Vart tar SAAB vägen?

Saab 93b 1959 års modell. Foto: Martin Bergstrand

Det tycks vara klart att kinesiska företag köper biltillverkaren SAAB. Frågan är vart SAAB nu tar vägen – både tillverkningen och varumärket.

Personligen trodde, hoppades, jag länge att SAAB skulle hitta nya ägare som kunde återuppta produktionen. Men de senaste veckorna har jag inte trott att det skulle bli verklighet. Istället hoppades jag på en annan framtid för SAAB. Jag föreställde mig att företagets tillgångar skulle styckas i en konkurs och hoppades att något företag skulle köpa varumärket och starta tillverkningen av en riktig sportbil med namnet SAAB.

Tillverkningen
Nu får SAAB kinesiska ägare, liksom Volvo tidigare fått. Precis som när Volvo såldes till Kina spekuleras det nu i om tillverkningen kommer att fortsätta i Sverige. Vid ett första påseende kan det vara svårt att se varför kinesiska företag skulle vilja tillverka bilar i Sverige när de rimligen kan göra det mycket billigare i Kina. Man ska inte överdriva det know-how som finns i monteringsverkstäderna. Det man kan där, kan man också lära sig i Kina.

Men om de nya ägarna är intresserade av att sälja bilar i Europa är det inte så dumt att ha tillverkning där. Trollhättan ligger i och för sig inte särskilt centralt ur ett europeiskt perspektiv men det ligger betydligt närmare än Kina. Men att bilar för den växande kinesiska marknaden skulle tillverkas i Trollhättan kan man rimligen glömma.

Utveckling
Utvecklingen av nya bilmodeller antas allmänt innebära både att det finns ingenjörskompetens och att det utvecklar och attraherar sådan. Att utvecklingen fortsatt sker i Sverige brukar därför ofta framhållas som viktigare än själva tillverkningen. Detta ur något slags strategiskt nationellt och regionalt perspektiv. Om kineserna delar den uppfattningen är det rimligt att tro att utvecklingen flyttas till Kina i den utsträckning och i den takt det är företagsekonomiskt motiverat.

Varumärket då?
Jag vet ingenting om den kinesiska bilmarknaden, annat än att den är stor och växande. Det är naturligtvis grunden för de nya ägarnas intresse för SAAB. Det innebär också att SAAB förr eller senare kommer att sälja fler bilar i Kina än i resten av världen. Utvecklingen av nya modeller kommer att styras av den kinesiska marknadens efterfrågan. Om SAAB inte tillverkar olika modeller för sina olika marknader kommer varumärket SAAB att formas av bilar som utvecklas för den kinesiska marknaden. Frågan blir då om man satsar på en lyxbil eller en folkbil. Mitt intryck är att bilar från “utländska” tillverkare riktas mot lyxbilsköparna i Kina.

Men inte heller på en stor marknad som den kinesiska lär det inte finnas plats för hur många lyxbilstillverkare som helst. Med tiden kommer de att behöva profilera sig inom segmentet eller tillverka bilar för massorna. Kanske kan jag då hoppas på min riktiga sportbil av märket SAAB.

GT/Expressen om affären
Aftonbladet om affären
SvD om affären
DN om affären

Tidningen Resumé intervjuar motorjournalisten Håkan Mattson som säger att han inte tror att de nya ägarna är intresserade av varumärket SAAB, som han menar är extremt misshandlat och övervärderat. Personligen undrar jag dock om det inte har ett värde på den kinesiska lyxbilsmarknaden just för att det är ett utländskt varumärke. Det är rimligen också en tillgång att ha en lång och delvis innovativ historia som biltillverkare när man ska etablera sig på en ny marknad.

Dagens Media intervjuar varumärkeskonsulten Christian Ihre som är inne på samma linje som jag:
– Det verkar som att konsumentlogiken är att bilens arv och ursprung är det viktiga, snarare än vem som är ägare, säger han till Dagens Media.

Jag har tidigare skrivit om GMs brister i kommunikationen vid försäljningen av SAAB
och om att siten 24/ Wall Street har SAAB med på sin lista över varumärken som kommer att dö under 2011

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmailby feather