Category: Media & Kommunikation

SWE 2012 Paralympic Team-west satsar, som namnet antyder, på att ta sig till Paralympics i Segling 2012. Nu i december sker kvaltävlingar i Florida: Sonar Open US Sailing Championship.

Jag fick via en kompis som känner Patrik Nordström, rorsman i teamet, veta att det saknas omkring 10 000 kronor för att ta teamet till tävlingarna i december. Frågan var om jag visste någon som kunde ställa upp som sponsor.
10 000 är inte så mycket pengar men samtidigt är det mycket pengar. Ska man skiljas från sådana belopp vill man ha något substansiellt tillbaka. Sponsring är inte välgörenhet, det är affärer. Här är det som jag ser det svårt att räkna hem de pengarna.

Jag föreslog istället ett “crowd funding-upplägg” med mikrosponsorer som vardera betalar 375 kronor. 40 sådana sponsorer ger teamet 15 000 kronor. 375 kronor är en helt annan sak. Och det är inte bara en fråga om pengar utan snarare en fråga om engagemang. Från den stund du betalat in pengarna är du del av äventyret. Teamet håller dig underrättat via MMS om utvecklingen, om med och motgångar, om glädjeämnen och bekymmer.

Förslaget föll i god jord och Patrik startade genast en kampanj på sin ordinarie website:
SWE 2012 Paralympic Team-west

Jag har också lämnat lite andra idéer till teamets crowd-funding-kampanj. Kanske får jag anledning att återkomma till dem.

Film var en gång exklusivt och dyrt att producera. Videotekniken sänkte kostnaden till en bråkdel. Och nu är det möjligt att producera bra video med ren konsumentelektronik.

Den här videoproduktionen är gjord för att visa vad man kan åstadkomma med mycket liten budget. Inspelad med en kamera (en konsumentelektronikprodukt dessutom), redigerad på en vanlig “hemdator”. Det är egentligen bara vindljudet under intervjuerna som avslöjar att det inte är proffsutrustning som använts.

Filmen heter “Spotting” och handlar om plane spotters och när världens största passagerarflygplan, Airbus A380, kom till Arlanda första gången. Längd: 2 min 27 sek.

Jag hjälper gärna företag och organisationer att göra bra och billiga videor. Kontakta mig 070 -789 00 00.

I’m a blood donor. I have no problems with getting stung by the needle and I don’t feel any adverse effects of the blood loss. I do, and I admit this voluntarily, feel good when I’ve given blood.

That’s important because you can hardly motivate blood donors in any other way than to apeal to their good will. They give you a small present when you give blood but that is hardly the motivation for most blood donors. The Bloodcentral at the Karolinska hospital in Stockholm are doing a good job telling their blood donors that they are needed and that their blood is put to good use. (Perhaps it works the same way in other parts of this country. I don’t know).

On September 13th I recieved a text message to my phone saying that there was a shortage of my blood type. Could I help out and go to the blood donor central at Fridhemsplan in Stockholm?
I never had any message like that before and assumed that there had been a large accident or something and that there was an acute need. I changed my plans for the day and went to the blood central. There I learned that the blood central works with some planning ahead. This was an automated procedure that was triggered when the reserves went below a certain level. I could just as well have come the day after, which would have suited me better. But I now know that when this happens again.

Today, September 24th, I recieved another text message. This time it read: Thank You. The blood you gave has now been used to the benefit of a patient”. It’s brilliant. I get to feel good twice from one donation!

I wish that the rest of the county council could show it’s “customers” the same consideration. And not only the county council. There are many businessess that could learn a lesson or two from the Blood donor central.

Jag är blodgivare. Jag har inga besvär av att bli stucken och jag mår inte dåligt av blodförlusten. Däremot, och det erkänner jag villigt, känner jag mig duktig när jag lämnat blod.

Det är viktigt. Det är nämligen inte så mycket annat än den goda viljan man kan vädja till för att motivera blodgivare. Visserligen får man om man vill en liten present eller en lott, som tack för hjälpen men det är knappast därför vi blodgivare ger blod.
Blodcentralen på Karolinska i Stockholm (kanske fungerar det likadant i resten av landet?) är bra på att tala om för sina blodgivare att vi behövs, att vi gör nytta.

Den 13:e september fick jag ett SMS “Vi har brist på din blodgrupp. Kan du hjälpa oss på Blodcentralen Fridhemsplan”. Det var första gången jag fick ett sådant SMS och trodde att bristen var akut, att någon stor olycka inträffat. Jag stuvade om min dagsplanering och åkte dit. Det visade sig dock att man arbetar med viss framförhållning på Blodcentralen. Nivån av min blodgrupp hade sjunkit under “larmnivån” men bristen var inte akut. Jag hade kunnat åkt in dagen därpå, vilket hade passat mig mycket bättre. Men nu vet jag det.

Idag, den 24 oktober, fick jag ett nytt SMS “Tack! Det blod du gav har nu kommit till nytta för en patient”. Det är ju lysande. Tack vare detta SMS kan jag må bra två gånger av en och samma blodgivning!

Tänk om resten av Landstinget kunde arbeta med samma respekt för sina “kunder”. Och det är inte bara resten av Landstinget som har en lärdom att dra. Många företag skulle också kunna lära sig ett och annat av Blodcentralens sätt att bygga en kundrelation.

En valrörelse i full gång är en provkarta på olika sätt att kommunicera. En inspirationskälla fylld med gratistips för den som vill. Precis som partiernas kommunikatörer studerar näringslivets kommunikation finns det skäl för företag att studera partiernas kommunikation.
Jag har i fångat upp åtminstone tre tips, som jag gärna delar med mig av.

Kraftsamling. Valrörelsen börjar försiktigt ett år innan valet men det är inte förrän en månad innan valet som den riktigt tar fart. Med 14 dagar kvar till valet lägger partierna i högsta växeln. Allt fler väljare bestämmer sig sent för vad de ska rösta på. Som företagare kan man, om man inte redan gjort det, fundera över när kunderna bestämmer sig. Är det i början av året när budgeten är klar. Är det i slutet av året när de vet hur det har gått. Är det veckan innan den 25:e som planer och önskningar blir beslut?
Kanske kan vi kraftsamla vår kommunikation, förlägga våra kampanjer, till de tidpunkterna.

Engagemang. Partiernas kommunikation bygger mycket på medlemmarnas engagemang. De flesta företag är ganska mekaniska i sin marknadsföring. Kanske kan man ta efter partiernas engagemang. Kan företagets medarbetare dela ut flygblad utanför prospektiva kunders kontor? Kan man stå där med ett partytält laddat med produktprover, en egen minimässa, utan konkurrenter?

Bredd. Massmedia brukar skriva om partiernas kommunikationsstrategier. Hur man ska få sina frågor på agendan, osv. Men ett inslag i strategierna tycks vara så självklart att det inte behöver uppmärksammas. Partierna satsar brett. Annonserar, affischerar (vilket man som företagare har svårare att göra), håller möten, knackar dörr, delar ut flygblad, twittrar och facebookar, lägger upp filmer på Youtube… Kraftsamling i tiden är nog en förutsättning för att mäkta med.

Passerade två “torgmöten” på Drottninggatan i Stockholm igår. Vid Åhléns höll Folkpartiet möte. Birgitta Ohlsson och Erik Ullenhag och därtill två politiker som jag inte kände igen talade. Jag räknade inte men gissar att det var 30 personer som stod och lyssnade.
Längre upp, vid Pub, hade Socialdemokraterna möte. Två för mig okända personer talade – en ställde frågor och den andra svarade. Inga åhörare.

För den som ordnar torgmöten kanske det kan vara intressant att fundera över orsaken till skillnaden i antalet åhörare. Var det läget, var det “kändisfaktorn”…

Men för den som vill kommunicera med väljare kan man fundera över om det är någon vits att ha torgmöten alls.
Vilken politiker som helst samlar fler än 30 vänner eller followers på Facebook, Twitter eller YouTube.

De sociala medierna ger dessutom en bättre dialog. Jag lyssnade inte på mötena på Drottninggatan men det hade förvånat mig om talen hade följts av en frågestund värd namnet. Tidigare erfarenheter säger mig att de som frågar i de flesta fall är politiska motståndare som vill argumentera snarare än väljare som söker information.
På nätet kan båda kategorierna ställa sina frågor och få svar.

Men jag ska inte avfärda torgmöten helt. De skickar i alla fall en signal till väljarna: Vi finns.
Partier som Fi och Piratpartiet finns inte i denna mening, trots att de är aktiva på nätet och då och då lyckas skapa sig uppmärksamhet i gammelmedia.

Det är klart att man inte behöver fundera över hur stor miljöbelastningen är av en hamburgare kontra en annan, särskilt inte om restaurangen kompenserar miljöbelastningen till 100 procent.

Poängen är väl just den att hamburgerkedjornas utbud är ganska lika. Menyalternativen blir är i stort sett desamma. En kedja grillar sina hamburgare när de andra steker sina. Pommes fritten är bäst hos en kedja, hamburgerdressingen bättre hos en annan, ja till och med ketchupen. Skillnaden är med andra ord inte stor.

Att kommunicera miljöbelastning och miljöansvar blir ett sätt att skilja sig från de andra. Om skillnaden mellan hamburgarna och menyerna är liten blir allt annat viktigt. Och allt annat är kommunikation av olika slag.

Jag åt lunch på Max i Visby idag. Det är inte så ofta jag äter på Max så mina blickar letade sig upp mot ljustavlan ovanför disken för att få veta vad de olika menyalternativen innebär. Originalmål, Maximål, Skrovmål, Suprememål… det är ju inte självklart på något sätt. Inte ens “hamburgare” är ett väldefinierat begrepp. Väger den 60 gram eller 150 gram?

Men ljustavlan blev mig svaret skyldig. Ingenting om hur stora burgarna är. Inte stod det något om näringsvärdet eller energiinnehållet heller. Det är väl föga förvånande. Det brukar det inte göra. Men det som stod där förvånade mig mycket. För vart och ett av “målen” stod det vilken miljöpåverkan det har, uttryckt som kg koldioxidutsläpp per mål.

Dessutom upplyste tavlan att restaurangen kompenserar för sin miljöpåverkan till 100 procent genom trädplantering i Afrika.

Det gav mig mycket att fundera över. Det jag funderar mest på är om Max kunder i första hand är intresserade av hur stort koldioxidutsläpp deras måltid orsakar. Är de mer intresserade av det än vilket energitillskott det ger dem själva? Är det mer intressant än fördelningen mellan fett, kolhydrater och protein i måltiden, i dessa GI-tider? Är det mer intressant än hur mycket mat det är, dvs svaret på frågan “kommer jag att bli mätt?”

Nästa fråga inställer sig också i stort sett omedelbart. Hur kan ett “Originalmål” och ett “Friscomål” generera lika stora koldioxidutsläpp? Även om det bara är en skiva bacon som skiljer dem åt måste ju denna skiva bacon också innebära en miljöbelastning. Grisuppfödning, slakt (med transporter), beredning med saltlake och rökning, förpackning, nya transporter, allt i en engergikrävande kylkedja och därtill tillagningen. Skulle allt detta ske utan miljöbelastning?

Men oavsett hur det förhåller sig med det behöver jag ju egentligen inte bry mig. Restaurangen kompenserar ju miljöpåverkan till 100 procent. Jag behöver med andra ord inte bry mig om hur stor miljöpåverkan mitt mål har. Jag kan välja utifrån andra kriterier. Man kan tänka sig att portionsstorlek, energiinnehåll eller näringinnehållet kunde vara relevant information för mitt val.

Eller?

På Facebook kan man redan nu rösta i riksdagsvalet. Det handlar naturligtvis inte om det riktiga valen utan mer om ett slags opinionsundersökning. (Men omröstningens upphovsman vill dock inte att det ska betraktas som en opinionsundersökning). Det är svårt att tolka resultatet av omröstningen. Man kan dock konstatera att resultatet skiljer sig ganska rejält från resultaten i “vanliga” opinionsundersökningar. Åtminstone när detta skrivs och 84 895 röster räknats.

Grafen ovan ska, om allt fungerar som det ska, uppdateras varannan timme. När du läser detta kanske resultatet ser helt annorlunda ut än när jag skriver det. Moderaterna är störst med 23 procent, Socialdemokraterna har 19 procent och sen kommer den stora skrällen. Sverigedemokraterna 18 procent. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har vardera 9,9 procent. Piratpartiet 5,9 procent och Folkpartiet 4,9. “Rösta blankt” får 2,4 procent och Centern 2,2 procent. Kristdemokraterna får 1,9 och Feministiskt Initiativ 1,5. “Annat parti” får 1 procent.

Att valresultatet skulle bli som siffrorna ovan tror väl ingen. Men det är intressant att spekulera i vad skillnaderna breror på. Är det demografiska faktorer som spelar in? I siffrorna ovan ingår inte de under 18 år som röstat. De är 13 procent.

50 procent av de röstande är mellan 18 och 30. Där är SD störst med 23% M 20% S 15% MP 11% V 10%. PP har 7 % i gruppen och FP 5%. Blankt 3 % och C och KD vardera 2% och FI 1%.

30 procent är mellan 30 och 50. Deras röster fördelas sålunda: M 28%, S 23%, SD 14%, V 9%, MP 9%, FP 5%, PP 4%, C 3%, KD 2% Blankt 2 %, FI 1%.

De 7 procent som är över 50 år röstar på detta sätt:
S 31%, M19%, V 13%, SD 12%, MP 7%, FP 4%, C PP och KD får varder 3 % och FI 1 %.

Inte heller här känns siffrorna igen från “verkligheten”. Har partierna som är överrepresenterade lyckats mobilisera sin sympatisörer att delta i undersökningen medan t ex Centern inte lyckats? Men med så många röster känns det inte helt troligt. Eller?

Frågan är då om Facebookaktiva skiljer sig från befolkningen i stort på det sätt som undersökningen antyder? Eller?

Morris Packer leder en satsning på ett svenskt deltagande i TTXGP, motorcykel-WM för elmotorcyklar. Morris Motorcycles Racing Team. För fem månader sen var det en mer eller mindre lös idé presenterad i en tweet på twitter. På lördag står teamet på startlinjen för det första loppet på Snetterton i England.

Idag, under Almedalsveckan, presenterade Morris projektet på Donners plats i Visby.

Förutom en kärna bestående av Morris själv, föraren Annie Seel och ytterligare någon person är samtliga som arbetar med satsningen, direkt och indirekt rekryterade via sociala medier.
Men än mer imponerande är att finansieringen också skötts via sociala medier. Både delägare och sponsorer har rektyrerats via internet. Alla resurser såväl know how som kapital har sin grund i s.k. crowd sourcing.

Följ teamets tävlingsframgångar på nätet:
http://www.morrismotorcycles.com