Var på Kungliga operan igår och såg Carmen. Därav denna min första operarecension någonsin: Orkestern levererade, kören levererade, solisterna levererade och Escamillo (Johan Edholm) och Micaëla (Sabina Bisholt) briljerade. Operaledningen kunde gott bytas ut.
Jag har inte sett Carmen tidigare men programmet meddelar att denna den 11:e uppsättningen av Carmen på Kungliga operan är lite annorlunda med handlingen förlagd till en textilfabrik. På scenen syns först den manliga delen av kören, likformigt klädda. Dessutom finns tre män i vad som ser ut som väktaruniformer. De har batonger. Det är oklart om de vaktar industrin eller arbetarna. Helt klar utöver de dock visst våld mot arbetarna. Man frågar sig om det är en fabrik eller ett fängelse men frågan blir obesvarad. Sen kommer de kvinnliga textilarbetarna in på scenen för en paus i arbetet. De röker allesammans och sjunger en sång till tobakens lov. Lite märkligt men okej, de gillar att röka.
Sen kommer Carmen in iförd bojor. (Hur var det här med fängelse/fabrik?) Hon charmar så småningom en av väktarna, Don José. Don José hjälper Carmen fly, blir fängslad och degraderad till vanlig arbetare.
Man tycker att också 1870-talets parisiska publik borde ha funnit att denna skildring av den spanska textilindustrin brister en smula i trovärdighet.
Don José må ha blivit degraderad till vanlig arbetare men han är en plikttrogen sådan. När han efter frigivningen träffar Carmen för första gången, lämnar han henne när trumpetsignalen kallar till arbete. Detta trots hennes enträgna försök att övertala honom att lämna alltsammans och ge sig av med henne.
När jag kommer hem läser jag wikipedias artikel om operan Carmen. Då faller bitarna på plats. Det finns inte en enda textilarbetare i Bizets opera. Istället finns det militärer. Dragoner närmare bestämt. Väktarna är i själva verket befäl av olika grader och Don José sergeant. Fabriksarbeterskorna jobbar inte in konfektionsindustrin utan är tobaksarbetare. Plötsligt förstår man både deras cigarettreklam och förekomsten av en arrest, degradering, trumpetsignal och plikttrogenhet.
Vad var det då för poäng med att förlägga handlingen till en textilindustri? Allting blir ju bara ologiskt och sämre. Handlingen inte är operan Carmens starka sida till att börja med. Ruckar man då på det lilla mått av trovärdighet som miljön skapar blir operans tunna handling absurd och bitvis obegriplig.
Det finns en del andra ändringar som också förefaller vara gjorda för ändringens skull. Tjurfäktaren Escamillo är inte tjurfäktare utan något slags kampsportutövare. Det kan väl gå på ett ut, men blev operan bättre? Man törs dock inte ta steget fullt ut utan låter honom uppträda i en tjusig guldbroderad bolero av det slag tjurfäktare ses i.
Varför gör man då på detta viset? Är det ett uttryck för regissörens obesvarade kärlek till konsten? Är det Operan (med stort O, som den kallar sig) som tar till desperata metoder för att utmärka sig i den internationella operakonkurrensen? Oavsett vilket önskade man att ledningen hade bättre omdöme och kunde säga nej till dåliga idéer.
Behovet av att förnya Carmen lär inte vara överhängande. Med tanke på den bara spelats 10 gånger på 142 år på Operan är det knappast så att operabesökarna tröttnat på stycket och krävt förändring. Förändringskravet är rimligen ett rent fantasifoster fött och fostrat i operans egna filterbubbla.
Om nydaningen är resultatet av en önskan att nå nya målgrupper har man också tänkt fel. Det blir inte mer intressant att gå på opera om handlingen är obegriplig och scenografin anorektisk.
Så långt den konstruktiva kritiken. Det är ändå för musiken man går på opera. Sångarna är duktiga, orkestern likaså. Och Carmen innehåller låtar som är kända och uppskattade långt utanför kretsen av operaälskare.
by