Ola Lindholms svårhanterade mediekris

Kamratpostens chefredaktör Ola Lindholm valde en ovanlig väg att hantera misstanken om att ha använt kokain.


Ola Lindholm är chefredaktör för Kamratposten och har varit programledare för många populära barnprogram genom åren. Han är nu misstänkt för att ha tagit kokain. Något som han bestämt förnekar. Misstanken mot honom har uppmärksammats stort i kvällspressen. Lindholm har inte velat kommentera misstanken i intervjuer. Istället har han skickat ut ett pressmeddelande, skrivit ett brev till Kamratpostens läsare på tidningens website och publicerat ett brev i en blogg på nätet.

Det är en annorlunda krishanteringsstrategi. Formulär 1A för krishantering föreskriver att man erkänner sin skuld och lovar bättring. Man presenterar sedan de omständigheter som kan skapa förståelse för att det blivit som det blev. Det finns också gott om exempel på hur den mest spontana formen av krishantering – att gå under jorden – fungerat bra. Nackdelen med metoden är att om media inte tappar intresset riskerar man att få vara under jorden länge. Om frågan är av tillräckligt intresse och det finns andra källor som kan förse dem med information eller synpunkter fortsätter skriverierna. Negativa uppgifter får dessutom stå oemotsagda.

Ola Lindholm har valt en annan väg. Något slags medelväg. Kanske för att formulär 1A inte passar, eftersom han hävdar sin oskuld. Han kommenterar, sparsamt, i egna medier. Jag gissar att han vill nå sina viktigaste målgrupper. Han vill “vaccinera” dem mot mediabeskrivningarna genom att ge dem sin berättelse, rak och av media obearbetad. En uppenbar nackdel är att han bara når en bråkdel så många läsare som de riksspridda medierna. Det som skulle kunna vara en poäng är att för de flesta är detta bara en nyhet som fladdrar förbi bland alla andra. Om Lindholm kan nå de riktigt viktiga mottagarna, de som har något inflytande över hans framtid, kan strategin vara bättre än den först verkar. Det finns en annan poäng också. Mer om det senare.

Affärer blåser inte över så länge det finns nytt att berätta
Ola Lindholm skriver själv att han var övertygad om att det andra provsvaret skulle fria honom från misstankarna. Hade det varit så hade saken varit över nu. Men den här “affären” har inte blåst över. Här har det hela tiden kommit till nytt som tidningarna kan skriva om. Delvis beroende på att redan misstanken fått konsekvenser. Lindholm har tagit time-out från sin tjänst. SvT låter samarbetet “vila”.

Rättsprocessen har också en “dramaturgi”. Ett preliminärt provsvar på urinprovet följs av ett nytt bättre test som gav utslag för bensoylekgonin (som tydligen är något som bildas när kroppen bryter ned kokain). Sen väcks åtal som följs av en rättegång och av att en dom meddelas. En sån här affär är med andra ord ingenting som blåser över fort.

Ola Lindholm har i sitt blogginlägg skildrat hur media arbetat och kritiserat framför allt Expressen och namngivna medarbetare och tidningens chefredaktör. Det har naturligtvis gett nytt stoff att skriva om både för Expressen och andra tidningar inklusive branschmedia. Det hade nog varit klokt av Lindholm att vänta med den kritiken.

Ola Lindholms advokat Peter Lindqvist har nu också uttalat sig för media. Det har naturligtvis gett mer publicitet. Men det spelar kanske mindre roll eftersom det vid det här laget är uppenbart att affären inte blåser över av sig själv. Advokaten lyfter fram förhållanden som kan tala för att Lindholm är oskyldig trots att provsvaren tyder på att han tagit kokain.

LIndholm satsar på att berätta sin story
Ola Lindholm har själv pekat på dessa förhållanden i sitt blogginlägg. Det är här den andra poängen med blogginlägget kommer in. Bloggberättelsen innehåller många uppgifter och antydningar om tveksamheter i polisens handläggning. Urinprovet lämnas i en “skitig trappuppgång” och inte under kontrollerade former på stationen. Polisen har antytt att detta skulle ta flera timmar. Vad som hände sen med urinprovet vet inte Ola Lindholm…

Ola Lindholm skriver också:
“En ‘vänlig’ polishand läggs på min axel med orden:
- Ola, det här behöver ingen få reda på!”
Vad händer här? Tröstar polisen honom eller är det ett mutupplägg vi får ta del av?

Sen skriver Ola Lindholm om hur Expressen fått del av sekretessbelagda uppgifter han själv inte fått förrän senare, efter att han anlitat en advokat. Han skriver också att polisen dröjde fyra dagar med att skriva sin rapport.
“…polisrapporten var daterad och upprättad två dagar efter att Expressen publicerat sin första historia och således två dagar efter mitt pressmeddelande. Fyra dagar efter ingripandet”.

Polisens eventuella motiv för att läcka uppgiften om provresultatet (eller rent av manipulera det?) är enligt Lindholm ren och skär ekonomisk vinning. Tipspengarna räckte kanske till en Thailandssemester eller i värsta fall bara en Finlandskryssning.

“Dessutom ska man vara medveten om att de stickprovstester som uppvisar positivt för kokain har en extremt hög felprocent. Så hög så att polisen har varnats för att dra några slutsatser om skuld baserat på dessa test.” Skriver Lindholm på sin blogg. Advokaten Lindqvist nämner också den höga felprocenten när han intevjuas. Hur det är med tillförlitligheten hos dessa prov vet jag inte. Men Lindholm planterar duktigt med tänkbara felkällor som gör att han skulle kunna vara oskyldig till att ha använt kokain. Man kan naturligtvis inte heller avfärda Ola Lindholms tes att han kan ha fått i sig kokain ovetandes. Det handlar ju av allt att döma om små mängder.

Sammanfattar man krishanteringen framstår det som att Ola Lindholm räknat med att affären skulle blåsa över snabbt. Hade det andra provet friat honom hade det nog också blivit så. Frågan är om han framstått i en annan dager om han “samarbetat” med massmedia istället för att göra sig oanträffbar. Ola Lindholms egen syn på saken refereras trots allt redan nu i medierapporteringen. Kunde han ha hoppats på en mer sympatisk vinkling om han talat med enskilda jouranlister? Eller hade det krävt att han “talade ut” om det missbruk han helt förnekar? Det hela är säkert en mardröm för Ola Lindholm. En kafkaartad upplevelse enligt hans egen redogörelse. Men för den som arbetar med krishantering är det intressant att följa.

Ola Lindholms blogg

Branschtidningarna Resume och Dagens media har skrivit flera artiklar om dels misstanken mot Lindholm och dels om Expressens beslut att publicera nyheten med namns nämnande.

Uppdaterat: Nu har jag hunnit läsa flera andra som skrivit intressant och initierat om Ola Lindholm och medias bevakning:
Deepedition, Medborgarjournalisten, Juristens funderingar och Johan Folin som erbjuder en medicinsk förklaring till varför Lindholms provresultat kan ha varit positiva även om han inte tagit kokain.

En senare bloggpost om Lindholms krishantering.

Bilden på Ola Lindholm är en pressbild från Kamratposten. Det är kanske inte helt lyckat att han håller i en megafon eftersom det ger fel bild av hur han hanterat situationen. Alternativet hade varit en bild där en betydligt yngre Ola Lindholm håller upp två böcker.

Uppdatering december 2011
Pressens Opinionsnämnd klandrar Expressen för att ha publicerat Ola Lindholms namn innan det fanns belägg för hans skuld. Den 29 november 2011 “fällde” Pressens Opinionsnämnd Expressen för att ha brutit mot god publicistisk sed. Expressen skriver om klandret på webben den 13 december 2011.
Att Expressen klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed påverkar knappast allmänhetens bild av vad som skett. Det är heller inget betyg på hur Lindholm skött sin krishantering. Jag ville ändå uppmärksamma detta.

facebooktwitterredditpinterestlinkedinmailby feather

About Robert Hultman

Robert Hultman hjälper företag, organisationer och enskilda att kommunicera kostnadseffektivt för att nå uppställda mål och öka värdet av deras produkter och tjänster. Han spelar också ukulele och driver www.ukulelekommissionen.se och anordnar den öppna scenen Ukulelekabarén då och då. Dessutom skruvar han på två gamla Alfa Romeo som han också gärna kör på landets racerbanor.
Tagged . Bookmark the permalink.

2 Responses to Ola Lindholms svårhanterade mediekris

  1. Pingback: Knarkande KP-redaktör? Tänk om det inte är så… | Deepedition

  2. Pingback: Mer om Ola Lindholms krishantering