Riskerar Almedalen att bli för dyr?

Almedalens dyraste lokal? Payex ska ha hyrt ut lokalen vid Donners Plats för 600 000 kronor.
Almedalens dyraste lokal? Payex ska ha hyrt ut lokalen vid Donners Plats för 600 000 kronor.

Enligt Expressen hyr företaget Payex ut en lokal vid Donners Plats för 600 000 kronor. Jag förmodar att det gäller hela veckan.

Branschtidningen Resumé har kartlagt priserna för att hyra en lokal i två timmar i Visby innerstad under Almedalsveckan. De hetaste lägena (närmast själva Almedalen) kostar 30 000 – 50 000 kronor tisdag och onsdag (de dagar då flest evenemang äger rum), 15 000 – 30 000 måndag och torsdag och 10 000 – 15 000 resten av veckan. Detta alltså för två timmar!

Längre bort från Almedalen är det billigare. Men även om man väljer en lokal i ett mindre attraktivt område en av de minst attraktiva dagarna får man räkna med att betala 5 000 – 10 000 kronor för två timmar.

Regionstyrelsens ordförande Åke Svensson har i både Gotlands Tidningar och Expressen pekat på risken med de dyra lokalerna.
– Vi kan vara på väg att straffa ut oss själva om vi bara får stora organisationer och företag som har råd med hyrorna. Blandningen av olika företag, organisationer och ideella verksamheter är väldigt viktig.

Att hyra gatumark av kommunen är ett sätt att komma billigare undan, åtminstone om man har många evenemang. Ytor upp till 26 kvadratmeter kostar 2 000 kronor om dagen och ytor över 26 kvadratmeter kostar 4 000 kronor per dag. Detta också enligt Resumé.

När kostnaderna för arrangemangen skjuter i höjden blir det vanligare att företag och organisationer går samman som arrangörer. Arrangörslistan för ett evenemang kan därför bli lika lång som en kortare novell. Det kan också medföra att det blir otydligare vem som arrangerar.

Att bo i Visby med omnejd under Almedalsveckan är heller inte billigt. Hotellrumspriserna skjuter i höjden. De flesta privata uthyrare vet värdet av ett rum och tar betalt därefter. I år tillkom minst 1000 sängplatser i och med att Viking Line-färjan Cinderella förtöjts i hamnen. Ändå råder det brist på övernattningsmöjligheter i Visby. Det finns Almedalsdeltagare som bor på vandrarhem flera mil från Visby.

Men det finns ytterligare en komplikation. Man måste ha framförhållning. Även om man är beredd att betala rejält för sitt deltagande i Almedalen måste man vara ute i god tid. Flera stora organisationer har bokat boende fem år framåt. Många av de mest attraktiva möteslokalerna är också bokade årsvis i förväg.

Inget solklart samband mellan publicitet och valresultat

Medier och politik. Almedalen i ett nötskal. Sambandet mellan publicitet och valresultat är däremot inte lika självklart.
Medier och politik. Almedalen i ett nötskal.
Sambandet mellan publicitet och valresultat är däremot inte lika självklart.

Man kan tycka att det är självklart att negativ publicitet för partier och deras politik leder till sämre resultat i ett val. Men riktigt så enkelt är det ändå inte enligt den undersökning som TNS Sifo presenterade idag i Almedalen.

TNS Sifos analys visar på ett föga förvånande samband mellan mediebilden av ett parti inför ett val och valresultatet. Mindre väntat är kanske att det är viktigare för ett partis valframgångar att synas i media än att mediebilden är positiv. Rapportens slutsats är den att andelen positiva och neutrala artiklar och inslag kommer att spegla valresultatet. Andelen negativ publicitet har märkligt nog inte samma betydelse. Men inte ens detta är ett klockrent samband Moderaterna hade inför EU-valet i maj mycket medial uppmärksamhet som dominerades av negativ publicitet.

Vid sidan av vad som sägs i sak på ett sånt här seminarium finns det ofta en behållning också i att se hur analysen ser ut. Att se hur materialet sorteras och delas in i en studie kan bli en ögonöppnare som gör att man själv kan se på saker med nya ögon.

I den här studien är uppdelningen mellan publicitet som handlar om opinionsundersökningar och det politiska spelet och publicitet som handlar om politikens sakfrågor. Det är kanske inte ”rocket science” men även om det är en enkel uppdelning är den ett bra verktyg i analysen av politiska publicitet.

Icke-sakfrågorna svarar för en ansenlig del av mediernas politiska bevakning. Av TNS Sifos studier framgår att ”icke-sakfrågebevakningen” kulminerade i maj (samma månad som EU-valet ägde rum), då omkring hälften av all publicitet om politik handlar om opinionen, regeringskonstellationer etc.

Vältaliga paneldeltagare finns det gott om i Almedalen. Men den här panelen gladde mig med sin språkliga precision. Alltför ofta talar också bildade människor i svepande och generaliserande termer. Här förekom också generaliseringar men då för att sammanfatta undersökningsresultat och kunskapsläge. Tydlighet skapar trovärdighet. Något som panelen visade på ett övertygande sätt.

Jonathan Wennö, konsultchef PR research TNS Sifo presenterade undersökningen. Lars Nord professor i politisk kommunikation vid Mittuniversitetet, Hanna Stjärne, VD och chefredaktör för UNT och Toivo Sjörén, Opinionschef på TNS Sifo utgjorde panelen.

http://opinion.se/analyser/moderaterna-i-medial-motvind

Kan jag få tre timmar av din tid?

En man i hatt lyssnar till partiledartal i Almedalen.
En man i hatt lyssnar till partiledartal i Almedalen.
Partiledartalen drar alltid stor publik. Andra arrangörer får anstränga sig mer för att hitta sin publik.

Almedalsveckan. Politiker och opinionsbildare, men mest av allt är det kommunikationsproffsens vecka. Därför blir jag förvånad när jag stöter på arrangemang som går så på tvärs mot vad alla kommunikatörer vet. 3 392 evenemang ordnas under 88 timmar.*) Hur klokt är det då att arrangera ett evenemang som varar i tre timmar? Anar man en viss hemmablindhet?

Man behöver inte vara någon mästerlig kommunikationsstrateg för att inse en sak: Man gör det onödigt svårt för sig när man bjuder in till tretimmarsevenemang. Särskilt när tid är en ovanligt snål resurs och konkurrensen om uppmärksamheten extra stor.

Ändå finns tretimmarsevenemangen i programmet. Världsnaturfonden, Stockholm Water Institute och Stockholm Environement Institute ordnar seminariet ”Nej tack, jag är nöjd med min tjock-TV! Är nöjda människor farliga för samhällsekonomin?”. Det börjar 10:30 och slutar 13:15, så det når inte riktigt upp till 3-timmarsribban. Lyckligtvis serverar man också lunch så själva seminariet är förmodligen inte mer än två timmar.

Mat och mingel
Naturskyddsföreningen och Ekologiska Lantbrukarna vill lägga beslag på sina intressenter mellan 16:00 och 19:00 för att lyssna på ”Sverige får fler och fler ekokonsumenter – men varför får vi inte fler ekoproducenter?” Också här döljer sig en måltid och mingelmöjlighet inom tidsramen. Så paneldebatten varar förmodligen inte längre än två timmar här heller.

Genusföretagarna och Diversity Partners diskuterar ”Mångfaldssamhället – hur samverkar vi mot främlingsfientlighet?” mellan 08:00 och 11:00. Eftersom det ingår förtäring, enligt programmet, får man förmoda att deras morgonpigga deltagare får frukost innan de bänkar sig för att lyssna på två timmars diskussion.

“Predikar för de redan frälsta”
Jag lovar att detta inte är ett koncept som lockar någon som inte redan har en uppfattning i de frågor som avhandlas. Om jag är lite nyfiken avsätter jag inte tre, eller ens två, timmar av min tid.

Men jag tror jag förstår hur det kan bli så snett. För att få en allsidig belysning bjuder man in många till panelen. Och så tänker man att man ska vara snälla mot paneldeltagarna och låter de få 15 minuter var som inledning. Sen ska de diskutera också. Så får man lägga till tid för en frågestund och plötsligt var det svårt att klämma in allt på två timmar.

Världens största utmaningar
Motsatsen står Linköpings universitet för. ”Världens största utmaningar” avhandlas på en halvtimme! (10:00 -10:30)

Det är en utmaning. Vem som helst förstår att ämnet är för stort för att klaras av på så kort tid. (Redan det gör mig nyfiken). Men inte ens relativt avgränsade frågeställningar som nöjda människors eventuella farlighet för samhällsekonomin eller hur man samverkar mot främlingsfientlighet går att utreda på två timmar. Universitets approach verkar därför långt mer fruktbar. Bjud på ”food for thought” som kan leda till fortsatt engagemang. Och kräv ett minimum av deltagarna tid. Då får man fler deltagare.

Almedalsverkan börjar på söndag (29/6) och pågår till och med söndagen därpå (6/7). Det här inlägget får väl karaktäriseras som ”uppsnack” om jag lånar en term från TV-kanalernas fotbollsstudior.


*) Om man räknar med att en dag i Almedalen varar mellan 08:00 till partiledartalets början 19:00. Under Almedalsveckan 2014 arrangeras 38,5 evenemang i timmen. Det betyder att ett evenemang i genomsnitt skulle behöva vara drygt en och en halv minut för att en person skulle kunna delta i alla. De skulle dessutom behöva vara på samma plats för att eliminera transporttid. Inte nog med det. De skulle behöva följa direkt på varandra utan någon paus.

Å nej. Inte en strategi till!

Napoleon Bonaparte, här vid slaget vid Austerlitz, hans största seger. Trots sitt strategiska snille slutade det, som bekant, ändå inte så bra för hans del.

Jag kanske kan få föreslå att ditt företag antar en kommunikationsstrategi. Eller en massmediapolicy. Eller en interninformationspolicy, en social mediastrategi, en krishanteringsplan, en…
Nej, men låt mig föreslå en enkel övning ni kan göra själv. En genomgång för att se vilka behov ni verkligen har av kommunikationsstrategi och policys för olika typer av kommunikation.

Eftersom jag också har arbetat i linjebefattningar i stora och mindre företag har jag upplevt den skepsis man ibland känner när konsulter börjar prata strategier och policys. Det är svårt att frigöra sig från misstanken att konsulter vill lyfta just sitt kompetensområde till en strategisk fråga. Målet är att komma så långt upp i ledningsstrukturen som möjligt. Det är en VD-fråga, allra minst. Egentligen en styrelsefråga. För det är där pengarna finns, kan man ana att de resonerat.

Större företag styrs av policys och andra styrdokument. Ofta är de härledda ur företagets strategier för att nå sina mål. Men alla dessa styrdokument är inte sprungna ur ett upplevt behov. Det är många gånger krav utifrån som styrt. En jämställdhetsplan är ett lagkrav, en miljöpolicy är en nödvändighet för att delta i offentliga upphandlingar osv. Konsulter som föreslår ytterligare ett strategidokument som lösning på ett problem, eller i värsta fall bara ett potentiellt problem, kan därför inte alltid räkna med ett hjärtligt mottagande.

Det mindre företaget har inte samma behov av styrdokument. Ledningen har närmre till verksamheten och kan leda mer direkt. Där är problemet oftare att avgöra vilka kompetenser man behöver för att effektivt stödja kärnverksamheten.

Jag vill därför föreslå en övning som inte är allt för tidskrävande. En övning ni kan genomföra helt på egen hand. Den syftar till att ge svar på om företaget har de kommunikationsfunktioner och de styrdokument för kommunikation man behöver. Saknar vi något? Ägnar vi oss åt saker vi för länge sen glömt varför vi gör?

Verktyget är en lista med drygt 100 frågor på sexton olika områden.

Interninformation
Ekonomisk information
Massmediakontakter
Varumärkesvård
Samhällskontakt (Opinionsbildning och lobbying)
Omvärldsbevakning
Omvärldsanalys
Egna medier
Website
Blogg
Personaltidning
Sociala medier
Krishantering
Sponsring/samarbeten/produktplacering
Bransch- yrkes- och andra organisationer
Besöksverksamhet

Du kan ladda ned den här (PDF)

Lobbyingpriser med frågetecken

Årets Lobbyist - Prisutdelning Bryggarhuset Stockholm

Årets Lobbyist - Prisutdelning Bryggarhuset Stockholm

Så har årets lobbyist utsetts. För 16:e året i rad. Årets lobbyist 2012 blev ”Ostlänken” och dess ordförande Göran Forssberg. Ulrika Blumfelds och ”Sjuksköterskeupproret” fick ett hedersomnämnande av juryn. Själv gick jag därifrån med tre frågor.

Den första frågan är om Ostlänken var en bra vinnare. Göran Forssberg och alla andra som kämpat länge för att få snabbare tågförbindelser till Nyköping från Stockholm är inte ovärdiga vinnare på något sätt. I 24 år har de jobbat för sin sak. Trägen vinner. Det gamla talesättet besannas. Om 15 år blir järnvägen verklighet om regeringens plan förverkligas.

Frågan jag ställer mig är om det inte finns exempel på bättre lobbying-insatser. Lobbying vore rimligen en stendöd verksamhet om det var vanligt med 30-40 års leveranstid på resultatet.

Hedersomnämnandet till sjuksköterskeupproret väcker en annan fråga. Handlar sjuksköterskeupproret verkligen om lobbying? Målet för kampanjen är att ingångslönen för sjuksköterskor inte ska vara mindre än 24000. Målet har man inte nått. Man har fått med sig många nyutexaminerade sjuksköterskor som inte tar en anställning om de inte får minst 24000 kronor i månaden. Man har nått framgångar med opinionsbildning och rekrytering till sin linje. Det kan man belöna om man vill. Men det är inte lobbying. Man har inte påverkat de lönesättande beslutsfattarna hos de stora landstingen. Det är det lobbying handlar om. Att påverka beslutsfattare.

Den sista frågan kvällen aktualiserade är av ett helt annat slag. Var var massmedia? Tidningen Resumé arrangerade och skriver naturligtvis om pristagarna och kanske om arrangemanget. Dagens Opinion fanns på plats och skriver säkert. Expressens Niclas Mattson var med i en paneldiskussion men skriver förmodligen inget. Men sen var det nog inga fler.

Jag är inte förvånad. Men när idrottsfolket belönar varandra och ger priser till den som spelat bäst fotboll under året direktsänds tillställningen i TV. När en sponsor lämnar tillställningen för att han inte får sitta vid honnörsbordet skriver Expressen om det.
Idrott engagerar men lobbying påverkar människors verklighet mer än alla fotbollsmål tillsammans. Ändå bevakar bara branschmedia ”Årets lobbyist”.

Resumé om årets lobbyist.

Kan man tänka sig något mer feltänkt?

Frågan är om man skulle kunna tänka så fel som ”hackernätverket” Anonymous ens om man försökte. De drabbar inte dem de säger sig vilja skada. De angriper den yttrandefrihet de säger sig värna. De har en befrielseretorik men censurerar demokratiska institutioner.

Man har kidnappat parollen ”Information want’s to be free” och använder det som en ursäkt för att njuta av andras intellektuella arbete utan att betala för det. När man sen angriper de som upprätthåller lagarna går man från att vara tjuvar till att bli gangsters. Så enkelt är det.

Men anonymous-folket har tänkt, och tänkt fel i led efter led. Det första feltänket är naturligtvis den att de skulle ha något slags rätt att använda andras arbete utan att betala för det. Det är givetvis lika fel att ta någons texter, bilder, filmer, spel eller musik utan att betala för det som att stjäla någons saker. Det som tycks försvåra denna enkla slutsats för dem är att texten, filmen osv finns kvar när de tagit sin kopia. Jag kan fortsätta att se min film även om de kopierat den.

Problemet är naturligtvis att den som gjort filmen inte får betalt för den kopian. Det är jag och alla andra som betalat för våra kopior som får betala piratkopian. Produktionskostnaden och vinstkraven blir ju inte mindre. Det blir bara färre att fördela den på.

Information want’s to be free, säger man då. För det första är det orimligt att tänka sig att free betyder gratis i detta sammanhang. Information vill vara gratis? Free betyder rimligen fri och inget annat. ”Information vill vara fri” är strängt taget ett väldigt konstigt påstående. Information har naturligtvis ingen som helst vilja i någon riktning. Information finns bara. Information vill inget.

Men information har en tendens att leta sig fram till människor även om andra försöker hindra den från att göra det. Det är nästan som om information hade en inneboende kraft, en vilja att nå fram. Det är väl i det ljuset man får se uttrycket ”Information want’s to be free”.

Information letar sig likt vatten fram genom hål och sprickor. Stöter det på ogenomträngliga hinder byggs vattenmassorna successivt upp tills det fått en sådan kraft att det spräcker hindren och forsar fram. Denna likhet mellan vatten och information har alltifrån politiker och företagsledare till diktaturer fått uppleva.

Men Anonymous har tänkt fel flera gånger. De överbelastningsattacker de nu genomfört mot bland annat riksdagens website är tänkta som kraftiga slag mot de myndigheter som drabbas. Och visst. IT-folket får mycket att stå i. Men i övrigt fortsätter verksamheten som vanligt.

De som drabbas är de medborgare som i jobbet, privat eller som politiker letar information. Och jag kanske har missförstått allt. Det kanske var mig och de andra de ville komma åt.

Men Stora feltänkarpriset får de för att de under stridsropet befria informationen försöker begränsa människors tillgång till information på de websidor de angriper. Riksdagen och TT, tex. Information want’s to be free. Jo, jag tackar, jag.

Sammanfattningsvis är det svårt att tänka sig något mer feltänkt och kontraproduktivt. Helt klart vinner de inga sympatier för sin sak hos människor som faktiskt tänker. Och det gör människor i allmänhet.

Andra som skrivit om samma sak men också om om attackerna är farliga eller ej, om det lämpliga att uppmärksamma dem med mera:
Anna Troberg på Aftonbladet debatt
Magnihasa – När Anonymous hackade de svenska mediernas rubrikkåthet
Svensson – Varm och rättframt från vänsterkanten
Kom an kom an Pirater!

Den smarta påverkarens nyckel till Almedalen


Politikertal, seminarier och debatter i all ära. Almedalens unika kvalitet ligger i möjligheten till informella möten och diskussioner. Mycket fokus ligger på några få prestigemingel. Men den som vill diskutera sina hjärtefrågor med beslutsfattare har många tillfällen även om man inte är inbjuden till rosévinsminglen.

Vilka mingel som står högst i kurs beror delvis på vilken bransch man är verksam i. Men eftersom så många i Almedalen är kommunikatörer av något slag blir några mingel med kommunikatörer och politiker de verkliga prestigeminglen. PR-byrån Primes rosémingel är en institution i Almedalen. I dag slingrade sig kön dit något hundratal personer lång längst Strandgatan. I morgon samlas omkring 900 personer i en av Visbys vackra kyrkoruiner för Makthavare.ses mingel. Också det en institution sedan några år. I förrgår var det PR-byrån Grayling som samlade kommunikatörer och namnkunniga politiker som Filippa Reinfeld och Tobias Billström.

Dagens Medias mingel samlar med sina politiker-DJ:s också lite politiker men mest partysugna mediamänniskor. Men den som inte lyckats få en inbjudan till prestigeminglen behöver inte gråta sig till sömns för det. Förlusten kan begränsas till två glas gratis rosévin. Visserligen går det att knyta kontakter effektivare när många är samlade men alla som är på dessa mingel är också med på debatter och seminarier.

Den som går igenom programmet för Almedalen kan göra en lista över människor man vill prata med. Sen är det bara att besöka de evenemang de medverkar i. Många av dessa har ett regelrätt mingel efter. De flesta har i alla fall en paus i programmet som ger tillfälle till samtal. Det fina med Almedalen är att talare och paneldeltagare sällan skyndar sig iväg när deras programpunkt är avklarad. “Alla” är i Almedalen för att träffa andra, för att få veta vad andra tycker. Iaktar man bara allmän hyffs behöver man inte vara orolig för att uppfattas som påträngande.

Förvånansvärt få advertorials på webben

Advertorial på aftonbladet.se
Advertorial på aftonbladet.se
Advertorial på aftonbladet.se

Advertorials, dvs annonser med text som påminner om redaktionell text, är ingen stor grej på webben. Åtminstone inte på svenska sajter. Jag gjorde nyligen en genomgång av svenska online-magasin och nyhetssajter som erbjuder annonser i form av advertorials. Till min förvåning kunde jag konstatera att det inte var många.
När jag redovisade uppdraget för mina uppdragsgivare i London upptog listan endast aftonbladet.se, svd.se, dn.se och msn.se. Det finns några till, t ex atl.nu (lantbrukets affärstidning), som inte var intressanta i sammanhanget.

Det som överraskade mig mest var dock att inga sajter på områdena hälsa, livsstil, fitness eller mat erbjöd annonsering med advertorials. Det är ju annars ett område där papperspublikationerna har mycket av den varan. Annonser som berättar om olika naturmedels välgörande effekter kan nog alla dra sig till minnes utan problem.

När jag nu skriver att en tidning erbjuder advertorials så menar jag att materialet i advertorial-annonsen finns på tidningens URL. Det är naturligtvis ingenting, åtminstone inte i princip, som hindrar att man från en annons länkar till en advertorial på en helt annan sajt. Då blir utbudet av nättidsskrifter genast mycket större.

Min gissning är att det här är ett område där vi kommer att få se en hel del hända de närmaste åren.

Om fem år är Internet vårt primära medium

“En kvalificerad gissning är att internet om 5 år är vårt primära medium, och det är mobilt, öppet, peer-to-peer och skräddarsytt efter mina behov. Mobilt dels i betydelsen internet i andra apparater än dator, dels i att innehållet bryts ner i bitar och sprids ut över webben.” Det skriver Hans Kullin på sin blogg Media Culpa.
Inget är så svårt att förutsäga som framtiden. Att framskriva en trend och säga att så här kommer det att se ut i framtiden är ett vanligt misstag bland prognosmakare. Ofta inträffar oförutsedda saker som ger utvecklingen en helt annan riktning, saktar in eller skyndar på den. Men Kullins argumentation är övertygande och den är välunderbyggd.

Hans Kullin konstaterar att den sista årskullen från generation Y (födda 1977-94) når 18 års ålder 2012. I och med att de utgör nästan 23% av den svenska befolkningen kommer deras beteenden kommer att få allt större påverkan både socialt och ekonomiskt, menar han.

“För unga vuxna mellan 15-29 år gäller redan idag att internet är det största mediet (tillsammans med tv)… Lägger vi sedan till utvecklingen på både hårdvara och mjukvara så kan vi nog se tillräckligt många indikationer för att våga påstå att svenskarnas genomsnittliga mediekonsumtion om 5 och 10 år har förändrats rejält mot idag.”

Det är svårt att se att någonting på allvar kan hota den utveckling Kullin beskriver. En ekonomisk kris likt den som följde på börskraschen i New York 1929 skulle naturligtvis påverka utvecklingen. Den alltmer utbredda Internetanvändningen i tredje världen kan kanske skapa nya användarmönster på Internet. Det skulle eventuellt kunna påverka utvecklingen i okänd riktning. Jag tror dock inte att huvuddragen i utvecklingen kommer att påverkas.

Även om saker inte skulle utvecklas så fort som Kullin förutspår (men 5-10 år är eoner av tid i Internetsammanhang) eller skulle få en delvis annan inriktning blir slutsatsen densamma. Och den är inte ny: Internet kommer att bli den viktigaste kanalen för all typ av kommunikation. Svårigheten för företag och organisationer, och i någon mån också för individer, är att hålla jämna steg med utvecklingen. Att springa före är kostsamt och heller inte optimalt. Så länge t ex tidningar är ett spritt och läst medium är det dumt att avstå från att kommunicera med hjälp av dem. Att försumma kommunikationen på Internet vore ännu dummare.

För tio år sedan var opinionsbildarnas framgångsrecept för att få upp en fråga på dagordningen en debattartikel på DN-debatt med uppföjlning i TV4:s morgonsoffa. Idag har varken DN-debatt eller morgonsofforna den genomslagskraften. Med den utveckling som Kullin beskriver kommer det inte att finnas några medier med ett så dominerande inflytande att de kommer att bestämma vad “alla” talar om på fikrasten på jobbet. I ett allt mer fragmentiserat medielandskap och allt mer tribaliserat samhälle ställs opinionsbildare och marknadsförare för nya utmaningar.

Media Culpa – Medielandskapet 2012: En personifierad digital mediepytt

Kulturen försvann på 100 dagar


Drygt 100 dagar efter sitt första tal som partiledare var det dags för Håkan Juholt att hålla sitt jungfrutal i Almedalen. Det var ett tal som bitvis innehöll riktigt bra retorik. Men led av sin längd.

Den retoriska höjdpunkten var när Juholt på tal om barnfattigdom refererade till Majblommekommiténs bok ”En helt vanlig dag”. En av ansökningarna till kommittén kom från ”en familj som vill att deras barn ska få få den stora upplevelsen att en gång i livet få gå på Liseberg och se de vackra lamporna”.

Mycket av sitt, i mitt tycke för långa, tal ägnade Juholt åt en genomgång av politik-område för politik-område där han berättade vad Socialdemokraterna vill. För det mesta i generella ordalag men några gånger med konkreta förslag. Att det emellanåt saknades konkreta förslag tycker jag dock inte är någon stor brist i ett tal av detta slag. Problemet med denna typ av genomgångar är att de lätt blir tråkiga för den som inte följer politiken på nära håll.

Retoriken återfanns också på ett meta-plan. När Juholt säger att ”tunnelbanan måste gå, tågen måste gå… dagis måste vara bra, hemtjänsten måste fungera…” är det underförstått att det inte är så och att det är regeringens fel. Underförstått är också att en socialdemokratisk regering får dessa saker att fungera.

Juholts genomgång av politiken område för område har också en närmast genial funktion. Man anar att syftet är inte så mycket är att presentera socialdemokratisk politik som att måla en bild av ett land där orättvisorna växer och människors framtidstro kvävs. Samtidigt är det ett vågspel. Den som inte känner igen sig i beskrivningen riskerar att alieneras.

Personligen tycker jag att det mest anmärkningsvärda är att kulturen, som intog hedersplatsen i hans installationstal på s-kongressen, inte nämdes över huvud taget i hans tal så här 100 dagar senare.

Gröna gubbar gör Fastighetsägarna synliga


Varje år brukar någon eller några organisationer använda sig av ”uniformerade deltagare” i Almedalen. De låter större eller mindre skaror av människor med uppseendeväckande klädsel vandra runt i Almedalen. De fångar både medias och deltagares uppmärksamhet och kanske nyfikenhet. En bra början på ett kommunikationsförsök.

Det är också ett relativt billigt sätt att fånga uppmärksamheten. Jag gillar kommunikation där en bra idé är viktigare än en bra budget. I år använde sig Fastighetsägarna av metoden i Almedalen. En grupp män i gröna trikåer som till och med täckte ansiktet dök upp i själva Almedalen . Det dröjde inte länge förrän de uppmanades posera framför TV-kameror på plats. Vilket eventuellt medieutrymme det genererade vet jag inte. Förmodligen lite. Det fanns ingen representant för Fastighetsägarna på plats att intervjua.

Men de gröna gubbarna syntes och väckte nyfikenhet. Det var många som liksom jag gick dit för att se vad de var för några. De liksom jag stod snart med en flyer i handen där vi kunde läsa om Fastighetsägarnas syn på hyror, skatter och regler.

Oväntad dramatik när benen svek opionsbildare

Mitt första rktiga event som jag var på i Almedalen fick ett oväntat slut. Bloggplats H12s paneldiskussion “Opinionsbildare på egna ben” tog abrupt slut när moderatorn Martina Lind svimmade. Förmodligen av värmen i det tält där diskussionen ägde rum.

Det sades ett och annat klokt men naturligtvis är det just svimningen som folk kommer att minnas. Själv grips jag av något slags kvällstidningsmentalitet. Jag borde väl summera klokheter och kommentera dem. Men det får i så fall bli senare. Just nu nöjer jag mig med sensationsjournalistik.

Någon nyhetsfotograf är jag dock inte. Kvällstidningarna hade haft en bild på själva svimningen. Jag har en på en panel som fortfarande står upp.