. Det blir bara färre att fördela den på.

Information want’s to be free, säger man då. För det första är det orimligt att tänka sig att free betyder gratis i detta sammanhang. Information vill vara gratis? Free betyder rimligen fri och inget annat. ”Information vill vara fri” är strängt taget ett väldigt konstigt påstående. Information har naturligtvis ingen som helst vilja i någon riktning. Information finns bara. Information vill inget.

Men information har en tendens att leta sig fram till människor även om andra försöker hindra den från att göra det. Det är nästan som om information hade en inneboende kraft, en vilja att nå fram. Det är väl i det ljuset man får se uttrycket ”Information want’s to be free”.

Information letar sig likt vatten fram genom hål och sprickor. Stöter det på ogenomträngliga hinder byggs vattenmassorna successivt upp tills det fått en sådan kraft att det spräcker hindren och forsar fram. Denna likhet mellan vatten och information har alltifrån politiker och företagsledare till diktaturer fått uppleva.

Men Anonymous har tänkt fel flera gånger. De överbelastningsattacker de nu genomfört mot bland annat riksdagens website är tänkta som kraftiga slag mot de myndigheter som drabbas. Och visst. IT-folket får mycket att stå i. Men i övrigt fortsätter verksamheten som vanligt.

De som drabbas är de medborgare som i jobbet, privat eller som politiker letar information. Och jag kanske har missförstått allt. Det kanske var mig och de andra de ville komma åt.

Men Stora feltänkarpriset får de för att de under stridsropet befria informationen försöker begränsa människors tillgång till information på de websidor de angriper. Riksdagen och TT, tex. Information want’s to be free. Jo, jag tackar, jag.

Sammanfattningsvis är det svårt att tänka sig något mer feltänkt och kontraproduktivt. Helt klart vinner de inga sympatier för sin sak hos människor som faktiskt tänker. Och det gör människor i allmänhet.

Andra som skrivit om samma sak men också om om attackerna är farliga eller ej, om det lämpliga att uppmärksamma dem med mera:
Anna Troberg på Aftonbladet debatt
Magnihasa – När Anonymous hackade de svenska mediernas rubrikkåthet
Svensson – Varm och rättframt från vänsterkanten
Kom an kom an Pirater!

2012-09-282013-03-05

Många planerar redan för Almedalen 2013

Trots att det är nio månader kvar till nästa Almedalsvecka är många redan igång med planeringen för Almedalsveckan 2013. 37 procent av de som hade ett arrangemang 2012 uppger att de är igång med planeringen för arrangemang 2013. Detta enligt Dagens Opinion som citerar en undersökning från företaget Netigate. Enligt samma undersökning kommer 81 procent av arrangörerna från 2012 att vara med också 2013.

Är det då någon mening med att vara i Almedalen? Mitt svar blir ja. Med tillägget: Om man har en tydlig idé om varför man är där. Varför ska man då vara där? Det finns som jag ser det fem goda skäl att vara i Almedalen.

Träffa politiker och andra beslutsfattare. Almedalen är utan jämförelse den bästa chansen att nå så många politiker och opinionsbildare som möjligt på så kort tid som möjligt. Också för den som verkar i Stockholm är möjligheterna mycket större än annars. De som är här är här för att träffa andra och höra vad de tycker. Öppenheten i Almedalen saknar motstycke också i vårt öppna samhälle. För den som bor utanför Stockholm är skillnaden ännu större.

Skapa debatt och sätta en fråga på agendan. Chansen att få en kvalificerad skara åhörare är kanske bättre i Almedalen än någon annanstans. De som är där är, som sagt, i hög grad där för att lyssna och lära. Men med 1900 arrangemang under åtta dagar är konkurrensen hård. Här gäller det att ha kvalificerat material att presentera. Nya fakta och undersökningar är nästan ett måste. Gammal skåpmat räcker inte. Man ska inte underskatta kändisfaktorn. Relevanta och gärna aktuella kändisar i panelen är ett plus. Men framför allt gäller det att vara ute i god tid. De du vill ska komma måste i god tid kunna planera in ditt evenemang i sin Almedalsagenda.

Skapa publicitet. Här gäller det att inte ha för höga förväntningar. Trots att de stora tidningarna och etermedierna är välrepresenterade i Almedalen producerar de flesta inte mer än ett par, tre kanske fyra artiklar eller inslag per dag från Almedalen. Och då är dagens partiledartal ett av de givna ämnena. Om resten av utrymmet är konkurrensen benhård. Publicitetsknepen är många och listiga. Men det är bara ett fåtal som ger utdelning. Man ska dock inte glömma att också bransch- och fackmedier är på plats. Där ser chanserna till publicitet annorlunda ut.

Synas i bloggosfären. Den sk “bloggosfären” frodas i Almedalen. Bloggare och twittrare med inflytande på det offentliga samtalet på nätet är välrepresenterade i Almedalen. Till skillnad från “gammelmedia” behöver de inte hushålla med spaltutrymme eller sändningstid. De öser på allt vad de orkar och jagar nyheter, åsikter och skvaller efter bästa förmåga. Man kan delta i Almedalen med målet att får sina åsikter refererade i bloggosfären eller för att knyta kontakter för framtida försök.

Förutom att veta varför man är i Almedalen skadar det inte att veta hur.

Mingel. Almedalen är känt för sina mingel. Ofta framställs det som att minglen och rosévinet som ofta serveras där är det egentliga skälet till att deltagarna åker till Almedalen. Mingelarrangemang är uppskattade och vem vet, kanske hade Almedalen inte varit lika välbesökt utan dem. Det finns hur som helst gott om dem under veckans första dagar. Mot slutet av veckan vill inte så många lägga sina mingel eftersom deltagarna börjar troppa av efter onsdagen.

Att arrangera ett mingel kan vara ett led i en strävan att skapa en allmän godwill för sin sak, ståndpunkt, organisation eller företag. Det kan vara värt att fundera över om man vill konkurrera med de stora minglen i början av veckan, som ofta är lite prestigefulla att delta i, eller erbjuda de som är kvar i slutet av veckan ett arrangemang. Humor och underhållning med politisk udd är publikmagneter i Almedalen. Risken med arrangemang av detta slag är att folk kommer dit, har trevligt och går därifrån utan att ha fått något budskap med sig.

Att delta i mingel är ett sätt att träffa de opinonsbildare och beslutsfattare man vill nå. Men det fungerar också bra att söka upp dem i samband med seminarier, tal och föreläsningar. Man ska inte heller glömma barerna och restaurangerna. Att stövla fram till någon mitt i middagen är naturligtvis inte sätt att skapa sympati för sin sak. Men med iakttagande av lite takt och ton kan man närma sig både ledande politiker, organisationsföreträdare och företagsledare.

30 juni-7 juli 2013 är det dags för nästa Almedalsvecka. Arrangemanget har vuxit år för år och 2012 hölls 1 900 seminarier under Almedalsveckan. Med åtta partier i riksdagen har veckan vuxit till åtta dagar, eftersom grundkonceptet är att varje parti har “sin” dag under veckan. Men åtta dagar är i mesta laget för de flesta. Helt klart avtar mängden besökare i slutet av veckan. Åtminstone har det varit så de senaste åren då måndag till och med onsdag varit de “heta” dagarna.

Dagens Opinion om Netigates undersökning

2011-12-282012-01-22

Kollar du in GPS:en innan du kliver ur sängen?

Var femte smartphoneanvändare i USA kollar in Facebook innan de kliver upp ur sängen på morgonen. Omkring 15 procent av världens smartphoneanvändare ger sig ut på internet innan de klivit upp, många läser epost, skickar SMS eller chattar.

Det är intressanta men knappast förvånande siffror. När mobiltelefonen allt oftare ersätter väckarklockan blir det naturligtvis lätt så att man kollar sina mail eller ger sig ut på nätet när man ändå har telefonen i handen.

Alla uppgifterna kommer från en artikel i Ericsson Business Review nr 3 2011 författad av Michael Björn, chef för Ericsson Consumer Labs. Det som förvånade honom var att så många som två procent uppgav att de använde sig av GPS-funktioner redan innan de klev upp på morgonen. Jag kan förstå hans förvåning. Man undrar givetvis vad som ligger bakom ett sådant behov. Har man festat så till den grad att man inte vet i vilken säng man vaknar upp?

Men den förklaring som Michael Björn erbjuder är mer anständig. Det handlar förmodligen om människor som ska besöka en kund eller göra en annan resa på morgonen och vill hitta den bästa vägen.

Men två procent av användarna gör att insikten närmast kan hänföras till kuriosasamlingen. Viktigare data är uppgifterna om när på dygnet och var smartphoneanvändare använder sin telefon för annat än att prata i. Det visar sig att skillnaderna är ganska stora mellan de regioner som redovisas i artikeln. (Nordamerika, norra och västra Europa, Sydeuropa, utvecklade Asien och Australasien.) I Sverige används arbetsresor till bland annat Facebookande och on-line-spel. I USA är däremot GPS och kartor populärare tillämpningar under arbetsresor. Skillnaderna hänger naturligtvis ihop med hur arbetsresorna sker. I Sverige åker vi kommunalt till jobbet. I USA åker man bil.

Under lunchen är det också många som använder sina smartphones. Och även här finns det regionala skillnader. I USA är Facebook stort under lunchen. I Sydeuropa passar man på att skicka SMS och i Nordeuropa kombinerar man de båda. I Asien chattar man gärna under lunchen.

Med sådan kunskap i bagaget kan man lättare välja när och hur man tror att man bäst når sina målgrupper.

2011-10-27

Om fem år är Internet vårt primära medium

“En kvalificerad gissning är att internet om 5 år är vårt primära medium, och det är mobilt, öppet, peer-to-peer och skräddarsytt efter mina behov. Mobilt dels i betydelsen internet i andra apparater än dator, dels i att innehållet bryts ner i bitar och sprids ut över webben.” Det skriver Hans Kullin på sin blogg Media Culpa.
Inget är så svårt att förutsäga som framtiden. Att framskriva en trend och säga att så här kommer det att se ut i framtiden är ett vanligt misstag bland prognosmakare. Ofta inträffar oförutsedda saker som ger utvecklingen en helt annan riktning, saktar in eller skyndar på den. Men Kullins argumentation är övertygande och den är välunderbyggd.

Hans Kullin konstaterar att den sista årskullen från generation Y (födda 1977-94) når 18 års ålder 2012. I och med att de utgör nästan 23% av den svenska befolkningen kommer deras beteenden kommer att få allt större påverkan både socialt och ekonomiskt, menar han.

“För unga vuxna mellan 15-29 år gäller redan idag att internet är det största mediet (tillsammans med tv)… Lägger vi sedan till utvecklingen på både hårdvara och mjukvara så kan vi nog se tillräckligt många indikationer för att våga påstå att svenskarnas genomsnittliga mediekonsumtion om 5 och 10 år har förändrats rejält mot idag.”

Det är svårt att se att någonting på allvar kan hota den utveckling Kullin beskriver. En ekonomisk kris likt den som följde på börskraschen i New York 1929 skulle naturligtvis påverka utvecklingen. Den alltmer utbredda Internetanvändningen i tredje världen kan kanske skapa nya användarmönster på Internet. Det skulle eventuellt kunna påverka utvecklingen i okänd riktning. Jag tror dock inte att huvuddragen i utvecklingen kommer att påverkas.

Även om saker inte skulle utvecklas så fort som Kullin förutspår (men 5-10 år är eoner av tid i Internetsammanhang) eller skulle få en delvis annan inriktning blir slutsatsen densamma. Och den är inte ny: Internet kommer att bli den viktigaste kanalen för all typ av kommunikation. Svårigheten för företag och organisationer, och i någon mån också för individer, är att hålla jämna steg med utvecklingen. Att springa före är kostsamt och heller inte optimalt. Så länge t ex tidningar är ett spritt och läst medium är det dumt att avstå från att kommunicera med hjälp av dem. Att försumma kommunikationen på Internet vore ännu dummare.

För tio år sedan var opinionsbildarnas framgångsrecept för att få upp en fråga på dagordningen en debattartikel på DN-debatt med uppföjlning i TV4:s morgonsoffa. Idag har varken DN-debatt eller morgonsofforna den genomslagskraften. Med den utveckling som Kullin beskriver kommer det inte att finnas några medier med ett så dominerande inflytande att de kommer att bestämma vad “alla” talar om på fikrasten på jobbet. I ett allt mer fragmentiserat medielandskap och allt mer tribaliserat samhälle ställs opinionsbildare och marknadsförare för nya utmaningar.

Media Culpa – Medielandskapet 2012: En personifierad digital mediepytt

2011-09-262011-09-26

Vad skriver de om oss i sociala medier?

Att hålla koll på vad som skrivs om ett företag eller en företeelse i sociala medier är en svår uppgift. Det vore nästan omöjligt om det inte vore för de särskilda verktyg som hjälper en med saken. Siten Social Business har gjort en genomgång av åtta verktyg som kan hjälpa dig bevaka social medier.

Social Business, som namnet till trots är en svenskspråkig site, har jämfört åtta program som bevakar vad som skrivs i sociala medier i Sverige. Någon solklar favorit hittar man inte utan konstaterar att valet beror på vilka egenskaper man prioriterar. Aitellu, Lissly, Notified och Silverbakk tycks ändå hamna i något slags favoritklunga. Connycom, Nobicon, Social Agent och Meltwater Buzz är de andra verktygen som ingår i jämförelsen. Meltwater bedömer man är av störra värde för företag som har en global närvaro. Radian 6 som inte ingår i jämförelsen nämns som ett annat verktyg som passar det internationella företaget.

Jämföresen finns här

2011-06-30

Saab, Nokia och Sony Ericsson på lista över dödsdömda varumärken

Siten 24/7 Wallstreet listar varje år 10 varumärken de tror kommer att dö under året. De är inte överdrivet träffsäkra. Av de på förra årets lista är sju fortfarande kvar. Att årets lista upptar Saab och Nokia känns väl inte helt gripet ur luften. Att Myspace finns med på listan är inte heller en stor överraskning. Från att ha varit på allas läppar hör man nu nästan aldrig talas om Myspace. Själv har jag nästan slutat använda tjänsten. Listan publicerades för drygt en vecka sen. Häromdagen såldes Myspace för 35 miljoner dollar. Var det en dödsstöt? Den som lever får se.

Mer förvånande, åtminstone för mig, är att hitta Sony Ericsson där men kanske är det så att de har en mycket starkare position på den svenska marknaden än i resten av världen. De övriga varumärkena på listan (som har en tydlig amerikansk slagsida) är Sony Pictures, Soap Opera Digest (nån som vet vad det är?), American Apparel, Sears (eller Kmart), Kellogg’s Corn Pops och A&W (en till okändis).

Listan finns här

2011-04-182011-04-18

Några ser hot där andra ser möjligheter

Drygt var tredje småföretagare (34 procent) oroar sig över är att förlora kunder pga ryktesspridning i sociala medier. Detta enligt Göteborgs Posten som refererar en undersökning som Trygg-Hansa gjort. Undersökningen visar, enligt GP, att 34 procent oroar sig över är att förlora kunder. Detta för att missnöjda kunder kan sprida dåliga rykten om företaget i olika sociala medier.

Två tankar slår mig på en gång. Den första är att det är ett väldigt pessimistiskt förhållningssätt till sociala medier. Likaväl som ryktesspridning kan göra att man förlorar kunder kan sociala medier leda till att man vinner kunder. Av GPs referat framgår inte om de två tredjedelar av företagarna som inte oroar sig för att förlora kunder istället ser möjligheten att vinna nya.

Den andra tanken är att det är väldigt sällan jag ser klagomål på olika företag och produkter hos de jag följer på Twitter och Facebook. Jag har känslan att det är vanligare att man delar med sig av det man tycker är bra. Kanske gäller det framför allt sånt som fIlmer, musik, restaurangtips och liknande. Men
nog läser jag också om hur nöjda folk är med sin resa, sin nya laptop, sin kamera och sin bil.

Enligt sajten Market.se baserar kunder sina inköpsbeslut mer på vad de läser på e-handelsplatser eller recensionssajter än via sociala medier som Facebook och Twitter. Market.se refererar en undersökning som undersökningsföretaget Lightspeed Research gjort bland 1 500 konsumenter.

GöterborgsPostens artikel om undersökningen
Sajten Market.se’s artikel

2011-04-162011-04-19

På fredagar når sociala medier flest

Tidningen Computer Sweden skriver att fredagar är bästa dagen att nå ut på Twitter. Torsdagar och fredagar är de bästa dagarna att nå många på Facebook. Orsaken är i första hand att användarna ägnar mer tid åt att läsa tweets och facebookuppdateringar dessa dagar.

Källan till Computer Swedens kunskap är dels en undersökning av Buddy Media och dels nyhetssajten Machable som refererar vad som framkommit på en konferens. Orsaken är, menar man, att användarna börjar planera för helgen och tappar lite av sitt fokus på arbetet. Det verkar rimligt.
Det stämmer också med mina egna erfarenheter av e-nyhetsbrev och sociala medier som säger att fredagar är bra dagar att nå ut på.

Computer Swedens artikel.